AFDRYPA a3v~dry2pa (a`fdrypa Weste), v. -er, -dröp, -dröpo, -drupit, -drupen (se för öfr. DRYPA). vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) intr.: drypa ned l. bort (från ngt). Låta vattnet afdrypa från våta kläder. Upphänga ett slaktadt kreatur, så att blodet får afdrypa. Reedh Såppan medh (dvs. jämte) dhet som afdrypper (från köttet) medh steekt Miöhl. Rålamb 14: 77 (1690). Då tennet afdryper, bildas på hvarje blecks undre .. kant en tjock tennrand. Almroth Tekn. 489 (1839).
2) intr.: gm drypning befrias från en vätska. När .. (kastanjerna) äro kalla och afdrupna. Rålamb 14: 142 (1690); jfr 3. (De förtenta) blecken .. ställas på en jernram, att afdrypa och att kallna. Almroth Tekn. 489 (1839). (Köttskifvorna) fräsas i smör .. (och) få afdrypa. Hagdahl Kok. 452 (1879).
3) tr.: låta (ngt) gm drypning befrias från en vätska. Sublimat .., som blifvit i vatten uplöst, crystalliseradt och afdrupit. T. Bergman i VetAH 31: 99 (1770); jfr 2. (Kristallerna) sköljas .. i .. vatten, och afdrypas på sugpapper. Berzelius Kemi 1: 561 (1808, 1817). (Tyget) uppvindas .. ur färgspadet .. (och) afdrypes. Journ. f. manuf. 1: 236 (1825). Efter tvättningen afdrypas eller aftorkas rötterna. C. G. Nyblæus 21 (1846).
4) (†) intr.: drypa, låta droppar nedfalla (af en vätska). Krydder .. moste såås .. i een Trägård (ther Trän icke .. aff Regn affdrypa). Risingh Landb. 64 (1671).
5) [anslutande sig till 1; jfr motsv. bet.-utveckling i eng. drop o. delvis i holl. afdruipen] (hvard. o. skämt.) intr.: aflägsna sig (i sht skamflat l. oförmärkt l. utan afsked). Då industririddaren såg sig igenkänd, afdröp han genast. Jag ämnar afdrypa före supéen. Lidforss DQ 2: 592 (1892).
Anm. I bet. 1, 2 o. 5 hellre DRYPA AF, i bet. 3 endast afdrypa.
