publicerad: 1893
ADVOCERA ad1vωse4ra l. -e3ra2 (advoce´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[af t. advozieren]
1) fungera ss. advokat (se d. o. 1), föra annans talan inför rätta. At Prästerne ey måtte .. advocera vid Ting och stämmor. 2 RARP 2: 328 (1723). Domare och .. advokater .., när de döma eller advocera. Almqvist Am. Hilln. 1: 70 (1840). — oeg. tala l. argumentera (för ngt). Almqvist (1842). Palmblad Fornk. 2: 392 (1844).
2) begagna juridiska l. retoriska konstgrepp för att genomdrifva en sak. Nordforss (1805). Almqvist (1842). — Advocera sig till ngt, gm juridiska l. retoriska konstgrepp förskaffa sig l. tillegna sig. Utur (de beslagtagna) skrifternas innehåll advocera sig till en causa agendi. Trolle-Wachtmeister 2: 115 (1815). Europæus (1852). — Advocera bort motståndarens bevis. Læstadius enl. Kindblad (1867).
Spoiler title
Spoiler content