SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1911  
DETERMINERA detær1mine4ra, l. det1ær- l. de1tær- l. -tär- l. -ter-, i Sveal. äfv. -e3ra2 (detärrminèra Dalin), v. -ade ((†) p. pf. pl. determinerta Högström Tankar om Gud 86 (1741, 1773)). vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr DETERMINANT, DETERMINATION samt DETERMINATIV.
Etymologi
[jfr holl. determineeren, t. determinieren, fr. déterminer, af lat. determinare, afgränsa, bestämma (gränserna för) ngt, af de- med förstärkande bet. o. terminare, af terminus, gräns, råmärke, slut (jfr TERMIN, TERM); jfr äfv. eng. determine, determinate]
(numera knappast br. utom i fackspr., särsk. mat., filos. o. log., språkv.; se nedan) bestämma.
1) [jfr ä. eng. that hill which thus determines their view at a distance, not .. necessarily determined to one manner of respiration, lat. augur regiones ab oriente ad occasum determinavit] (†; jfr dock a o. b) bestämma gränsen för l. emellan l. måttet af (ngt), afgränsa, begränsa. Menniskiones Lijfztijdh (är) icke så Absoluté .. aff Gudhi bebunden til något oryggeligit mål: Vtan medh sådana Conditioner och vmstendigheeter determineret, at han både kan förlänges och affkortas. L. P. Gothus Likpr. ö. O. Erici (1615; i titeln). Tiden til (skarlakans-)feberns grasserande tro .. de fleste vara om vintren. Stoll sätter den dock til en mera determinerad tid, och menar at den upkommer straxt efter æquinoxia. S. Hedin i Vet.-handl. f. läk. I. 1: 8 (1793). — särsk.
a) [jfr eng. determinate number, fr. une quantité determinée] (fullt br.) i sht mat. i p. pf. med adjektivisk bet.: till storleken (o. formen) bestämd, begränsad. Itt vist determinerat och beskrifvit mått och rättesnöre. RARP 9: 368 (1664). Strömer Eucl. I. 1: 8 (1744). Numer-Lotteriet (har) icke något visst determinerat antal af hvarken vinster eller Lottsedlar. Publ. handl. 10: 330 (1774). Kommer dertil någon bränbar eller jordisk materia, i determinerad proportion, då coaguleras .. vatnet. Wallerius Tankar 48 (1776). Projectionen af en determinerad rät linie på en annan rät linie. Lindelöf An. geom. 153 (1864). Deras (dvs. de ponderabla molekylernas) atmosfärer följa etermolekulerna i deras rörelser på ett determineradt tidsintervall. Bäcklund Kropp. elast. 244 (1909).
b) [jfr eng. determinate inflorescence, fr. inflorescence déterminée] (numera föga br.) bot. i p. pf. med adjektivisk bet., om sådan blomställning där toppblomman utvecklas först (knippe): begränsad; jfr DEFINIT 3. Den centrifugala blomställningen kallas äfven determinerad eller descenderande. Areschoug Bot. el. 34 (1863, 1869).
2) [jfr motsv. anv. af eng. determine samt fr. déterminer la distance de la terre au soleil, lat. mensuram Ponti alii quatuordecim centena septuaginta octo millia quingenta determinavere] (i fackspr., i sht mat.) bestämma (se d. o. 7), gm öfvervägande o. beräknande af vederbörliga faktorer fastställa (utseende, form, läge, storlek, utveckling osv. hos) ngt; beräkna, uträkna. De sanningen likmätige Reglor, som man är van at determinera Lyckan efter i Spel. Mört Wollff Säd. förök. 20 (1728). En viss Comet, som .. ginge oförrykt uti sit vanliga lopp, samt kunde af Astronomis determineras förut. Högström Tankar om Gud 94 (1741, 1773). Huru angeläget det vore, at under sjö-resor kunna determinera Longituden. F. Mallet i VetAH 1765, s. 4. Årbladets figur kan icke Theoretice determineras. F. Chapman Därs. 1768, s. 49. Det återstår nu att determinera godsets tjocklek på alla andra ställen af Canon (dvs. kanonen), eller dess utvändiga diameter. Dens. Därs. 1802, s. 33. — särsk.
