SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MÅTT mot4, sbst.4, n.; best. -et; pl. = (OPetri MenFall B 8 b (1526) osv.) ((†) -er (äv. att hänföra till MÅTTA, sbst.2) FörtHertJohLösegend. 1563, s. 115, SthmStadsord. 2: 436 (1717)).
Ordformer
(mot 1564. mott(h) 15491807. må(å)t(h) 15261746. mått(h) 1526 osv. måått(h) 1526c. 1580)
Etymologi
[fsv. mat, n.; jfr nor. maat, senisl. mát, n.; möjl. av ett (icke anträffat) urnord. māta-, i avljudsförh. till MÄTA, v.2, men snarare av mnt. māte, nt. māte, māt (varav ordet i varje fall påvärkats); jfr mht. māz, t. mass o. MÅTTA, sbst.2; besläktat med lat. modus (se MODUS) o. gr. μέτρον (se METER, sbst.1)]
1) sammanfattande benämning på enheter för fixerande (mätning) av längd, yta o. rymd (volym); äv. (i sht i fackspr.) om måttsenhet i allm. (t. ex. hästkraft, ampère, volt o. d.); äv. (vanl. i ssgr l. med särskild tanke på att redskapet representerar en viss måttsenhet l. visar rätt l. falskt) konkret, om redskap för mätning; i vissa uttr. (t. ex. (sälja l. giva ngt) efter mått) abstraktare, närmande sig bet.: (upp)mätning (i bestämda kvantiteter). När man brukar falska vikter, falsk måått. OPetri MenFall B 8 b (1526). Gudh giffuer icke andan effter mååt. Joh. 3: 34 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Kongl. May:tz Placat, Om Mått och Wicht. (1665; titel). Ändrar någor krönt mått eller vigt, och thet således falskar; varde .. ärelös, och böte femtijo daler. HB 8: 3 (Lag 1734). Beteckningar för metriska mått och vigter. SFS 1879, nr 16, s. 3. För att uppmäta en storhet har man att jämföra den med en annan storhet af samma slag, ”måttet” eller ”enheten”, och tillse hur många gånger den senare innehålles i den förra. 2NF 1: 64 (1903). — jfr DECIMAL-, ENHETS-, KRONO-, KUBIK-, LÄNGD-, RYMD-, YT-MÅTT m. fl. — särsk.
a) med tanke företrädesvis l. enbart på längdmått; äv. (numera i sht i ssgr) konkret, om måttvärktyg. CivInstr. 278 (1688). Ett mått af sex fots längd .. (skall), såsom Riks-likare, till yttersta controll nedläggas i Vår Skattkammare. SFS 1826, nr 46, Bih. s. 2. Skräddaren hade icke måttet med sig. Dalin (1853). — jfr ALNS-, ARM-, BAND-, CIRKEL-, DIAMETER-, DJUP-, HÄST-, HÖJD-, KALIBER-, MINUS-, PLUS-, SKJUT-, STICK-, TOLERANS-, VINKEL-MÅTT m. fl. — särsk. (numera föga br.) i direkt motsättning till mål (rymdmått); särsk. i uttr. mått, mål och vikt. CivInstr. 19 (1594). All Wicht, större och mindre Mått och Måhl. PlacatMåttWicht 1665, s. A 2 b. Östergren (1932).
b) med tanke företrädesvis l. enbart på rymdmått; ofta konkret, om kärl av viss storlek vilket användes för uppmätning av en vara, målkärl. (Lat.) Cyathus (sv.) itt mååt som gå fyra skedhar vthi. VarRerV 45 (1538). Detta mått (dvs. pott) brukades .. ännu .. (i mitten av 1800-talet) i .. Malmö vid försäljning af svagdricka och mjölk m. m. Falkman Mått 1: 287 (1884). — jfr APOTEKS-, JUNGFRU-, KANN-, KOL-, LITER-MÅTT m. fl. — särsk.
α) (†) i direkt motsättning till aln (längdmått). Ath en lige aln, mått och vicht öfver alt brukas och hafves skall. RA I. 1: 278 (1540). Myket mindre (än att avundas vår nästa skola vi skada honom) .. anten medh wicht, alen eller mått. Carl IX Cat. D 3 b (1604). Schmedeman Just. 841 (1683).
β) i uttr. rågat, struket mått, målkärl fyllt med råge resp. fyllt så att råge bortstrukits; ofta abstraktare, om uppmätning av en vara med resp. utan råge på det använda målkärlet. 152 T(unno)r Rågh Struckit Mååt. HovförtärSthm 1641, s. 558. Frykholm Ångm. 49 (1890).
