SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFFIRMATIV af1irmati4v l. afir1-, äfv. 4001 l. 3002, adj.; -T, adv.
Etymologi
[af t. affirmativ, fr. affirmatif, lat. affirmativus]
jakande. Affirmativa talesätt. Stridsberg Fr. gr. 159 (1793). Omdömet är i afseende på Qvaliteten .. Affirmativt .. (l.) Negativt. Afzelius Log. 17 (1839, 1864). Den affirmativt-kategoriska Slutledningen. Därs. 37. Affirmativ bevisning. Nordström Samh. 2: 496 (1840).
Spoiler title