SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFKORTA a3v~kor2ta (a`fkårta, a`fkorta Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.); jfr AFKORT.
Etymologi
[fsv. afkorta, af mnt. afkorten; jfr d. afkorte; jfr äfv. t. abkürzen]
I. [ej i fsv. uppvisad bet., omedelbart anslutande sig till KORT, adj.; jfr holl. afkorten, nnt. afkörten, t. abkürzen; jfr äfv. lat. decurtare o. senlat. abbreviare] om förkortande af ngt, som, i rummet l. tiden, har utsträckning på längden.
1) gm borttagande l. uteslutande af en del göra (ngt) kortare. Lex. Linc. (1640, under decurto).
a) göra (ngt) kortare, än det (urspr.) är l. plägar vara. Frackskörtet bör afkortas två centimeter. Effter thetta sättet är .. för långt .., är thet afkortat. KOF 1: 458 (c. 1625; om ett böneformulär). (Den vid belägringen gräfda minan) gjordes .. för lång .., hvadan hon måste afkorrtas. Hallenberg Hist. 3: 72 (1793). Urets riktiga gång åstadkommes genom att efter behof litet afkorta eller förlänga den fria delen af spiralfjädern. Almroth Tekn. 661 (1839). Refbenen afkortas. Hagdahl Kok. 645 (1879). — särsk.
α) naturv. i p. pf. ss. adj.: liksom afstympad i (ena) änden. Gällocket .. är .. Afkortadt .., när det ej fullkomligt, utan blott till en del kan betäcka gälöppningen. Marklin 230 (1818). Skalbaggar med afkortade täckvingar. Reuter i UVTF 34: 12 (1886).
β) i (det talade) språket förkorta (ord, ljud osv.); numera i sht om förkortning af ett ord gm uteslutande af dess sista del. Affkortade eller sammandragne (ord, t. ex.) .. Har för hafwer. Arvidi 118 (1651). Vokalerne äga .. den egenskap att kunna uthållas och afkårtas, det är, uttalas långa och korta. A. G. Silfverstolpe Bokst. 14 (1811). Det långa namnet på (Dragarbrunns-)gatan afkortades i dagligt tal, så att det hette ”bo på Dragarbrunn”. Wennerberg 2: 232 (1882).
γ) (numera föga br.) i skrift förkorta, abbreviera. Möller (1745, under abreviation). Ordet är afkorrtadt til at spara rummet. Bergklint Sam. 1: 229 (1794). Dalin (1871, under abbreviera).
δ) mat. göra (ett decimalbråks form) kortare gm att bortkasta de sista decimalerna, hvarvid i vissa fall den sista behållna decimalen ökas med en enhet. För dessa logarithmer äro .. utsatta .. allenast mantissorna, neml. dessas ”correkt afkortade” uttryck. Björling Alg. II. 2: 22 (1833, 1870).
b) göra (ngt) kortare, än det varit ämnadt att blifva, trotts l. bort l. kunnat blifva. Afkortad fängelsetid. — (numera mindre br. uttr.) (Jag) moste .. affkorta mit breff. A. Oxenstierna Bref 4: 367 (1647). (Öfverväga,) huru vida Riksdagen nu kunde afkortas. 2 RARP 2: 433 (1723). jfr: (Man) kan .. genom en dos af kalomel .. verka afkortande .. på sjukdomens förlopp. Hallin Hels. 2: 101 (1885). — (†) med indirekt obj. Tu affkortar migh mitt lijff. P. Erici 3: 29 b (1582).
Anm. Till I 1 har man sannol. att föra: Herren wardher görandes itt affkortat oordh (λόγον συντετμημένον) på jordhenne. Rom. 9: 28 (NT 1526; Vulgata: verbum breviatum).
2) (mindre br.) borttaga l. afdraga (en del af, från l. på ngt, som gm detta tillvägagående förkortas). En decimeter har afkortats på kjolen. — särsk. närmande sig II 3, om tid. Tegnér Bref t. Wing. 24 (1832). Mycket lärer (hon) väl icke .. vilja afkorta af sin vanliga siestà. Palmblad Nov. 1: 3 (1840). Han .. dömdes till 8 års tukthusarbete, hvaraf 2 år afkortades. SDS 1894, nr 521, s. 2.
II. [utveckladt ur fsv. afkorta, minska, göra intrång i; jfr t. abkürzen] eg. om förminskande af ngts myckenhet, belopp, antal o. d.; sedermera jämväl om efterskänkande l. indragande osv. af sådant, som icke uttryckligen framhålles ss. en del af ett större helt.
1) gm afdrag göra (ngt) mindre; minska; inskränka, afknappa, draga in på, reducera.
a) om penningar l. penningars värde; särsk.
α) (numera föga br.) om en summa, ett kapital osv. Achtanndis .. thett (dvs. det lånade) framdeles bethala, heller wttöffuer, ähnn någott affkortat. G. I:s reg. 1: 126 (1523); jfr 3 a δ. Risingh Kiöph. 121 (1669).
