publicerad: 1898
AFLÅTLIG a3v~lå2tlig, äfv. (nästan †) -TELIG ~lå2telig, adj. —
jfr O-AFLÅTLIG.
2) (nästan †) motsv. AFLÅTA 8: som upphör l. kan upphöra. Ablässig, aflåtelig. Lind (1749). Ablässig, .. aflåtlig. Wikforss (1804); T.-sv. lex. (1844).
Spoiler title
Spoiler content