γ) (i fackspr.) i vissa uttr. angivande att en för uppmätning av ved o. d. använd måttsenhet avser veden osv. i en viss uppläggning o. dyl. l. med l. utan avdrag för mellanrum o. d. Fast, löst mått, se FAST, adj.1 1 d, LÖS 25. Travat mått, i fråga om uppmätning av ved i trave (vedram). Stjälpt mått, i fråga om uppmätning av småved i vedbur l. säckar o. d. Kinman Guttenberg 1 (1890). (Ett pris av) 15 kr. per kbm. travat mått för pannved. SDS 1944, nr 123, s. 12.
δ) (numera i sht i folkligt spr.) i inskränktare anv., om vissa speciella rymdmått (målkärl) av på olika platser o. för olika varor växlande storlek, i allm. använda för uppmätning av relativt små kvantiteter av en vara (numera särsk. grädde, frukt, potatis, förr äv. dryckesvaror, salt m. m.); särsk. i förb. med räkneord o. d., i uttr. angivande visst antal varumängder motsvarande ett sådant rymdmått. Ett mått grädde, en deciliter grädde. (Till honungsvatten) Skal man taga itt mått wäl reen giordh Hanogh, åtta mått Brundzwatn. Månsson Åderlåt. 81 (1642). Ett mått salt. Weste (1807). Kan jag få ett mått päron. Östergren (1932). (†) En Kanna .. fördelas (enligt ett förslag till stadga för rikets mått, mål o. vikt) i tio mått. SFS 1826, nr 46, Bih. s. 3. särsk.
α') (i sht förr) om mått (kärl) för uppmätning av krut l. hagel (i lämplig mängd för ett skott); jfr MÅTTA, sbst.2 1. SkeppsgR 1541. jfr FALKONE-, FALKONETT-, HAGEL-, KRUT-, LADD-, MICKHAKE-MÅTT m. fl.
β') om vissa rymdmått i det forna Palestina. Jtt mååt hwete om en penning. Upp. 6: 6 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Skynda tigh, och blanda try måått semlemiöl, och baka kakor. 1Mos. 18: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: tre seamått). jfr BAT-, HIN-, SEA-MÅTT m. fl.
γ') (i sht förr) om vissa smärre måttsenheter för ved: en tredjedels famn; på vissa platser: en stor korg (ved). Weste (1807). Strindberg Kamm. 4: 55 (1907).
c) i utvidgad anv.
α) om förhållandet att bedöma storlek, läge, avstånd o. d. enbart på grundval av synintryck; i ssgn ÖGON-MÅTT.
β) [möjl. eg. ombildning av MOT, sbst.1] värktyg (av plåt) varmed stycken av viss form uttagas ur utkavlad deg för gräddning. Langlet Husm. 530 (1884). jfr BAK-, BAKELSE-, HÅL-, KAK-MÅTT.
γ) skogsv. vid sorteringsställe: var särskild av de olika rännor vari timret införes från sorteringsapparaten. HbSkogstekn. 432 (1922). SvSkog. 938 (1928).
2) mer l. mindre bildl.
a) om ngt som tjänar ss. utgångspunkt l. norm för bedömande l. värdesättning av annat: måttstock. Des (dvs. samdräktighetens) dålda diup är just Vår Sällhets vissa mått. Frese VerldslD 38 (1716, 1726). (Protagoras) säger ju att menniskan är alltings mått: måttstocken för det varande, att det är, och för det icke varande, att det icke är. Dalsjö Platon 5: 26 (1885). Helga hade blivit honom ett mått, varmed han mätte människor. Lagerlöf Saga 72 (1908). KyrkohÅ 1941, s. 176.
b) med särskild tanke på ett mått ss. använt vid uppmätning av ngt som försäljes l. bortgives; vanl. med tanke på rymdmått. Medh thet måtet som j mäten skall idher och medh mätet wardha. Mat. 7: 2 (NT 1526). särsk.
α) (numera knappast br.) närmande sig bet. 3 b, i uttr. betala ngn med lika l. samma (förr äv. lika sådant) mått (igen), förr äv. efter samma måttet igen, betala ngn med samma mynt. G1R 25: 143 (1555). Vart tå Konungh Gram betalat medh samma mått. LPetri Kr. 16 (1559). The ther hade oärligha och ochristeliga Tyranniseret öffwer the Swenske, them betalade Hans K. Persoon effter samma måttet igen. Svart Ähr. 65 (1560). Weste (1807).
β) (†) i uttr. giva ngn ett mått fullt med lycka o. d., giva ngn rikligt med lycka osv. Himlen gifwe Ehr ett mått / Fult medh Lycka, Lijf och Ähra! Runius (SVS) 2: 185 (c. 1710).
