AFKOMMENDERA a3v~kom1ende2ra l. -änd-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
(knappast br. utom i Finl.) mil. kommendera (ngn) att begifva sig l. marschera bort l. åstad. SPF 1: 422 (1812). Ahlman (1883). Finska gardet blef .. 1854 .. afkommenderadt till gränsen mot Preussen. Mechelin i Finland 124 (1893). — särsk. (bl. i Finl.) om entledigande från tillfällig tjänstgöring vid trupp osv., där man ej har ständig anställning. Reservfänriken N. N. är afkommenderad från tjänstgöring vid Nylands bataljon. Officerare i reserven och landtvärnet .. afkommenderas (vid demobilisering) i samma ordning som från aktiv bataljon. FFS 1889, nr 11, s. 16. jfr TILL-KOMMENDERA.
