SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFHÄNDIGA a3v~hän2diga, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[af nnt. afhendigen, t. abhändigen; jfr ä. d. afhændige]
1) (nästan †) = AFHÄNDA 1. Ath thet slott bliffuer oss icke affhendiget. G. I:s reg. 11: 95 (1536). Bör ingen .. sigh sielff sitt lijff affhändiga. Sparrman Sund. sp. A 6 a (1642). Dett .., som dhe Danske af wåre Förfäder .. hafwa afhändiget. RARP 4: 5 (1645). The Land och Platzer, som .. äre bleffne .. Chronan Swerige affhändigade. Fredsfördr. 26 Febr. 1658, s. B 1 b. (Ej) du honom .. afhändige flickan. Johansson Hom. Il. 1: 275 (1846).
2) (föga br.) = AFHÄNDA 3. Ett sådant gifvande, der gifvaren sjelf behåller, hvad han gifver, och der gifvandet sålunda innebär ett meddelande men icke ett afhändigande. Wikner Pred. 76 (1872).
Spoiler title
Spoiler content