γ) med särskild tanke på att ett (till randen l. med råge) fyllt mått icke kan mottaga mer; numera särsk. i uttr. angivande att ngns tålamod frestats till bristningsgränsen l. tar slut. Samtiden 1874, s. 182. Äfven de fridsamme kunna, om måttet rågas, blifva harmsne. 3SAH 7: 136 (1892). Till slut bet .. (hunden) honom i handen. Men då var måttet rågat. Jonas .. sålde odjuret. Siwertz JoDr. 233 (1928). särsk.
α') (numera mindre br.) närmande sig bet. 3 b, i uttr. råga måttet av ngt, stundom ngts mått, bringa ngt (ett otillbörligt uppträdande o. d.) till dess fulländning l. höjdpunkt. Riccoboni Catesby 135 (1761). Han blef outhärdlig, men hade ännu icke rågat måttet af påflugenhet. Strindberg AmerHum. 65 (1879).
β') närmande sig bet. 3 b, i sådana uttr. som fylla (förr äv. uppfylla) sina synders mått, ha begått så många synder att straffet icke längre är möjligt att undgå; ngns mått är fullt (förr äv. uppfyllt), ngn har lidit l. straffats nog, äv.: ngn står (omedelbart) inför undergång l. bestraffning; förr äv. ngns ödes mått är fyllt, ngns tid är tilländalupen, ngn dör. Til tess the theras synders mått vpfylt haffua. 2Mack. 6: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: till dess de hava hunnit fylla sina synders mått). Men ach! det til slut med mig lider; / Usla tider! / Snart mitt ödes mått är fyldt. Bellman (BellmS) 2: 37 (1764, 1791). Både uppenbarelse och förnuft lära oss, att .. (jorden) en gång skall förgås; och det vill synas mången, som om hennes mått snart vore fullt. Tegnér (WB) 7: 130 (1832). Cavallin (1876).
3) ss. beteckning för faktisk (uppmätt) l. gm beslut l. påbud o. d. fastställd storlek l. omfattning l. mängd.
a) om (den i längd-, yt- l. rymdmått uttryckta l. uttryckbara) storleken av ngts utsträckning i en l. flera dimensioner; särsk. om storleken av linje som representerar längd l. bredd l. höjd l. djup l. omkrets av ngt (l. av ngn del av ngt); vanl. i pl. Ta mått av l. på ngt, gm mätning ta reda på ngts utsträckning i en l. flera dimensioner för att i ett visst fall kunna rätta sina åtgöranden därefter. Han giorde itt gutit Haff tiyo alnar breedt, .. och måtet om kring war tretiyo alnar. 2Krön. 4: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: ett trettio alnar långt snöre mätte dess omfång). Eder förfrågande om Kannors och Stoops mått. Stiernman Com. 3: 391 (1666). På det att man (i kostnadsberäkningen till byggnaden) må erhålla alla mått säkra, .. är bäst att på hvarje ritning inskrifva alla hufvudmått. Rothstein Byggn. 529 (1859). Uti kaliber voro äfven de flesta måtten fastställda å såväl kanonen .. som ock å lavetter, fordon m. m. Palmstierna Artill. 2 (1872). Det är tekniskt fullkomligt omöjligt att få måtten exakta till hel- och halvlitrar. LD 1944, nr 105, s. 5. — jfr BUK-, CIRKEL-, DETALJ-, GRENADJÄR-, HATT-, IGENKÄNNINGS-, KOLUMN-, KONTROLL-, KRYMP-, KRYMPNINGS-, TOPP-, TVÄR-, VAN-, VENUS-, YT-MÅTT m. fl. — särsk.
α) i fråga om mätning av olika partier av ngns kropp för förfärdigande av klädesplagg, handskar l. skodon osv. av passande dimensioner. Ta mått av l. på ngn l. till ngt. Göra kläder efter mått. Skriva upp måtten. Uppge måtten. Taga mått af en til en klädning. Serenius Ll 4 a (1734). Andra dagen skickade byggmästar Falck mig en skräddare, som tog mått till mina arbetskläder. Tersmeden Mem. 1: 30 (c. 1780). SvSkoT 1926, nr 24, s. 8. jfr ARM-, ARMLÄNGDS-MÅTT.
