AFGRÄFVA a3v~grä2va, v. -er, -fde, -ft, -fd (se för öfr. GRÄFVA). vbalsbst. -ANDE, -FNING. Lind(1749, under abgraben).
1) (föga br.) gräfva bort, gm gräfning aflägsna (jord o. d.) Uppf. b. 1: 398(1873). — jfr: En utaf de .. år 1869 afgräfde och odlade ättekullarne. C. F. Nordenskjöld i Östg. fornm. tidskr. 1875, s. 84.
2) (föga br.) gm gräfning l. dikning afleda (vatten). Heinrich(1814).