a) bestämma läget af (en ort, en stjärna osv.). A. Celsius i VetAH 1740, s. 443. Innom Sveriges vidsträckta Landamären äro få Provincer till sitt Geographiska läge mindre determinerade, än Rikets Vestra delar. N. G. Schultén Därs. 1806, s. 150.
b) [jfr liknande anv. af BERÄKNA (se d. o. 2 a)] (†) öfvergående i bet.: förutse, förutsäga; jfr BESTÄMMA 7 c. Högström Tankar om Gud 92 (1741, 1773). Hurudan uthgången af närvarande krig torde vara, är min insickt för svag at egenteligen determinera. Höpken 2: 463 (1758). Sådane behof, som icke möjeligen altid kunna förutses, åtminstone icke med visshet determineras. SP 1780, s. 62.
3) [jfr fr. déterminer le sens d'un mot, lat. determinare regiones, limites, confinia alicujus rei] (†; jfr dock a, b, c o. d) fastställa l. fastslå l. fixera l. konstatera betydelsen, innebörden, omfånget, storleken, utseendet osv. af (ngt); precisera, noggrant o. bestämdt angifva l. beskrifva l. förklara (ngt); ofta i p. pf. med adjektivisk bet.: bestämd (se särsk. d. o. 7, 10), viss, säker, otvetydig. En determinerad och viss kännedom. Högström Tankar om Gud 82 (1741, 1773). (Professor Jussieu) gek så långt at han trodde sig kunna determinera af hvad diur hvar och en corall formeras. Linné Beskr. ö. stenr. 14 (c. 1747). Åtskillige icke rätt determinerade ordasätt (i en predikan hade) väckt Consistorii uppmärksamhet. Cavallin Herdam. 3: 356 (cit. fr. 1766). En Stämning, der hvarken kärande eller sak var determinerad. SP 1780, s. 1022. Invånarnes antal i våre månge, men merändels folklöse Städer, har ock nyl(igen) blifvit närmare determineradt. Lagerbring 2 Hist. 1: 23 (1784). (Ett lands) Lagar måste vara Tydelige och determinerade. Lanærus Försök 102 (1788). Rosenstein talar ej om med någon determinerad visshet at han sedt (skarlakans-)febren utan fläckar. S. Hedin i Vet.-handl. f. läk. I. 1: 8 (1793). Den svåraste delen af deras (dvs. läkarnas) göromål är ofta, at urskilja och determinera sjukdomen. Därs. 3: 32 (1794); jfr a. — jfr ODETERMINERAD. — särsk.
a) [jfr fr. déterminer une espèce de plante] (numera föga br.) naturv. gm (undersökning med därpå följande) deskription, definition, namngifning o. d. bestämma (ett naturföremål) (se BESTÄMMA 7 b). Tänk likvähl om någon kommo dit (dvs. till Palestina), som där determinerade alt lefvande och växande. Linné Bref I. 2: 106 (1747). (Uppsala universitets samlingar äga) 1,200 determinerade individer af Foglar ..; dessutom en mängd af Brasilianska Foglar, ännu icke bestämde, men utgörande sannolikt mer än 200 arter. Zetterstedt Resa 1: 29 (1822).
