AFHÄNGA a3v~häŋ2a, v. -er, -de, -t. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[efter t. abhängen, abhangen; jfr d. afhænge; med afs. på bet.-utvecklingen jfr äfv. lat. dependeo, fr. dépendre]
(föga br.) bero (på l. af ngt). (Dieten,) hvarpå .. ens både hälsa och timeliga lif afhänga. Sv. Merc. 1: 599(1756). Ju mera kroppens verksamheter afhänga blott af den sjelf, utan att behöfva andra kroppars medverkan, desto skickligare är själen till tydlig föreställning. Rein Psyk. 1: 180(1876). Att .. (bokens) värde uti icke ringa grad afhänger af det intresse .. (en af de skildrade personerna) förmår ingifva. Gödecke i Nord. tidskr. 1884, s. 232.— jfr HÄNGA (af ngn l. ngt).
