SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ACKREDITIV ak1rediti4v l. akre1-, n.; best. -et; pl. =, l. -er.
Etymologi
[af t. accreditiv]
skrifvelse, som ackrediterar (se d. o. 1 o. 2); fullmakt, kreditiv, anvisning. Jungberg (1873). NF (1875).
Spoiler title