SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFFEKTIONERAD af1äkʃωne4rad l. -e3-rad2, l. -ek-, l. afäk1-, p. pf. ss. adj.
Etymologi
[af t. affectioniert, fr. affectionné]
(†) sinnad, hysande (så l. så beskaffade) känslor. Wele wij gifwa acht uppå .. Huru .. (Saul) hafwer waret affectionerat emot Gvdh och hans Propheter. Rudbeckius Kon. reg. 67 (1615). — (numera föga br.) bevågen, benägen, gunstig. Jagh blifwer edher så lenge iagh lefwer altidh gunstigh och wäl affectionerad. Gustaf II Adolf 547 (1630, underskrift i bref). Herr Magisterns affectioneradhe Breff. Swedberg Schibb. 444 (1716, i parodi). Allas Eder helt väl affectionnerade och bevågne Ulrica Eleonora. 2 RARP I. 1: 13 (1719, underskrift i bref). SP 1780, s. 494. Dalin (1850). Wenström (1891).
Spoiler title