SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1893  
ABESSIV ab3esi2v, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af nylat. abessivus, adj. (näml. casus)]
språkv. kasus i fin. (m. fl. spr.) uttryckande bortavaro, brist, saknad (af det, som står i denna kasus). G. Renvall Fin. spr. 52 (c. 1817, 1840). Anm. Den lat. ändelsen -us behålles oftast. Lönnrot i Suomi 1841, h. 4, s. 31. Collan Fin. spr. 47 (1847).
Spoiler title