SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFLÖSA a3v~lø2sa (a`flösa Weste), v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (Lind (1749)); jfr AFLÖSEN.
Etymologi
[fsv. aflösa; jfr d. afløse, mnt. aflosen, nnt. aflösen, t. ablösen]
1) gm lösgörande borttaga l. aflägsna (ngt); lösgöra, lossa.
a) [jfr t. die binde vom arm ablösen] (numera mindre br.) lösgöra l. gm lösgörande borttaga (ngt fastgjordt l. fastbundet). J. G. Oxenstierna 5: 312 (c. 1817; om hjälm). En stor .. kista, som (formannen) .. fastsnört bakpå vagnen, blef aflöst, för att undersökas. Nicander Minnen 1: 278 (1831). jfr: Aflösa .. Knyta l. snöra upp häcktor, band o. s. v. på en klädning, så att den kan aftagas. Detsamma som Upplösa. Almqvist (1842). — (mindre br.) om band, bojor o. d. Hans fjettrar aflösas. Lehnberg i 1 SAH 2: 297 (1788). Aflösa betslet från hästens hufvud. Topelius Vint. I. 2: 283 (1869, 1880). Bastet (omkring ympstället) aflöses, då ympen skjutit 3—5 cm. långa skott. Juhlin-Dannfelt 435 (1886). Björkman (1889). (†) med indirekt obj.: The .. aflöste mig mina kädior. Humbla 313 (1740).
b) [jfr t. die rinde vom baum ablösen] gm lösgörande frånskilja l. aflägsna (ngt urspr. fastsittande). — särsk.
α) (†) i sht kir., i akt. (Det) lyckades (vid en starroperation) .. at behändigt aflösa (framsidan af den s. k. linskapseln). Acrel i VetAH 18: 111 (1757). Berzelius Blåsr. 33 (1820).
β) i sht fysiol. o. filos., i pass. med intr. bet.: lösgöra sig, aflossna, lossna. Ägget .. aflöses ifrån sitt bildningsställe för att .. (fortplanta) arten. J. G. Agardh i SKN 1842, s. 218. Exkrementerna .. innehålla .. (bl. a.) från tarmkanalen aflösta epithelceller. Thorell 1: 61 (1860). Ribbing Anthrop. 27 (1879).
γ) [jfr t. sich ablösen] refl. = pass. i intr. bet. När bladen falla, aflösa sig först de äldsta. Agardh Bot. 1: 232 (1830). En af den moderna materialismens förkämpar .. (vill) göra troligt, att de sinliga qvaliteterna (t. ex. en färg, en melodi) såsom redan färdiga aflösa sig från kropparne och intränga i hjernan genom sinnena. Rein Psyk. 1: 256 (1876). I vissa sjukdomar aflöser sig ytterhuden af sig sjelf i stora bitar. Tigerstedt P. Bert 1: 64 (1881).
2) (mindre br.) gm lösning (i vätska) aflägsna. Det som ej .. (kunnat) fås af (dvs. bort från) filtrum aflöses med litet utspädd saltsyra. Berzelius Kemi 2: 498 (1812). Almroth Tekn. 502 (1839).
3) (†) [jfr ä. t. die kanonen ablösen] aflossa.
a) om eldvapen. Widekindi G. II A. 282 (c. 1676). En Canon .. (har) blifvit aflöst. Triewald Förel. 1: 62 (1735). jfr: Effter Petardernes afflösande. Widekindi Krigshist. 380 (1671).
b) om skott. Då aflöstes ett dundrande skott med ett Stycke af (dvs. en kanon från) Skieppet. Rudbeck Atl. 3: 259 (1698).
