publicerad: 1893
ACKORDERA ak1orde4ra l. -e3ra2 (accorde´ra Weste; ä. vulg. uttal: Til dess Boon mä taar på säija: wij will' agdera (af accordéra). Columbus Ordesk. 7 (1678). Bonden .. säger .. Låt oss ágdera. Swedberg Schibb. 204 (1716)), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr ACKORD.
Etymologi
[af t. accordieren, fr. accorder]
Äro mong fremmande ord af then wigt, at thet är .. nästan ogiörligit, at få beqwemliga Swenska ord vppå them .. Såsom .. accordera. Swedberg Schibb. 220 (1716).
1) (på förhand) öfverenskomma, träffa aftal (om); stundom närmande sig till 2.
a) i allm. Medh honom haar iagh accorderat, / At .. Sigfridi G 4 a (1619). (Köpmannen) Gåår .. til .. andre Köpmän och .. accorderar medh them om itt wist prijs. Schroderus Uss. F 2 a (1626). Kommo så Tree Män vth aff Staden .. at accordera om vpgifft. Girs E. XIV:s hist. 70 (1630); jfr e. Tjenste-drängen får .. accordera om lön, tjenstetid .. efter eget behag. SP 1779, s. 370. — abs. Han är dyr, man måste a(ccordera). Weste (1807). — tr. i uttr. Ackorderadt pris. Dalin Fr. o. sv. handlex. (1841, under prix). — jfr FÖR-ACKORDERA.
b) (numera mindre br.) på (öfverenskomna villkor) betinga sig l. förvärfva (till ego l. begagnande). Bargained .. kiöpt, accorderad. Serenius (1734). En Rese-Chaise .. är at se och accordera .. vid Packaretorgsgatan. SP 1780, s. 824. Middag .. är redan ackorderad till .. 2 rdr per man. H. Lilljebjörn 2: 72 (1867). — (Jag) accorderade .. mig en ridhäst. Cederborgh OT 3: 56 (1814). — A. sig till (ngt). Du måste hänga därföre, om du intet kan få accordera dig til at halshuggas. Serenius (1734, under compound). Dalin (1850). — jfr TILL-ACKORDERA (sig ngt).
c) (†) Accordera af något (gm öfverenskommelse l. gm jämkning i anspråk afstå ngt). 2 RARP 5: 465 (1727).
d) i förb. med adv. bort: öfverenskomma om försäljning af (ngt). (Vinodlarna) måste taga förskott af vinhandlaren och ofta på förhand ackordera bort årets afkastning. Snellman Tyskl. 127 (1842).
e) i förb. med adv. in l. bort l. ut: öfverenskomma om kost o. bostad för (ngn l. sig ngnstädes l. hos ngn). Widegren (1788). Porthan Bref 420 (1797). Weste (1807). Hedenstjerna Fru W. 47 (1890). — jfr BORT-, IN-, UT-ACKORDERA.
f) mil. dagtinga (jfr ACKORD 1 b). Guarnizonen accorderade strax och öfverlefvererade fästningen. Nordberg 2: 170 (1740). Dalin (1871).
g) jur. träffa öfverenskommelse om skulds (partiella) betalning (jfr ACKORD 1 d). H. Martin Ackord 61 (cit. fr. 1621). Accordera .. med sina Creditorer. Serenius (1741). Weste (1807).
h) kam. med afs. på köp l. försäljning af en tjänst (jfr ACKORD 1 e). Sahlstedt (1773). — A. bort en sysla. Widegren (1788). A. om en tjenst. Möller (1790). — Accordera sig en ordinarie Syssla vid et publikt verk. SP 1779, s. 52. — A. sig til en sysla. Widegren (1788). A. sig fram. Weste (1807). — abs. SP 1779, s. 138.
3) öfverensstämma, passa ihop.
a) (numera mindre br.) i allm. Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 284 (1625). At orden jämne blifva, och the lägre bokstäfverna accordera mot hvar annan, äfvensom the större sins emellan. Gymn. o. scholœ ordn. 1724, s. 14. Ett par eldiga ögon, som täckt accordera med sina begge smalpenslade hvalfbågar. Wallenberg 230 (c. 1770).
b) tonk. bilda samklang l. harmoni, stämma. Instrumentet ackorderar ej (dvs. är ostämdt). Lindfors (1815). Dalin (1850). — bildl. Korten kunna ackordera, / Ljuden ackordera mer. Valerius 2: 68 (1809). Naturen sjelf kan ostämd bli, / Och själar ackordera sällan. Dens. 2: 90 (1809). Melodierna .. ackordera med nejderna. Runeberg 5: 381 (1832, 1864).
4) bringa i öfverensstämmelse l. harmoni.
Spoiler title
Spoiler content