β) (numera föga br.; se dock slutet) i uttr. angivande att ngt (särsk. ett kärl) har sin tillbörliga (föreskrivna) storlek; i eg. anv. anträffat bl. i uttr. hålla måttet. PrivBergsbr. 1649, 5: mom. 4. PH 2: 1267 (1736). Brännvinslitern höll inte måttet. LD 1944, nr 105, s. 5 (rubrik). särsk. bildl., i uttr. hålla, stundom fylla måttet, motsvara rimliga anspråk. Måttet du fylle i allt; det är fullkomningens lag. Runeberg Dikt. 30 (1909). Inför vår tids forskning håller Bureus' runtolkning väl ej måttet. Schück VittA 1: 77 (1932).
γ) [delvis möjl. äv. utgående från b] i uttr. med bet.: stora l. små l. vanliga dimensioner o. d.; ofta bildl.; vanl. i pl. Hos Romaren sträfvar allt utöfver det vanliga måttet. Geijer I. 2: 180 (1836). Hans .. (kropps-)hydda antog storartade mått. Strindberg NRik. 50 (1882). (På lantgården) var .. själva manbyggnaden rätt ansenlig, men allt annat var av små mått. Lagerlöf Bannl. 288 (1918). Denna lilla kontrovers blåstes upp till grandiosa mått. Rydin Minn. 295 (1929). I själva verket synes Wyclif som filosof och teolog ha varit en eklektiker av stora mått. KyrkohÅ 1936, s. 86. jfr JÄTTE-MÅTT.
b) i annan anv.: storlek, omfattning, mängd, myckenhet, grad o. d.; särsk.: viss mängd som uppmätts åt l. bestämts för l. tilldelats l. är nödvändig för ngn l. ngt. Han giffuer wädhrena sina wigt, och watnena sitt mått. Job 28: 25 (Bib. 1541; Bib. 1917: avvägde vattnen efter mått). (Björnen:) Om iagh migh aff Hånigh mätt måtte äta, / Man rätt stoort mått migh tå skulle vpmäta. Forsius Fosz 54 (1621). I bergsbygder .. måste .. andhemtningen varda djupare för att tillföra lungorna det nödiga måttet af luft. Svensén Jord. 98 (1884). Hvar häst fick dubbelt mått ur fodersäcken. Wulff Petrarcab. 453 (1907). — särsk.
α) (enst., †) om värksamhetsområde av viss utsträckning vilket tilldelats ngn. Wij beröme oss icke offuer måton, vthan alleena effter reghlenes måt, medh hwilko gudh haffuer oss åffmätit itt måt till ath hinna och in till idher. 2Kor. 10: 13 (NT 1526; Bib. 1917: efter måttet av det område som Gud tillmätte åt oss, när han bestämde att vi skulle nå fram jämväl till eder).
β) (enst., †) om utskiftade jordlotter. Han kastar lott offuer them och delar vth måtet ibland them, at the skola haffua ther arffuedeel inne ewinnerligha. Jes. 34: 17 (Bib. 1541).
γ) (enst., †) i uttr. taga måttet av ngt, beräkna omfattningen av ngt (en erforderlig varumängd). Att han tager motthet aff draffvanters cledningz behoff. G1R 20: 32 (1549).
δ) (i sht i högre l. vitter stil) bildl., i fråga om ngt abstrakt. Rom. 12: 3 (NT 1526). Förhäfs ej af din Gåfvors mått. Frese AndelD 65 (1726). Den, som .. arbetar på att under sin ungdomstid förvärfva sig ett godt mått af kunskaper. Wikner Pred. 457 (1881). I chefens rekommendation (fanns) ett moment, som .. borde höja polismannens kall till ett större mått av självständighet. Hellström Malmros 17 (1931). jfr ARBETS-, BEVIS-, BILDNINGS-, KUNSKAPS-, LEVNADS-, LIVS-, OLYCKS-, SJÄLS-, TIDS-, ÖVER-MÅTT m. fl. särsk.
α') i fråga om livslängd. Herre lär mig förstå, .. huru stackot mina dagars mått är. Psalt. 39: 5 (öv. 1781; Bib. 1917: vad som är mina dagars mått). Det som jag har att utföra, innan mitt lifs korta mått är slut. Lamberg Wilde DeProf. 34 (1905). (†): Till thes ath wij alle .. warda en fulkommen man, then ther är vthi Christi fulboordughe ållers mååt. Ef. 4: 13 (NT 1526; Bib. 1917: bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet).
β') i uttr. i fullt, rikt mått o. d., i ymnighet, i hög grad; i högsta mått, i högsta grad; stundom i lika, samma, dubbelt, mindre, större, ökat mått, i lika osv. mån l. grad; förr äv. med ett fullt mått, i hög grad. Forsius Fosz 377 (1621: medh itt fult mått). Att kämparne äro / Hätske i samma mått som oförskräckta och starka. Adlerbeth HorSat. 30 (1814). Han älskade .. oss båda med en vänskap, som var i högsta mått ren. Hwasser VSkr. 1: 63 (1852). De äldre vasarnas misstänksamhet ägde Karl (IX) i fullt mått. Ahnlund GA 23 (1932). jfr (†): Du gode gamle Gud .. / Wälsigne thetta Paar, / Med alskiöns rijkfullt Mått. Lucidor (SVS) 262 (1672).
