AFHVÄSSA a3v~väs2a, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING. —
jfr HVÄSSA AF.
1) [jfr d. afhvæsse] (föga br.) gm hvässande afnöta l. utnöta (en knif osv.). Lind (1749, under abwetzen). Afhvässning. Wikforss (1804, under abwetzen).
2) (föga br.) väl l. fullständigt hvässa (en knif osv.). Dalin (1850).
