[jfr d. afmane, holl. afmanen, t. abmahnen; jfr äfv. lat. abhortari, dehortari]
(†) förmana l. uppmana (ngn) att afstå (från ngt), afråda, afstyrka (ngn från ngt). P. J. Gothus Hust. 50(1606). Iagh wil .. affmaana Edher alla ifrå thet onda, och förmana Edher til thet goda. Dens. Fast. 468(1614). Ekblad Lib. mem.(1764). jfr: The Cursche (dvs. kurländska) adhellsmen som vndher Söghe tiäna, må Marschen (dvs. riksmarsken) affmana låtha, och (dvs. att) the sigh icke mott Sweriges Crono .. bruka låtha. Gustaf II Adolf 267(1626).
