SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1893  
AFBELÄGEN, adj.; n. -get.
Etymologi
[sannolikt under inflytande af t. abgelegen bildad ssg af AF (jfr d. o. II 2) o. BELÄGEN]
(†) aflägsen, afsides belägen. Thetta rige är .. vidt ifrå the tyske landen afbelägit. RA 1: 241 (1538). Om än .. Swerige .. thet helige Römiske Rijke .. så wijdt affbeläget är. Tegel G. I:s hist. 2: 238 (1622). Widt afbelägne orter. Rudbeck Atl. 1: 288 (1679).
Spoiler title
Spoiler content