4) (†) göra (ngn) lös l. fri.
a) lösa l. frikalla (ngn från ed l. förbindelse). Vndersåter(n)a haffua .. (de romerska biskoparna) afflööst och frijat ifrå then eedh, medh hwilkom the woro Öffuerheetenne förbundne. P. J. Gothus Rel. art. 360 (1603). Schönberg Bref 2: 230 (cit. fr. 1660). Om .. Påfven kunde aflösa Polackarne från deras förbindelser. Hallenberg Hist. 3: 442 (1793).
b) befria (ngn från ngt besvärande l. tryckande); förlossa. Tils jag dig från alt besvär och ångest aflöser. Liljestråle Kempis 232 (1798). jfr 7.
c) [jfr t. den gefangenen ablösen] om fånge: frigifva, lösgifva. Människor, som utan deras (dvs. sin) förtienst blefvo satte på fri fot och aflöste och frisagde. Nohrborg 536 (c. 1765).
5) [jfr d. afløse, t. ablösen] göra lös, ledig l. fri (från ngt) gm att träda l. låta ngn l. ngt träda i stället; följa omedelbart efter, efterträda; omväxla med.
a) om personer, särsk. o. urspr.: göra (ngn) lös, ledig l. fri (från tjänstgöring l. ett årbete o. d., hvaraf han tänkes bunden), därigenom att man träder l. låter annan träda i hans ställe; sedan äfv.: följa omedelbart efter. Friskt arbetsmanskap aflöste de uttröttade. Ther han aldrig tilförende hade förrättat yngste Mästares ämbete, giöre thet sedan til thes een annan honom afflöser. Ordn. f. handtv. 1 Mars 1669, art. 10: 15. Ryssarne .. aflöste (alltid) de sina med friskt folk och hela fartyg. Nordberg 2: 437 (1740). Aflösa en ifrån arbetet. Lind (1749, under ablösen). Den mängd sjuka, som (under epidemien) i Stockholm dagligen aflösa de döende. Trolle-Wachtmeister 1: 150 (1809). Den ene talaren aflöser den andre. Tegnér 3: 125 (1817). I (unge) ären det slägte, som skall aflösa oss. Dens. 3: 303 (1827). Hvarje år ombytes en del af .. (kompaniofficerarna vid krigsskolan) på det sätt, att första året 1 kompaniofficer .. och tredje året 2 kompaniofficerare blifva aflöste. SFS 1874, nr 74, s. 5. Snoilsky Hexan 11 (1887). — särsk. mil. o. sjöt.: om poster o. vakter, bevakningstrupp o. d. En korporal med två man aflöste skiltvakten. Går någon ifrå skiöltwachten för ähn han af löses. Gustaf II Adolf 252 (1621). Serenius (1734, under relieve). Alla Påster och Skyldvackter aflösas hvarje två timar. Regl. f. inf. 1751, s. 313. Platen Örl. 2: 177 (1837). Tobias hade gått att aflösa en af de uttröttade posterna på muren. Topelius Fält. 3: 332 (1858). Spell .. förfånga (aflösa från vakten). .. Spell the watch, förfånga, aflösa, ombyta vakten. Uggla Sjölex. (1878). Instr. f. bevakn.-tj. 120 (1881). — skifta l. tura om med. Han lönar 4 Bibliothecarier, som aflösa hvarandra; när den ene spisar, är den andre tilstädes. Björnståhl 1: 495 (1773). De härdiga finnarne tröttnade .. icke att aflösa hvarandra vid rodden. Läseb. f. folksk. 576 (1892).
b) om saker. 7 (skepp) .. skola löpa åth Straet, til at aflösa de där befintlige Skeppen. OSPT 1686, nr 27, s. 7. De skeppen, som voro i striden, .. vordo .. af nya skepp aflöste. Botin Hist. 1: 216 (1789). Barrskogen har (på Rhön) flerestädes aflöst bokskogen. NF 13: 1044 (1889). — omväxla med. Mimosor .. och en .. buske med .. brandgula blommor aflöste hvarandra. Bovallius 379 (1887).
