AFFINNA a3v~fin2a (a`ffinna Weste), v. -er, -fann, -funno, -funnit, -funnen (se för öfr. FINNA). vbalsbst. -ANDE (äfv. i refl. bet.).
Etymologi
[jfr d. affinde sig, t. abfinden]
1) [efter t. abfinden] (†) tillfredsställa. (En del af soldaterna) haffwer måst medh pensioner och wartepenningar affinnas. RARP 8: 238 (1660).
2) [efter t. sich abfinden] (numera nästan bl. kansl. o. handel.) refl.: träffa öfverenskommelse l. uppgörelse, ingå förlikning (med ngn; eg. så att han afstår från sin fordran); komma till rätta med. RARP 3: 60 (1638). Genom en vänligh .. förlijkning afffinna sigh medh hvar andra. Stiernman Com. 2: 779 (1654). At dhe här om sigh affinna med Borgmästare och Rådh. Dens. Riksd. 2: 1323 (1660). Godvilligt affinnande (dvs. uppgörelse i godo). Calonius 3: 464 (1795). Affinna sig .. Hand(el.). Jur. S'acquitter avec. Transiger avec. Nordforss (1805). Fredsförslag (borde) göras begge (stormakterna) .. samt fred och förbund slutas med den som erbjöd de största förmåner, om möjligt med begge, hvarefter man lättare kunde affinna sig med de öfriga (fienderna). Beskow i SAH 43: 198 (1867). Jungberg (1873). — (†) (Jag) wil .. affinna migh hos eder medh gull och dyrbara håfwor, efter iagh hafwer illa giordt. Peringskiöld Vilk. 261 (1715).
3) (†) refl. med prep. med: göra rätt l. skäl för sig; visa, betyga? (Collegium medicum beslöt på grund af en kunglig nådebevisning) att skrifva till samptelige provincialmedicos att dhe .. affinna sig med en wärckelig tacksamhet. Hjelt 1: 78 (1719).
4) (†) refl. med prep. till: befinnas villig till; finna sig i, gå in på? (De nyadlade hade) intet velat affinna sig til det, som (Introduktions-)Deputationen tyckt de kunde betala. 2 RARP I. 2: 250 (1720).
