ACCESSORISK ak1sesω4risk, adj.
Etymologi
[af t. accessorisch; jfr nylat. accessorius]
ss. bihang l. bisak tillkommande; särsk.
1) jur. (sak,) som (ss. bisak) i rättsligt afs. betraktas ss. ett med hufvudsaken. Accessoriska aftal. Grubbe Ordl. (c. 1840). NF (1875).
2) bot. o. zool. (organ,) som är af yttre l. mera oväsentlig art. Thorell 2: 402 (1865). NF (1875).