γ') i uttr. efter måttet av ngt (förr äv. efter ngts mått), efter storleken l. graden av ngt; förr äv. efter det mått som osv., efter l. i den mån l. grad som osv. Huariom och enom aff oss är giffuen nådh effter Christi gåffues mååt. Ef. 4: 7 (NT 1526). Så hafver och .. her Måns varit nu så starker (dvs. frisk), at han .. giorde församblingen tienst (dvs. tjänstgjorde i kyrkan), effter thet mått som hans svaghet kunne medgifva. OxBr. 12: 377 (1618). Verken I, efter måttet af Edra krafter, .. för det goda. Tegnér (WB) 10: 38 (c. 1828). Cannelin (1921).
δ') i uttr. efter (den) tidens mått, efter (den) tidens förhållanden. En efter tidens mått väldig rikman. Hellberg FrödingM 17 (1925).
ε') (†) i uttr. efter ngns mått, efter ngns möjligheter l. förmåga l. omständigheter. Hwario och eenne menniskio är arbete på lagdt effter hennes mååt. Pred. 6: 7 (Bib. 1541). Ibland et Christeligt Folk, der lius och sanning herrskar och Guds Ord rikeligen predikas, borde hvar och en, efter sit mått, både uti kunskapen och utöfningen af sina plikter, ådagalägga de säkraste bevis, af en sann Gudsfruktan, en Christelig vandel och et heligt lefverne. PH 11: 824 (”924”) (1779).
4) (utom i ssgn JÄMN-MÅTT bl. ngn gg i vitter stil) ss. beteckning för (väl avvägda) proportioner o. d. Genom någon afundsvärd gudarnas gåfva visste de (dvs. de gamla hellenerna) från födseln tingens mått, det alltings gyllene mått, som vi kalla skönhet. Wester Merezjkovskij EvigFölj. 50 (1908).
5) (†) i fråga om (grupp av) språkljud (särsk. i vers): kvantitet (se d. o. 2 a). Forsius Fosz Qq 2 b (1621). Wissa Stafwelsers Liudh och Mått. Arvidi 3 (1651). Hvar takt (i en vers) innefattar .. sina vissa Stafvelser, som äro sinsemellan af ett olika mått. Bergklint MSam. 1: 235 (1781). — jfr STAVELSE-MÅTT.
6) (numera knappast br. utom i ssgn VERS-MÅTT) metr. rytmiskt schema, meter (se METER, sbst.2 1), versmått. Rijme-Konsten och Poësien, eller et effter wist Måt sammanfattat Tahl. JAndersin (1689) hos Lucidor (SVS) XVI. Runeberg förfaller aldrig i sin vers till att använda onödiga fyllnadsord; det kan dock, särskildt i hans tidigare både lyriska och episka dikter, hända honom, att han gör dålig vers, emedan de ord han vill ha fram, icke rätt foga sig i måttet. Söderhjelm Runebg 2: 210 (1906).
7) (†; se dock d, e β, f) ss. beteckning för att ngn l. ngt håller sig l. hålles inom vissa gränser l. icke går till överdrift: måtta, måttfullhet, måttlighet, moderation; äv. (i fråga om ngt abstrakt): gräns, begränsning, ”hejd”. När han någon wille göra gott .., giorde han thet tå så öfwerflödigt, at thet war intet mått medh. Petreius Beskr. 2: 96 (1614). Så will ther wara mått med till att byggia Slott och Konungzhuus, att man icke förmånga sådana bygger. Rudbeckius KonReg. 355 (1618). Han war .. / I Mått och Nychterhet en lefwande Predikan. Runius (SVS) 1: 154 (1702). På Gamman och Glädie där är nu ey Mått. Dahlstierna (SVS) 184 (1707). Melin JesuL 1: 50 (1842). — särsk.
a) i uttr. hålla mått l. tillbörligt mått l. det rätta måttet, hålla måtta; ha mått i ngt, vara måttfull l. måttlig i ngt; ha ett l. sitt l. sitt rätta mått, vara väl avpassad, vara lagom stor l. kraftig o. d. Dogh skall barnaagha haffua sitt retta mååth och ickie wara for hårdh och Tÿrannisk, wthan faderligh. LPetri Æc. 48 (1559). Den här på jorden har i alla saker mått, / Han äger samvets frid, et ovärderligt godt. Nordenflycht QT 1745, s. 29. Då Florindo ville fördrifva sit bekymmer med alla krafter, visste han ej at hålla mått i glädjen. Weise 2: 16 (1771). Heinrich (1828).
