publicerad: 1898
AFGIFVARE a3v~ji2vare, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
1) person, som afgifver (ngt). Vittnesmålet blir misstänkt, om dess afgifvare har något intresse vid att icke säga sanningen. Tuderus Log. 167 (1806); jfr AFGIFVA 6 b.
Spoiler title
Spoiler content