SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFGÖRA a3v~jö2ra l. ~jœ2ra (a`fgöra Weste), v. -gör, -gjorde, -gjort, -gjord (se för öfr. GÖRA, v.). vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -ELSE (mindre br.; Lind (1749, under abthuung) osv.; äfv. i refl. bet.; se under II 3).
Etymologi
[jfr d. afgöre]
— jfr GÖRA AF.
I. [jfr mnt. afdon, t. abthun] (†) göra af med, nedgöra, döda; jfr AF II 8. (De hade) nederlagt och afgjort en hop Danska hästar. R. Loduikson i HSH 12: 289 (c. 1580).
II. [jfr t. abmachen, abthun; jfr äfv. t. entscheiden, fr. décider] göra, att ngt blir afslutadt l. bestämdt; jfr AF II 7.
1) (†) bringa till (vederbörligt) slut, afsluta, göra undan l. ifrån sig, blifva färdig med (ngt, som bör l. behöfver göras l. uträttas osv.), expediera, absolvera. RARP 4: 478 (1650). Ther med är betrachtelsens förra stycke .. afgiordt. Sahlstedt Hof-art. 19 (1720). Mina Genera Plantarum blefvo nu i veckan ändteligen afgjorde hos tryckaren. Linné Sv. arb. 2: 49 (1736). De fingo strax afgiöra sin Visite hos Hans May:t. Nordberg 2: 472 (1740). Måltiden, vid Kongl. Taffeln, var gemenligen afgiord på en half tima. Dens. 2: 686. Gustaf hade afgjort (dvs. fullbordat) sine resor, och var til Stockholm anländ. Celsius G. I:s hist. 379 (1746, 1792). Ängs-bärgningen är .. på slätt-bygden snart afgjord. Tiburtius i VetAH 16: 197 (1755). När Konungen .. hade fått afgöra sitt Testamente, tycktes hans sinnen få mera .. ro. Bergius Intr. i VetA 1758, s. 56. Inom fyra månader .. afgöra (dvs. afsluta) den examen .., som kongl. medicinalordningarnes 3 och 5 §§ bjuda och befalla. Hjelt 477 (1764). — med afs. på skuld l. räkning: uppgöra, klarera. Afgöra tin skuld. Hermelin E 7 a (1683). Afgöra den utländska gälden. Celsius G. I:s hist. 476 (1753, 1792). Som (afresan) .. snart instundade, så afgjorde jag mina räkningar. Ödmann Bligh 216 (1795). Jag trott vår räkning afgjord längesedan. Stagnelius 1: 368 (c. 1815?).
Anm. Till 1 bör trol. föras: (†) Afgöra med ngn. Jag vill först afgiöra med den ena (dvs. Fredrik IV), sedan får Jag altid tala med den andra (dvs. August II). Nordberg 1: 78 (C. XII:s ord 1700). Franzén 7: 249 (1832). jfr 2 a.
2) bringa till bestämd(t) slut l. utgång l. form osv. (ngt, som är underkastadt tvist, tvifvel, fråga, ovisshet osv.). — jfr AFGJORD.
a) i allm. Afgöra saken i godo. Med värjan afgöra en träta. Widegren (1788). (Heroerna) afgjorde sina tvister snarare med svärdet än med ord. Tegnér 3: 497 (1812). I går alltså blef då mitt öde afgjordt. Dens. 1: 41 (1825). Endast vapnen kunde afgöra striden. Geijer II. 2: 243 (1832). Ett kast, ett flytt, som afgör spelet. Dalin (1850). Landtmarskalksvalet (hade) afgjorts efter Hattarnes önskan. Odhner G. III:s hist. 1: 27 (1885). — med indirekt frågesats. Kanske .. skall blotta vanan att stiga upp tvenne timmar förr eller senare afgöra hvad man med tiden skall blifva. Rosenstein 3: 39 (1796).
b) fatta bestämdt beslut, fälla utslag l. dom med afs. på ngt.
