ABSTRAHERA ap1strahe4ra l. -e3ra2, l. ab1- (abstrahe´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, ABSTRAKTION (se d. o.).
Etymologi
[af t. abstrahieren, lat. abstrahere, som i mlat. äfv. har bet. 2]
1) i allm. afsöndra, frånskilja, borttaga. Dalin(1850). — särsk. (†) frånskilja (ett ämne) gm destillation. Brandt i VetAH 15: 59(1754).
2) filos. för att klarare uppfatta ett föremåls väsentliga l. flere föremåls gemensamma l. väsentliga egenskaper i tanken afskilja vissa af föremålets l. föremålens egenskaper. jfr DETERMINERA,REFLEKTERA.
a) tr.; obj. är
α) det, hvarifrån man bortser, l. det, som man i tanken utelämnar: afskilja. Practiska principer äro formella, då man ifrån dem abstraherat, skillt, alt subjectift syftemål. Boëthius Kant 67(1797). Som ämbetsman på den juridiska banan (har man) fått vänja sig att abstrahera alla biomständigheter från den enda som är i fråga. Trolle-Wachtmeister 2: 223(c. 1838).
β) det, som behålles i tanken: ss. allmänt l. väsentligt l. gemensamt afskilja l. upphämta. (Logiska sanningars) förbindelser sinsemellan hafva sitt bestånd, ändoch the abstraheras från all exempel. Rydelius Förn. 394(1737). Begrepp .. abstraherade från erfarenheten. Leopold 6: 142(1806). Ur fenomenen abstraherade begrepp. Claëson 1: 9(1857).
b) intr.
α) med prep. från l. (†) af: bortse. Abstrahera ifrån all föreställning af en handlings föremål. Boëthius Kant 94(1797). Att låta ett föremål falla ur medvetandet, och icke rikta sin uppmärksamhet derpå, kallas abstrahera deraf. Tuderus Log. 137(1806). Personligt är enligt Hegel hvarje väsende, som har förmåga att abstrahera från alla sina bestämningar. Claëson 1: 100(1857).
