publicerad: 1893
ADVENT advän4t (adve´nt Weste), n. (fordom ngn gg m. l. f.; jfr nedan); best. -et; pl. =, l. -er (J. Matthiæ 1: 2 a (1658)).
Etymologi
[fsv. advent, af lat. adventus, ankomst]
1) (†) eg. (Kristi) ankomst, tillkommelse. Aduentet, thet är .. Christi tillkommelse. P. Erici 4: 3 a (1582). Sigh wärdeligen bereda .. til at begå then stora och hugneliga Gudz Sons Advent och Tilkommelse vthi Kiöttet. J. Matthiæ 1: 2 a (1658). (Kristus) skal en gång komma medh sin sidsta Advent til at hålla Domen. Dens. 1: 58 a.
2) den del af det kristna kyrkoåret, som föregår julen. O. Petri 2 Post. 3 a (1530). Kyrkol. 74 (1686). Första Perioden (af kyrkoåret) är Adventet, en beredelsetid till den stora Högtiden (julen). Ödmann Str. förs. 4: 342 (1822).
3) (föga br.) söndag i advent (i bet. 2). Johanna, som gifte sig första advent. Topelius Vint. I. 2: 32 (1880).
-SÖNDAG~20 l. ~02. Thesse Söndaghar kallas Advent Söndaghar, thet är tilkommelses Söndaghar, effter thet på them warder handlat om Christi tilkommelse. Rudbeckius 1 Pred. A 3 b (1618, 1625). Advents Söndagar. J. Matthiæ 1: 2 a (1658). Tredje Advent söndagen. Hallenberg Hist. 2: 508 (1790). År 1830 .. på första advents-söndagen. Wirsén i 3 SAH 2: 583 (1888). — särsk. om första söndagen i adventet. Handb. 1811, s. 8. Berlin Läseb. 437 (1852, 1866). Rudin 2 Evigh. 1: 173 (1887). —
Spoiler title
Spoiler content