[af gr. ἀββᾶ l. ἄββα (i NT), aram. abba, fadern, l. o fader]
vid tillitsfullt o. bönfallande tilltal till Gud (Gud fader). Abba fadher, all tingh äro tigh möghelighen, vmdragh (i st. f. vndragh) mich thenne drycken. Mark. 14: 36 (NT 1526). Lär mig sucka innerlig / Mitt Abba, käre fader! Ps. 138: 5(1819); jfr Ps. 187: 5(1695).