c) om tid l. tidrymd, tilldragelser, tillstånd, känslor osv. Då våren så omärkligt aflöser vintren. Fries Utfl. 1: 215 (1843). Den historiska mythtolkningen aflöstes af den fysiska eller den från naturen utgående. Wisén Oden 4 (1873). Åskådningsundervisningen bör omfatta de två första åren i skolan och sedan aflösas af åskådlig undervisning. Lyttkens Åskådn. 93 (1880). — omväxla med, skifta l. tura om med. Välde och träldom aflösa hvaran. Nordenflycht QT 1745, s. 73. Det ena eländet aflöser det andra. Liljestråle Kempis 24 (1798). Glädje och sorg, som dag och som natt, / Här måste aflösa hvarandra. Wallin Vitt. 1: 78 (c. 1830). Tusen .. nöjen och tillställningar aflöste .. hvarandra. Sturzen-Becker Stockh. 202 (1844). Den ena stormen aflöser den andra. T. Fries Grönland 4 (1872). Sånger och tal aflöste hvarandra. Strindberg Fjerd. 77 (1877).
6) mot ersättning (i sht i penningar) indraga l. borttaga.
a) [jfr ä. d. afløse] (mindre br.) kam. mot ersättning indraga (till kronan). Endast 1 prelatur och 7 preb(enden, tillhöriga Strängnäs domkapitel) .. måtte (år 1545) hafva stått qvar att aflösa. Forssell Hist. 1: 177 (1869).
b) [jfr t. ablösen] mot ersättning borttaga (onera). C. J. Svensén Motion i 2 kam. 1868, nr 133, s. 24. Kronans bönder blefvo underkastade arbetsskyldigheter .. hvilka först i våra dagar aflösts. P. v. Möller Jordbr. 210 (1881). (Riksdagen anhöll,) att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, om och på hvad villkor det nu på rote- och rusthållare hvilande besvär må kunna lindras eller ock aflösas. De Geer Minnen 2: 50 (1892). jfr AFLÖSNING 4 b. — närmande sig 5 b. Biskopstionden i Viborgs län aflöstes med en smörskatt. Hildebrand Sv. medelt. 1: 241 (1881).
7) [fsv. aflösa; jfr d. afløse, t. ablösen; jfr äfv. lat. absolvere] å Guds vägnar tillförsäkra l. förkunna l. tillsäga (ngn) syndernas förlåtelse; gifva (ngn) aflösning l. absolution. Then (präst) som scriftemålen hörer (dvs. mottager) åflöser then som sich scriftar. O. Petri Sakr. B 1 b (1528). Herrans Nattward pläghar icke vthdelas, vthan allenast them som tilförende äro wäl förhörde och afflöste. Ups. möt. I 4 a (1593). (En ond präst) absolverar eller aflöser them som liggia uthi uppenbara laster. Rudbeckius Kon. reg. 338 (1617). Beträdes någon tredie resan (med lönskaläge) .., tå skal then samma .. stå, en Söndag, på Plichtebäncken .. och sedan skal han offenteligen skriftas och aflösas. Kyrkol. 9: 4 (1686). Nohrborg 1064 (c. 1765). Anjou Kyrkohist. 43 (1842, 1867). abs.: Them (dvs. prästerna) är .. befalt .. så wel banlysa som afflösa. KOF 1: 251 (1575). (†) Honom .. (skall) samvetet (varda) aflöst. Borg Luth. 1: 82 (1753). — (mindre br.) å Guds vägnar förkunna (ngn) befrielse (från skuld l. straff o. d.). O. Martini Pred. C 1 b (1606). Til thet allmänne Skriftermåhl .. kommer Folcket fram för Skrifte-Fadren, stundom fåå, stundom många, som sina synder bekänna, och begiära ifrån them blifwa aflöste. Kyrkol. 8: 1 (1686). Han gaf abboten makt att från bannlysning aflösa sina munkar. Silfverstolpe i NF 11: 1535 (1887). — (†) med indirekt personobj. (Kristus) afflöste .. them theras synder. P. Erici 2: 31 a (1582); jfr 1 a. — (†) från syndasmitta befria; rena, helga, skära. Skäära (altaret) .. Thet är, afflösa. 2 Mos. 29: 36, glossa (Bib. 1541); jfr Ps. 51: 9, glossa (Därs.).
Anm. I bet. 1 a o. ngn gg 5 användes äfv. LÖSA AF, i bet. 6 o. 7 endast aflösa.
Spoiler title
Spoiler content