1) (enst., †) vederlag l. ersättning för afstådd l. förlorad rättighet. I fall någon Grefwelig Ätt, uthan Mans Arffwingar, afföllo (för -fölle, dvs. utdoge), lämbnandes allenest Döttrar .. effter, då skole samma .. Döttrar .. niuta till aflössn en åhrs Ränta. RARP V. 2: 384(1655). — jfr AFLÖSNING 4 a.
2) (mindre br.) kam. motsv. AFLÖSA 6 b: aflösande (af visst onus); (mot afgift i penningar l. in natura) medgifvet l. vunnet aflyftande (af visst onus). Ett slags aflösen af åtskilliga real-onera emot bestämda afgifter. NDA 253(1876—77). — konkretare: om afgift, som erlägges i ersättning (för aflyft onus). (Till öfriga skatter) kommer en afgift af en spann korn för hvar bonde såsom aflösen för ålagd timmerkörsel. H. Hildebrand i Ill. Sv. hist. 2: 104(1877).
