SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFKULLRA a3v~kul2ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. abkollern]
— jfr KULLRA AF.
1) (föga br.) tr.: gm kullrande aflägsna (ngt från ngt), kullra l. vältra bort l. ned (ngt). Afkullra .. herunterwälzen. Möller (1790). Dalin (1850).
2) (föga br.) intr.: med en kullrande rörelse falla ned l. aflägsnas (från ngt). Dalin (1850).
Spoiler title
Spoiler content