AFBÄRING a3v~bä2riŋ, äfv. ~bæ2-, r. l. f.; best. -en.
sjöt. handlingen att medelst båtshake, stake o. d. skjuta ett fartyg osv. från land l. hindra det att törna. För angöring och afbäring finnas å lämpliga ställen moringar anbragta. FFS 1875, nr 16, s. 2.
