SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFFÅNG, n.
Etymologi
[sannol. för åfång; jfr isl. få á, áfenginn, sv. dial. åfångsam]
(†) yrsel. The långhöffde äre benägne .. til hufvudhijra (affång). Schroderus Comen. 281 (1640, 1647).
Spoiler title