b) i uttr. sätta ett mått på ngt l. ställa ett mått för ngt, hålla ngt inom vissa gränser, hindra ngt att fortsätta i det oändliga. Schroderus Os. 1: 798 (1635). Lycklig then, som kan ett mått för tårar ställa. Lagerlöf Vitt. 37 (1673).
c) i uttr. vara stängd av krets och mått, vara tvungen att hålla sig inom vissa gränser. Vishet sjelf är stängd af krets och mått; / Stig öfver, eller vik — och du är fänans like. Kellgren (SVS) 2: 230 (1787).
d) (numera bl. ngn gg i poesi) i uttr. med mått, med måtta, måttfullt, måttligt. Medh mååt dömer tu them. Jes. 27: 8 (Bib. 1541). Alt måste brukas medh mått: icke allenast Medicamenterne, .. Uthan och Maten. Hiärne Suurbr. 32 (1679). Med mått hon brukade piskan (på mulåsnorna). VLitt. 1: 22 (1902).
e) i uttr. utan mått.
α) för att beteckna att ingen bestämd gräns är fixerad för storleken av en prestation. Salt (skall lämnas) vthan mååt. Esra 7: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: utan särskild föreskrift).
β) (numera bl. ngn gg i poesi) som icke känner några gränser, måttlös, omåttlig; ofta ss. adverbiell bestämning: måttlöst, omåttligt. Klockan war 3, wy skildes åth; / Wy drucko vthan skiäl och måth. Asteropherus 5 (1609). Hvad känner jag? jo plågor utan mått. Lenngren (SVS) 1: 266 (1779). På et buller utan mått, / Följer tystnad utan like. GFGyllenborg Vitt. 2: 120 (1795). Gud Fader sitter glad på tronens höjd / .. och känner kärlek utan gräns och mått. Fröding NDikt. 25 (1894).
f) (numera i sht i poesi l. högre stil) i sådana uttr. som icke känna något mått l. några mått, äv. icke hava ngt mått, äv. gå över allt mått, icke känna några gränser; stundom över allt mått, förr äv. utöver mått och lag, utan måtta. Hans Namn och kiärleek Minn är mig ett Åskieslag, / Hwar af mit Hierta Qwälgs utöfwer Mått och Lag. Dahlstierna (SVS) 219 (c. 1696). Förskräckelsen hos mig ej kände något mått. Adlerbeth Poët. 1: 109 (1802). Farlig är den, som så öfver allt mått / Vet att berömma. Atterbom 1: 233 (1824). Olaus Magni (höll) på sin kyrka, hans afsky för reformationen kände inga mått. 3SAH 12: 253 (1897). Deras hjärtans inbillningar hava intet mått. Psalt. 73: 7 (Bib. 1917).
8) (†) sätt varpå ngn förfar l. bör förfara l. varpå ngt försiggår l. bör försiggå; förfaringssätt; beteende; särsk. ss. obj. till föreskriva o. d. 2SthmTb. 5: 241 (1577). (Människorna skola icke) taga sig före at föreskrifwa dhen H. Ande sätt och mått huru han skall straffa och förmana dhem til Bättring. Rudbeckius KonReg. 320 (1616). Ödmann AnvSkrift. 21 (1822).
9) (†) i uttr. ha sitt mått och besked, ha sin särskilda grund l. orsak. Hvad Kon. Christian den förste .., Kon. Hans och Kon. Christiern den andra .. sig understodo att föra Sveriges vapen, det hade sitt mått och besked, efter de hafva varit Sveriges krönte Konungar. HSH 12: 131 (1599).
10) (†) avseende, hänseende. Thet kan ähn fulle bliffua gått, / Förr war wärre i alla mått. Prytz G1 I 1 b (1621).
11) åtgärd som vidtages i ngt visst syfte; utom i ssgn FÖRSIKTIGHETS-MÅTT numera bl. i pl., i uttr. mått och steg, åtgärder. Ta sina mått och steg. Vidtaga nödiga mått och steg. Emot fienden tager .. (fältmarskalken C. G. Rehnskiöld) wissa och försicktige mått. KKD 8: 226 (1706). Öfverlägga om de nödigaste mått, at dämpa Sanningens makt. Dalin Arg. 2: 116 (1734, 1754). Vårt KammarCollegii yttrande om de mått och steg Collegium vidtagit til Räkenskapernes inbekommande. CivInstr. 241 (1799). Grimberg VärldH 9: 607 (1940). — jfr FÖRSIKTIGHETS-, FÖRSVARS-, KLOKHETS-, VARSAMHETS-MÅTT.
