som affallit l. affaller l. är benägen att affalla (från ngn l. ngt; jfr AFFALLA 6); upprorisk, olydig, trolös, otrogen.
a) (numera mindre br.) i politisk mening. Zidekia wardt afffelligh jfrå Konungenom j Babel. 2 Kon. 24: 20 (Bib. 1541). The affellige Smålenninger. G. 1:s reg. 14: 313 (1542). The Danske .. vordo .. Konungen i Sverige (under hvilken the tillförendhe altijdh varit hade) affällige. L. Petri Kr. 14(1559). Rudbeck Atl. 1: 76(1679). Hallenberg Hist. 3: 46(1793). Man söker .. att äfven göra soldaten .. från honom (G. III) affällig. Geijer I. 8: 302(1838). — (†) om jämlike: som uppsäger l. bryter förbund l. vänskap med (ngn). Alle Christelige Potentater och Ständer, oss (G. I) affellige .. göra. Tegel G. I:s hist. 2: 257(cit. fr. 1545).
b) i religiös l. kyrklig mening. J .. ären .. afffellughe wordne jfrå Herranom. Jos. 22: 18 (Bib. 1541). Thetta folcket haffuer itt afffelligt och ohörsamt hierta. Jer. 5: 23 (Därs.). Vmwender idher j afffelligha barn. Därs. 3: 14. Göra menniskiorna afffelligha ifrå then retta Gudz tiensten. L. Petri Skyld. A 3 b(1572). Affellige Christne. N. Av. 17 Jan. 1656.Affällige ifrån det Christna samfundet. Celsius G. I:s hist. 42(1746, 1792). Det rent onda, det från Gud affälliga. Granfelt 354(1861, 1870). Den affälliga bildningens menniskoförgudning. Sundberg Farl. 4(1873).
c) (föga br.) i annan anv. (Han hade) engång för alla svurit .. Florinna .. sin tro, och en Gudinna sjelf skulle ej kunna göra honom affällig från henne. Atterbom FB 208(1818).
