publicerad: 1898
AFHACKA a3v~hak2a (a`fhacka Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afhakke, t. abhacken]
1) gm hackning frånskilja; hacka bort. Fåglarna hafva afhackat bären l. halfva körsbäret. Gumman jemnade viskan genom afhackning af de utstående qviständarna. Kindblad (1867).
2) gm hackning stympa l. minska l. jämna. Afhacka .. se .. Behugga. Weste (1807). Både hörnstyckena och fönsteromfattningarne äro å ändarnas framsidor .. afhackade och öfverputsade. Brunius Gotl. k. 1: 82 (1864).
Spoiler title
Spoiler content