AFHYFLA a3v~hy2vla (med afs. på uttal o. skrifsätt se för öfr. HYFLA), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. afhövle, nnt. afhöweln, t. abhobeln]
1) med hyfvel aflägsna (ojämnheter, färg osv.). A(fhyfla) ojemnheter, qvistknölar ifrån ett bräde. Dalin(1850). — bildl. Ded gröffueste ähr affhöfflat (dvs. de första svårigheterna vid fredsslutet äro undanröjda). A. Oxenstierna Bref 4: 291(1646).
2) med hyfvel borttaga ojämnheter från (ngt), med hyfvel jämna, glätta; gm hyfling förtunna. Lindfors(1815). Fyllningarne böra .. vara .. så tjocka att de efter behof kunna afhyflas. Stål 1: 302 (1834). Vackert ådrade träslag måste man .. något afhyfla, för att kunna undersöka läget .. af deras ådror. AHB 17: 31(1858, 1867). — bildl.: aflägsna från (ett skriftligt arbete, ett koncept) skarpare framträdande kantigheter i stilen l. det mest otillfredsställande i fråga om innehållet; hyfsa. Wij hafwe .. Fredztractaterne i sine præparatorijs (dvs. i deras utkast) afhöflat och bearbetadt. Sw:s R:s ständers besl. 23 Febr. 1642, s. A 3 b. jfr: Jag .. behöfver mycken skrifvarehjelp, som afhyflar det jag .. yxat till. Tiden 1848, nr 155, s. 3. — [jfr det forna bruket att vid s. k. deposition behandla den nye studenten, ”deponenden”, med ett slags trähyfvel] om personer: behandla (ngn) så, att skarpare framträdande kantigheter l. grofhet i sättet att vara försvinner; hyfsa, civilisera. Abhobeln. afhöfla, göra höflig. Lind(1738). Lindfors(1815). Han behöfver allt en liten afhyfling. Kindblad(1867). särsk. i pass.: få ngn yttre hyfsning. Genom umgänge med bildade personer hade han blifvit något afhyflad. Kindblad(1867). jfr: Halfherrarne .. utgöra ett slemt sällskap .. med en något afhyflad yta på råhet inombords. Rydqvist Tid. 2: 179(1840).
