SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFHACKA a3v~hak2a (a`fhacka Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afhakke, t. abhacken]
Dähnert (1784).
1) gm hackning frånskilja; hacka bort. Fåglarna hafva afhackat bären l. halfva körsbäret. Gumman jemnade viskan genom afhackning af de utstående qviständarna. Kindblad (1867).
2) gm hackning stympa l. minska l. jämna. Afhacka .. se .. Behugga. Weste (1807). Både hörnstyckena och fönsteromfattningarne äro å ändarnas framsidor .. afhackade och öfverputsade. Brunius Gotl. k. 1: 82 (1864).
3) hacka i tu l. tvärt af. Kindblad (1840, 1867).
4) fullständigt l. efter hand (sönder-)hacka. Afhacka sockertoppen. SAOB (1870).
Anm. I alla bet, (utom i part.) hellre HACKA AF.
Spoiler title
Spoiler content