AFKLAPPA a3v~klap2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); jfr AFKLAPP. —
1) (föga br.) klappa lös, gm klappning skilja från fäste, hölje o. d. Sedan .. (kumminfröna) torkat, afklappas de med små käppar. Fischerström 4: 319 (1792).
2) [jfr d. afklappe, t. abklopfen] gm klappning befria från vätska, klappa vätska ur (våta kläder o. d.). Tvätterskan har afklappat kläderna.
3) (†) gm klappning gifva signal till aflägsnande l. hvila. Skall och ingen .. låta sig finna på våre huus (dvs. fästningar) sedan afklappat är, och nattvachten satt. Schmedeman Just. 101 (1590).
4) (†) [jfr d. afklappe, nnt. afklappen, t. abklopfen] grundligt piska, gifva stryk åt, klappa om, afbasa. När en Husbonde icke esomofftast slåår och affklappar sin Dreng medh en godh knippel, hafwer han intet gagn aff honom. Petreius Beskr. 5: 11 (1615). Schroderus Liv. 311 (1626). Någre 100 Turkar .. äre wäl afklappade, och hafwa måst lembna effter sig 5 fångar. OSPT 1686, nr 34. Lind (1749, under abklopffen).
5) tekn. taga aftryck af (skrift l. bild l. platta, försedd med skrift l. bild) gm klappning af ett å densamma lagdt ämne (t. ex. papper). — särsk.
a) boktr. taga aftryck af (tryckform) gm att (med en borste) klappa papper, som är lagdt (å densamma). Arket är färdigt att afklappas. (Det kinesiska) trycket sker vanligen med .. träskifvor, som innehålla två trycksidor; dessa afklappas på papperet med borste. Almkvist i NF 8: 721 (1884). — klappa (papper, som är lagdt på tryckform) för att därigenom erhålla ett aftryck. Den färdiga stocken öfvergår .. i tryckarens händer .. hvarefter papperet pålägges och sakta afklappas. Uppf. b. 1: 619 (1873). — gm klappning åstadkomma (afdrag o. d.). Afklappa ett korrektur. SAOB (1870).
b) om monumentala inskrifter, runstenar o. d. De i berghällen inristade figurerna afklappades. (Runstenen) afklappades i vått tjockt läskpapper. Boije i Sv. fornm. tidskr. 5: 139 (1882).