12) [sannol. gm påvärkan från MÅL, sbst.5] (†) mål (för skjutning l. för en vandring o. d.); anträffat bl. i bild. När du / Har nu / Ditt Mått / Til nådtt (dvs. dött): / Du aldrig meera går den wäg som du har gått. Columbus BiblW C 3 b (1674). Snart slipper jag vara mått för alla skott. Linné Bref I. 2: 167 (1750).
Ssgr: A: (1 a) MÅTT-BAND. för längdmätning avsett värktyg bestående av ett graderat band av tyg, vaxduk l. stål o. d. Holmberg Artill. 1: 84 (1881). jfr kapsel-, stål-måttband.
(3 a α) -BESTÄLLD, p. adj. jfr -beställning. Måttbeställda herrkostymer. AB(A) 1915, nr 304, s. 5. Östergren (1932).
(3 a α) -BESTÄLLNING. beställning av kläder att göras efter mått, men utan provningar innan det beställda är färdigt, då det avprovas (o. vissa smärre ändringar kunna göras). SocDem. 1928, nr 68, s. 11.
-ENHET, se B.
-FULL(HET), se måtta, sbst.2 ssgr.
-FÖRHÅLLANDE, se B.
-GIVANDE, n. [efter ä. t. massgeben, sbst.] (†) eg.: handlingen att bestämma måttet för ngt; handlingen att föregripa ett avgörande (som skall träffas senare); jfr mått, sbst.4 3. Uthan måttgiffuande tycker mig flåtan bör dirigeras i 3 ammiralskap. AOxenstierna 1: 462 (1633).
-GIVANDE, p. adj. [efter t. massgebend] (föga br.) eg.: som bestämmer måttet för ngt; bestämmande, normerande, reglerande; jfr mått, sbst.4 3. Blomberg Omlj. 11 (1865). Den mängd smältbara äggviteämnen, som finnas i födan, blir .. måttgivande för såväl kroppstillväxten som ull- och mjölkalstringen (hos kreaturen). LAHT 1918, s. 95.
(1 b) -GLAS. (i fackspr.) för mätning avsett (graderat) kärl av glas. Pasch ÅrsbVetA 1830, s. 66. Han hade i handen ett måttglas med någon färglös vätska. Hemmer ManSamv. 164 (1931).
(3 a β) -HALTIG. (†) om rymdmått (kärl): som håller måttet. Riktiga och måtthaltige tunnor. PH 6: 4177 (1756).
(1 a) -KÄPP. (i fackspr.) (graderad) käpp l. stav använd för mätning (t. ex. av timmer). Rothstein Byggn. 327 (1857). VerdS 192: 16 (1913).
(1 b) -KÄRL. kärl använt för mätning, målkärl. Lind (1749; under eich-maass). Bergström Kol. 98 (1922).
-LÖS(HET), se måtta, sbst.2 ssgr.
(3 a) -SATS. tekn. för kontroll av mätvärktyg avsedd samling av i olika dimensioner framställda o. noggrant utförda passbitar med planparallella ytor. 2NF 19: 228 (1913).
(1) -SKALA, r. l. f. (i fackspr.) på mätinstrument förekommande skala l. gradering, mätskala. 2UB 10: 367 (1907).
(1 a) -STAV. (numera mindre br.) ss. måttvärktyg använd graderad l. ograderad stav; måttstock. Rålamb 1: 45 (1690). En justerad måttstaf. FörordnMåttVigt 1733, § 10. BonnierKL 7: 961 (1925).
-STEG.
1) tekn. till 3 a, om grad av utsträckning representerad av en passbit l. serie av passbitar i en måttsats. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 207.
2) (†) till 11, i pl.: mått och steg. DA 1808, nr 116, s. 3. AJourn. 1815, nr 48, s. 4.
(3 a) -STEN. (†) stenblock (sandsten) som beställts o. huggits i viss storlek. VetAH 1741, s. 252. Linné Gothl. 267 (1745). PH 6: 4380 (1756).
(1 a) -STICKA, r. l. f. mätsticka. LfF 1836, 3: 60. HantvB I. 1: 223 (1934).
(1 a) -STOCK.
