SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFFÄLLA a3v~fäl2a, v. -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. affælde, t. abfällen]
— jfr FÄLLA AF.
1) (föga br.) (ned)fälla (ngt från ngt). Affälla .. qvistar af träden. Dalin (1850). jfr: Hårets affällning. Lindfors (1815, under affall). särsk. handarb.
a) från väfstolen nedtaga l. nedskära (färdig väf).
b) afmaska (den sista stickan). Schallenfelds met. 11 (1886).
2) (föga br.) Affälla (låta sätta sig) .. faire déposer la lie (dvs. fällningen l. bottensatsen). ablagern. Jungberg (1873).
Spoiler title
Spoiler content