b) (fullt br.) log. tydligt o. bestämdt angifva; i sht med afs. på begrepp: gm tilläggande af kännetecken inskränka omfånget af (ett begrepp); med saksubj., särsk. sådant som betecknar kännetecken, begrepp o. d.: ytterligare förtydliga, närmare bestämma (ett annat begrepp o. d.) (se BESTÄMMA 8 a). Af denna källan (dvs. gudsfruktan) utflyta de sanningar, som determinera så noga gränsorna emellan Dygd och odygd, at hela den naturliga Lagen utan särdeles möda derifrån kan ledas. Högström Tankar om Gud 309 (1741, 1773). I afseende på det partikulära omdömet (är det) af väsentlig vigt, huruvida det är determineradt eller odetermineradt, d. v. s. huruvida den del af subjektets spher, till hvilken predikatet hänföres, är bestämdt angifven .. eller lemnad obestämd. Borelius Log. 25 (1863, 1871). Reflecterandet, med hänsyn till rigtning och innehåll, består i abstraherande ..; eller determinerande (determination): öfvergång från en abstractare, innehållsfattigare bestämning till en innehållsrikare (genom tillägnande af flera momenter). Ribbing Anthrop. 15 (1879). Man plär skilja mellan olika former af den producerande inbillningens verksamhet: 1) den abstraherande .. 2) Den determinerande verksamheten, d. v. s. den, då vi ur egen fatabur tillägga drag som i en gifven föreställning saknas. Rein Psyk. II. 1: 442 (1891). Bitonerna determinera ordet i en viss riktning, så att det ej egentligen passar in på allt, som det strängt taget är benämning på. Larsson Poes. log. 33 (1899, 1908).
c) [jfr motsv. anv. i fr.] språkv.
α) (numera knappast br.) motsv. DETERMINATIV, sbst. 1: bestämma (se d. o. 10). Articulus The (i eng.) är oföränderlig, och kallas Determinatus eller Definitus, det är, et substantivum, för hvilket denna Articulus står, är determineradt. Bunth Eng. spr. 20 (1791).
β) (fullt br.) motsv. DETERMINATIV, sbst. 2. (Ordet) svarkr (hör sannolikt) till en determinerad (rot) .. svar-g. E. Hellquist i Ark. f. nord. filol. 7: 144 (1891).
γ) (fullt br.) motsv. DETERMINATIV, sbst. 3. På samma gång de (dvs. determinativen) angifva ordets betydelse, som de determinera, anvisa de tillika samma ords slut, d. v. s. följande ords början. Piehl Bild. fr. Egypten 34 (1896).
d) [jfr eng. to determine a similar system of points] (fullt br.) mat. fixera, bestämma (ngt) (jfr BESTÄMMA 4 e, f). När uti en simpel æquation någon term finnes med dubbelt eller ovist tekn, och blott samma tekns determinerande til något vist kan göra roten til sann el(ler) falsk, så bör teknet ± bli determinerat til +. Palmquist Alg. 1: 57 (1745). Detta kallar man determinera teknet ± efter omständigheterne. Därs. 70.
4) uttrycka l. tillkännagifva sin vilja med afs. på (ngt); gifva åt (ngt) dess form l. utseende l. riktning osv., bestämma (se d. o. 3, 4).
a) [jfr eng. far happier are they who have to determine what to do, than they who have to determine what they will do, fr. avancer l'heure déterminée] (†) med innehållsobj.: till efterrättelse fastställa (ngt); bestämma hurudant ngt skall blifva, hvad som skall göras, hvem som skall utföra ngt, när ngt skall ske osv. Inthet vist är determinerat om tijden när dhet (dvs. G. II Adolfs lik) skall bliffva nedsatt. RP 3: 118 (1633). At I lämne .. Oss och Wårt Stats-Contoir at disponera och determinera öfwer deras (dvs. regementsprästernas) Löningar. Stadg. ang. landtmil. 1: 326 (1683). Hwilket straff Kongl. Maj:t härmed til en Daler Silf:mt på hwar Rotesälle i Rotan wil hafwa determinerat. Därs. 2: 359 (1690). Ständerne åligger at determinera, hvart saken (angående Vellingk) skall gå. 2 RARP 4: 124 (1726). At .. med en enda Signal uttrycka en eller flere meningar, icke determinerade förut såsom Signalerne til sjöss. Edelcrantz Telegr. 87 (1796). Tiden för Londonsejouren .. var determinerad och hade blifvit otillräcklig för hvad som återstod mig att öfverfara. Berzelius Reseant. 152 (1818). ”Mig tillkommer ej att determinera åt vår præsul någon viss procedure”, tyckte Mäster Håkan. Högberg Vred. 1: 12 (1906; arkaiserande).