1) för längdmätning avsett redskap bestående av en graderad smal skiva av trä l. metall l. av flera gm leder förenade dylika skivor; mätsticka, mätstock; jfr meter-, tum-stock; äv. (förr) artill. om visst redskap för mätning av kalibern hos ngt, artillerimåttstock, kaliberstock. Alm Eldhandv. 1: 233 (cit. fr. 1683; om artillerimåttstock). Hvar Landtmätare bör förfärdiga sig en accurat Måttståck af Mässing, eller hårdt Trä, hälst uti et stycke, utan leder eller gång-järn. PH 2: 1267 (1736). Fatab. 1936, s. 161. jfr artilleri-, kaliber-måttstock.
2) (†; se dock slutet) i utvidgad anv., om en måttstocks skala l. gradering; äv. allmännare: skala (vari en karta o. d. utföres). 1 st. Kiepp med måttstock på .. 1. (daler) 4. (öre). Linné Bref I. 1: 326 (1732). Af kartan öfver Sverige i måttstocken 1: 100,000 äro bladen Huseby, Carlshamn och Borås under året utgifna. SFS 1870, nr 4, s. 15. särsk. (numera mindre br.) bildl. (jfr 3), i sådana uttr. som efter (en) liten, stor, storartad (o. d.) måttstock, i liten osv. skala, i lika stor måttstock, i lika stor skala; äv. efter svensk, europeisk (o. d.) måttstock, efter vad som är normalt i Sverge osv., efter svenska osv. förhållanden. Den 14de kommo vi hit till Exeter, .. en stor stad efter Svensk måttstock. Geijer Brev 80 (1810). (Järnvärket) utgöres af två masugnar med bessemerverk, valsverk, gjuteri och mekanisk verkstad, allt anlagdt efter stor måttstock. Höjer Sv. 3: 43 (1882). Östergren (1932).
3) bildl. (jfr 2 slutet), ss. beteckning för ngt som tjänar till utgångspunkt l. jämförelsematerial för bedömande l. värdesättande av annat: norm, värdemätare. Berch Hush. 274 (1747). Ett folks lagstiftning kan med skäl anses som en säker måttstock på den bildning och sedlighet, hvartill detsamma hunnit. Oscar I Straff 1 (1840). (Den engelske individualisten) erkände .. ingen annan måttstock för sitt handlande än sitt eget omdöme. Hellström RedKav. 200 (1933).
(1) -SYSTEM. system av måttsenheter (använda inom ett område); särsk. med tanke på längd-, yt- o. rymdmåtten; i fackspr. äv. allmännare. Den genomgående olikheten mellan svea- och götaländernas måttsystem. 2VittAH 29: Bil. 123 (1884). Elektrostatiska måttsystemet. SvUppslB (1934). Anm. Jämte måttsystem ha bildats sådana (numera mindre brukliga) uttr. som mått-, mål- o. viktsystem, mått- o. målsystem, mått o. viktsystem; jfr mått, sbst.4 1 a slutet. Berzelius Kemi 3: 273 (1818). BtRiksdP 1900, I. 1: nr 4, s. 2.
(3 a) -SÄTTNING. (i fackspr.) vid konstruktionsritning: utsättning av mått för de olika detaljerna i den sak ritningen gäller. Bland fel, som vid måttsättning ofta begås, torde böra påpekas utlemnandet af mått å hela längder af detaljer. TT 1888, s. 65. HantvB I. 4: 284 (1936).
(3 a α) -TAGA, -ning (DA, osv.); -are (mera tillf., Henriksson Tyskl. 273 (1901)). ta mått på (ngn) l. till (klädesplagg, skodon o. d.); vanl. i pass. o. ss. vbalsbst. -ning. DA 1808, nr 69, Bih. s. 7. Man (skall) kring dens liv — vilken skall måttagas — lägga ett .. måttband. Sömnadsb. 38 (1915).
(3 a) -UPPGIFT~02. uppgift om ngts (olika) mått. TT 1877, s. 37.
(1) -VÄRKTYG~02, äv. ~20. redskap för uppmätning av lineära dimensioner, vinklar, gångprofiler m. m. (samt för överföring av mått). 2NF (1913).
B: (1) MÅTTS-ENHET~02, äv. ~20. (mått- 18731936. måtts- 1851 osv.) (i sht i fackspr.) storhet använd ss. enhet vid fixerande (mätning) av andra storheter av samma slag, mått. Edlund ÅrsbVetA 1851, s. 144.
(3 a) -FÖRHÅLLANDE. (mått- 18101932. måtts- 1923 osv.) (i sht i fackspr.) förhållande i avs. på mått (dimensioner); nästan bl. i pl. Lyceum I. 2: 157 (1810). Harmonisk massfördelning och kraftfulla måttsförhållanden känneteckna .. (Alessis) byggnader. 3NF 1: 448 (1923).
Spoiler title
Spoiler content