SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFGIFVARE a3v~ji2vare, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
1) person, som afgifver (ngt). Vittnesmålet blir misstänkt, om dess afgifvare har något intresse vid att icke säga sanningen. Tuderus Log. 167 (1806); jfr AFGIFVA 6 b.
2) tekn. filett l. penjör (på kardmaskin). Uppf. b. 6: 378, 390 (1875).
Ssgr (till 2): AFGIFVAR-310~ l. AFGIFVARE-CYLINDER3100~020. Uppf. b. 6: 380 (1875).
-VALS~2. Uppf. b. 6: 379 (1875).
Spoiler title
Spoiler content