publicerad: 1898
AFLÅT, n.?
Ordformer
Etymologi
[jfr d. aflad, t. ablass]
1) motsv. AFLÅTA 1, 2. Ther haffwer ju waridt mere spanne(må)le till afflattz (dvs. till afsalu) påå gården. RR 6 Juli 1544, fol. 225 b.
2) motsv. AFLÅTA 8. Uthan åtherwände och aflåth. Thyselius Handl. reform. 2: 296 (1546) [jfr t. ohne ablass].
Spoiler title
Spoiler content