b) [jfr eng. accidental impulses determine us to different paths, fr. dans tous les cas où nous agissons sans avoir éprouvé auparavant aucune hésitation, nous sommes déterminés, mais nous ne nous déterminons pas] (i sht filos., numera föga br.) gifva (ngt, i sht en själsförmögenhet o. d.) impuls (till ngt l. åt ett visst håll); påverka (ngt i en viss riktning), bestämma riktningen af (ngt åt ett visst håll), rikta; jfr DETERMINERA UPPÅT; med person- l. sakobj. At wisa then lilla contactum eller skrubning som behöfwes, at determinera en flygande kula på en sido eller snedd (dvs. att komma en afskjuten kula att taga sned riktning). E. Swedenborg i Dædalus 4: 84 (1716). Siälenes activitas, eller kraft til at determinera sig til then ena eller andra sidon. Rydelius Förn. 84 (1721, 1737). Därs. 172. (En) kraft, som afhängig af dess (dvs. djurets) nerver står i förening med dess föreställningsgåfva och determineras af villjan. Vet.-handl. f. läk. VI. 3: 6 (1799).
5) (†) ämna (ngn till ngt), afse l. beräkna (ngt för ngt l. ngn), bestämma (se d. o. 5). (Nu) begynner man få se naturens palaits och koxa in i dess förr tillslutna kamrar .. der allt är determineradt till något vist ändamål. Linné Bref I. 2: 271 (1765).
6) [jfr eng. the wealth of London determines the prices all over the world, fr. cette manoeuvre détermina le gain de la bataille, lat. judicium est res quæ causam litemque determinat] (numera knappast br.; jfr dock a o. b) med saksubj.: bestämma (se d. o. 6); vara af en afgörande betydelse för, afgörande inverka på (ngn l. ngt), gifva (ngt) dess prägel o. karaktär, utseende, form, storlek osv. Sylvius Mornay Rel. vissh. 165 (1671, 1674). I sådana Omdömen måste man se på Skälen hvar igenom Värckeligheten determineras. Mört Wollff Säd. förök. 64 (1728). Låta alla rådslag determineras af frucktan. Höpken 2: 66 (1746). Om emellan x och y antages någon relation, ehurudan den ock må vara, så determineras deraf straxt en figur .. af den egenskap, at ... S. Klingenstierna i VetAH 1749, s. 289. Enär garnets pasmetal à 60 trådar på viss bredd är gifvit, så blifver derigenom tillika väfskeden determinerad. Törnsten Linnelärftsväfn. 12 (1787). Lavoisier, som fann att syret i förening med svafvel, fosfor, kol och qväfve, frambringade syror, ansåg syret såsom den kropp, hvaraf deras natur såsom syror förnämligast determinerades. Berzelius Kemi 2: 552 (1812). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i fr.] (fullt br.) filos. (ss. motiv i ett visst fall) leda (ngn l. ngns vilja); (för ngn) utgöra det vid ett viljebeslut (med nödvändighet) segrande motivet; bestämma (se d. o. 6 b γ). Om det nu gifves en sådan ordning på dem (dvs. på motiven för en handling) så måste de ju inbördes vara determinerta. Högström Tankar om Gud 86 (1741, 1773). Viljan äger här (på detta första, näml. naturviljans, stadium) ännu icke Frihet, utan är omedelbart determinerad af det i den Praktiska Känslan .. gifna, starkast verkande Motivet. Trana Psych. 2: 138 (1847). Det orsakssammanhang, hvaraf viljan tänkes determinerad, uppfattas .. mycket olika inom determinismens läger. Ahnfelt Etik 1: 66 (1890). Hein är fatalist och anser menniskan determinerad af sina känslor samt utan ansvar och förbindelser till en gudomlig makt. C. D. af Wirsén i PT 1897, nr 174 A, s. 3.
