SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFMALA a3v~ma2la, v. -mal, -de, -t l. -it, -d l. -en (se för öfr. MALA). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr nnt. afmalen, t. abmahlen]
(numera föga br.) mala (ngt) färdigt l. till slut; fullborda l. verkställa malningen af (ngt); förmala. Förordn. 5 Maj 1691, s. A 4 a. Qwarnarne här i Staden där Mälden afmalas skal. Förordn. 4 Aug. 1710, s. 2. En qvarn, med hvilken han tror sig på dygnet kunna afmala lika mycket, som de Norrköpingska stålqvarnarne. C. F. Dahlgren S. arb. 5: 194 (1833). All säden är afmald. Meurman (1846). Dalin (1850). — jfr MALA AF.
Spoiler title
Spoiler content