ABSTRAKTUM abstrak3tum2 l. ap-, n.; best. (sällan) -ktet040; pl. -kta032, l. -kter040 (Vising i Språkv. sällsk. förh. 33(1886)).
Etymologi
[af lat. abstractum (näml. nomen)]
språkv. abstrakt (se d. o. 3) substantiv. Abstractet ἀρετή, dygd. Faxe Gr. gram. 79(1825). Liksom svenskan af sur bildar syra, har isländskan till ful bildat ett abstraktum fýla. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 329(1892). Andra dylika abstrakta .. äro Vitløysa, Agaløysa. Därs. 328.