β) (numera nästan bl. kansl.) om ngns inkomster, lön osv. G. I:s reg. 1: 270 (1524). Ingen .. Capitein förhålle sijne Soldater deras Såld .. eller den i någor måtto affkortte. Krigsart. 15 Juli 1621, mom. cxv. (Åtgärden) affkortar .. (kronans) intrader. RP 5: 56 (1635). (Sändebudets) Ministertractamente (hade) blefvit afkårtadt til Residentelön. 2 RARP 5: 226 (1727). Hel eller afkortad pension. SFS 1866, nr 75, s. 6. Embetsmännens löner afkortades genom regeringens beslut. Svedelius i SAH 54: 392 (1878).
b) (†) om ngns underhåll, kost osv. Gudh .. affkortar (ofta) näringen ther hans barn skola leffua widh. L. Petri 1 Post. U 8 a (1555). (Husbönderna) affkorta .. (tjänarnas) maat. Balck Cat. O 2 a (1596). Bergius i VetAH 23: 17 (1762).
c) (numera föga br.) om ngns makt, rätt osv. (Biskoparnas) stoore Macht och Stååt (skulle) något affkortas. Girs G. I:s hist. 88 (1630). I vissa samhällsinrättningar .. upptäcka .. några ojemt delade tyngder, någon tillökt rätt eller någon afkortad. Leopold 3: 118 (1797, 1816). jfr: (Kejsaren ville) ingalunda afkorta sina anspråk. NF 15: 170 (1890). — (†) med indirekt obj. (Lybeckarnas) gambla Privilegier i Swerige (voro) them affkortade. Girs E. XIV:s hist. 33 (1630).
d) (numera föga br.) närmande sig I 1 b. Mine daghar äro affkortadhe, och graffuen är för handenne. Job 17: 1 (Bib. 1541; Luther: abgekürtzt); jfr Atterbom Minnest. 1: 62 (1847).
e) (mindre br.) i annan anv. (Den Gudälskande) afkortar ej .. sin omsorg för sin himmelske Faders barn. Lehnberg Pred. 2: 336 (c. 1800).
2) (†) refl.: inskränka sig, hålla sig knappt; jfr 1 b. Schroderus Liv. 149 (1626). Then som begärar vara kysk, han skal affkorta sigh sielff uthi maat och dryck. Dens. Albert. 4: 236 (1638).
3) borttaga l. afdraga l. afräkna (en del af l. från det hela).
a) om penningar l. penningars värde; jfr 1 a.
α) (numera mindre br.) med prep. af (utaf). (Konungen) haffuer åffkortat ij lester rog .. vtåff then summa som .. (biskopen) skal giffua hans nåde i år. G. I:s reg. 6: 17 (1529). Konungen (hade) .. af sine Bröders Arfsdel afkortat hvad på de Engelska beskickningarna var kostat. Celsius E. XIV:s hist. 106 (1774). SFS 1866, nr 75, s. 6.
β) (†) med prep. i. G. I:s reg. 9: 309 (1534). Om .. (dessa penningar) skulle giffuas för Räntan, eller i Huffuudhsumman affkortes. Tegel G. I:s hist. 2: 85 (1622).
γ) med prep. på (å). Afkorta något, mycket, litet på beloppet, på hyran, på skatten. Schroderus Liv. 171 (1626). Desse 909 d(a)l(e)r .. lätt iag .. på min löön affkorta. Rudbeck Bref 1: 66 (1670). — utan obj. Afkorta på lönen, på hyran.
δ) (numera föga br.) utan angifvande af det hela. Schall och (vid handtverkarnas betalning) afkorthes huad the hafue försumedt. HSH 27: 76 (1563). jfr: Skärgården (är) .. frij (från rusttjänst), hwilket afkortar een stoor post. RARP 6: 57 (1657). — (†) utan obj.: göra afräkning. (Vid utbetalningen af knektarnas sold) lathe affkorta mett thom (dvs. med dem) for kosten som the hade frij. G. I:s reg. 11: 289 (1537).
b) (†) mat. subtrahera. Ett taal aff thet andre afftagha .. (eller) affkorta. Aurelius C 2 a (1633).
c) i annan anv.
α) (mindre br.) med prep. i. Afkorta något i .. (en) Rättigheet. Kyrkol. 19: 31 (1686). jfr 1 c.
β) med prep. på. (Man) känner .. sig .. frestad att något afkorta på det beröm, som den äldre Filosofien tillagt sig. Leopold 4: 2 (c. 1820).
γ) (föga br.) utan angifvande af det hela. Påwen .. wille .. huadh som helst vthi thessa nödhtorfftiga kyrkio Ceremonier är öffuerflödeligit, .. sielffuer affkorta. L. Petri Kyrkost. 28 b (1566). Alt hvad min fiende kan göra, är at afkårta för mig några dagar. Mörk Th. 2: 141 (1752); jfr 1 d.
4) kam. ur räkenskaperna afföra (skattebelopp, böter osv., som debiterats, men ej kunnat indrifvas l. af annan orsak få efterskänkas), afskrifva; i laga ordning efterskänka (ett belopp). Järta Kopparb. 106 (1823, 1826). I händelse de Restskyldige .. icke kunna anträffas, kommer Resten att afkortas. Bonsdorff 916 (1833); jfr 3 a. Böter blifva jämväl afkortade — i några få fall utan, eljest med förvandling till fängelsestraff. Kinberg i NF 1: 203 (1875). — jfr AFKORTNING II 2.
5) (†) indraga, afskaffa, göra slut på (ngt). Wij (ville) sådana vlagligh .. marcknadt affkorta och affleggie. G. I:s reg. 12: 174 (1539). Tegel G. I:s hist. 2: 97 (1622). — med indirekt obj.: göra slut på l. förhindra (ngns företag). Syntes rådeligit honom hans förehafwande at affkorta. Girs G. I:s hist. 70 (1630).
Spoiler title
Spoiler content