α) med direkt obj. Högsta domstolen har afgjort (dvs. afdömt) målet. Kyrkol. 192 (1686). I Konungens frånwaro afgiordes ährenderna af någon Jarl. Peringskiöld M. Upl. 125 (1710). RF 1719, § 28. Å Rådstufvu böra intekning, upbud och lagfart ske, och the tvister afgiöras, som ther om .. upkomma. RB 6: 3 (Lag 1734). Ther Kämnersrätt äger brottmål afgiöra. Därs. 23: 1. Då .. (syndarens) sak redan är afgjord igenom verldslig Öfverhets dom. Handb. 1811, s. 140. Tvistefrågans afgörelse. Odhner i VittAH 27: 263 (1873). Afgöra processen till någons fördel. Schulthess (1885). Utskottsbetänkandena föredrogos och afgjordes innan de blifvit tryckta. De Geer Minnen 1: 56 (1892). — jfr: Det slags ytlighet, som afgör allt med maktspråk. Tegnér 3: 243 (1824). — närmande sig d. Vårt Råd med mycket stoj har afgjort ingen ting. G. F. Gyllenborg Vitt. 3: 291 (1773, 1797). Hvad har man afgjort vid sammankomsten? Dalin (1850).
β) utan obj.; i st. f. obj. vanl. ett prep.-uttr. Det (är) ej .. efter en ensam Lags fordran .., som man kan afgjöra om rätt och orätt. Boëthius Sed. 218 (1807). Genom ett ord afgöres om krig eller fred. Franzén Pred. 1: 267 (1841). (Betänkandena) insändes .. till stånden, som ägde att deröfver afgöra. Malmström Hist. 1: 256 (1855). — mera bildl. I alla mål låta förståndet afgöra. Rydqvist i SAH 12: 400 (1827). Familjens sjetteklassist .. drar upp .. karakteristiker öfver lärarne och afgör öfver deras duglighet och oduglighet. Hedenstjerna Fru W. 218 (1890). (mindre br.) I afseende på fristater afgör han helt kort emot dem, hvilka velat anse träldomen i dessa nödvändig. Snellman Staten 95 (1842).
c) blifva bestämmande för (ngt). Ett häftigt ryttare-anfall afgjorde segern. Geijer II. 4: 128 (1836). jfr: I poesi bortgafs stora priset(;) .. Adlerbeth var härvid den afgörande. Ljunggren SAHist. 1: 302 (1886). — med två alternativa obj. Viljan är .. det som skall afgöra .. (människans) eviga väl eller ve. Franzén Pred. 1: 48 (1841). Reuterdahl i SKN 1841, s. 129 a. — närmande sig d. Lotten afgjorde, att Dante skulle utöfva (högsta makten). Böttiger i SAH 39: 185 (1864).
d) (mindre br.) gm öfverenskommelse l. beslut på förhand fastställa l. bestämma (att ngt skall göras l. ske); öfverenskomma om, besluta (en åtgärd). Topp, afgjordt (dvs. öfverenskommet)! Resolvera, .. afgiöra, belefva. Swedberg Schibb. 296 (1716). Frågan om Tarquiniernes egendom, hvars utlemnande man förut hade afgjort, blef nu å nyo Senatorerne underställd. Kolmodin Liv. 1: 158 (1831). Schulthess (1885).
e) vid bedömande af (en fråga osv.) finna l. förklara ett visst alternativ öfverensstämmande med verkliga förhållandet; bestämma (huru ngt förhåller sig), komma till klarhet om; vanl. med negation o. indirekt frågesats. Hvad han .. under andra förhållanden skulle hafva blifvit, är numera omöjligt att afgöra. Tegnér 3: 193 (1819). Huru det förhåller sig härmed, kan jag ej afgöra. Nordenskiöld 1: 134 (1880). Hon .. kunde (icke) afgöra om han sof eller var vaken. Heidenstam End. 11 (1889).
3) [sannol. utveckladt ur 2 under inflytande af uttr.: bestämma l. besluta sig för; jfr äfv. t. sich entscheiden, fr. se décider] (mindre br.) Afgöra sig för ngn l. ngt, bestämma l. besluta sig för. Om kommissionen hade afgjort sig för en sådan skipning. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 373. Cavallin (1875). Rydberg Rom. d. 206 (1882). jfr: Afgörelse för .. den högre verlden. Rudin 2 Evigh. 1: 439 (1887).
III. (†) göra (en bild) efter l. af ngt; jfr AF II 10. Jag hafwer .. låtit en liten skapnat afgiöra (parvum quoddam simulacrum hujusmodi navis feci). Rudbeck Atl. 3: 280 (1698).
IV. (†) i pass.: utgöras l. bestå af ngt; jfr AF I 8. R. Martin Præs. i VetA 1763, s. 83.
Spoiler title