b) [jfr fr. les écarts de régime déterminent les maladies] (i fackspr., föga br.) öfvergående i bet.: vålla, framkalla, förorsaka. Större angelägenheter, större interessen och liaisons lära determinera hos honom annat tänckesätt och annat upförande. Höpken 2: 262 (1754). Sedan (socker-)massan afsvalnat i toppformarna, omröres den med käppar, hvaraf en kornig anskjutning determineras. Berzelius Kemi 4: 228 (1827). Kol, pimpsten, äfvensom sammanlagda stycken af postlin, glas eller bergkristall, determinera äfven, under vissa omständigheter, vätgasens antändning i atmosferiska luften. Almroth Kemi 173 (1834). Orsakerna till sjukdomar kunna delas i 2 stora hufvudgrupper: A. Prædisponerande (förberedande) eller inre. B. Determinerande (bestämmande) eller yttre. Arvedson Sjukdomsl. 14 (1904, 1908).
7) [jfr eng. she took credit to herself for having determined Shelley to travel abroad, fr. je l'ai déterminé à me suivre, som âme à l'imiter s'était déterminée] (numera knappast br. utom filos.) förmå (ngn) att bestämma sig (för ett visst alternativ) l. att fatta ett visst beslut, bestämma (se d. o. 6 b α, γ); i sht refl.: fatta beslut, besluta sig. En sådan viljans inclinationem patheticam, then siälen hafver determinerat sig til at bifalla. Rydelius Förn. 118 (1721, 1737). Högström Tankar om Gud 136 (1741, 1773). Du måste .. determinera dig sielf til et val. Ågren Gellert 41 (1757). Alt som wienska hofvet till etdera sig determinerar. Höpken 2: 612 (1760). Schröderheim Ant. 110, 111 (c. 1793). Nöjet att vistas i min hembygd .. har .. determinerat mig att söka mig till Karlstad. Tegnér 5: 35 (1803). Dalin (1850). Determinera sig. Hahnsson (1888).
8) [anv. utvecklad ur 7] i p. pf. med adjektivisk bet.: beslutsam; afgjord.
a) [jfr eng. a most determined antagonist, a determined ring at the list, fr. il prit avec lui quelques hommes déterminés, un homme d'un caractére déterminé] (numera föga br.) bestämd (se d. o. 2, 3), beslutsam, resolut, deciderad; om sak: som vittnar om bestämdhet, beslutsamhet osv. En hop determinerad ungdom. Fersen Hist. skr. 2: 277 (i handl. fr. 1756). Det är i .. denna sjukdomen (dvs. scharlakansfeber), om nåsin, angelägit at känna Symptomerna, och at vara determinerad. S. Hedin i Vet.-handl. f. läk. I. 1: 13 (1793). (textutgifvaren) .. i allmänhet är ganska determinerad, correct, och tydlig i denna del (dvs. interpunktionen). A. Törneros i Sv. litt.-fören. tidn. 1833, s. 830. (Tidningens) politik var långt ifrån att ega någon rätt determinerad och imponerande hållning. Sturzen-Becker 1: 152 (1845, 1861). Denna rörelse, hvilken för att (på skridskobanan) skapa goda, bakvända treor, bör ske mycket determinerad. Salchow Konståkn. 19 (1906).
b) (numera föga br.) i öfverförd anv.: bestämd (se d. o. 6), afgjord, deciderad, utpräglad. Affallet af dessa fjäll bevisar, att i den sammansmälta tackjernsmassan en determinerad förening emellan kolet och jernet serskilt anskjutit under afsvalningen. Berzelius Kemi 2: 643 (1812, 1822).
Särskild förbindelse:
DETERMINERA UPPÅT. (†) till 4 b; i pass.: få riktning uppåt. Dessa skärjern (måste) nedhållas med lämplig tryckning, eljest determineras knifvens verksamhet uppåt och klyfningsoperationen förfelas. Swederus Handlex. 465 (1869).
Spoiler title
Spoiler content