SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1893  
ABSOLUTIST ap1sωlɯtis4t l. ab1-, äfv. -sål-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af fr. absolutiste]
1) anhängare af enväldet. DA 1825, nr 213, s. 1. Republikaner och absolutister. Bolin 1: 23 (1868).
2) person, som iakttager absolut nykterhet. Broomé Nytt svar 53 (1842). ”Jag ber om ursäkt, jag super inte.” .. ”Så, absolutist?” sade (värden). Benedictsson Fru M. 32 (1887).
Spoiler title