ABLAKTERA ab1lakte4ra l. -e3ra2, l. AF- a3v~lakte2ra (Lundberg Träg. 157(1754, 1780). aflakte´ra Weste(1807); Dalin(1871)), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.).
Etymologi
[af t. ablactieren, lat. ablactare]
1) (nästan obr.) afhålla (barn) från modersmjölken, afvänja (barn) från modersbröstet. Dalin(1871). NF(1875).
2) trädg. (numera föga br.) sugympa, afsuga. Then fördubblade Myrtus kan genom afsugande eller Af-Lacterande fortplantas. Lundberg Träg. 157(1754). NF(1875).
