SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFMEJA a3v~mäj2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afmeje, nnt. afmeijen, ä. t. abmeien; jfr äfv. t. abmähen]
— jfr MEJA AF.
1) (eg.: med lie l. skära) slå l. skära l. afhugga (växande gröda o. d.). Lex. Linc. (1640, under demeto). Adlerbeth Buc. 63 (1807, 1814). Afmeja säden med lia. Lundeqvist 278 (1845, 1855). Skördar, i förtid afmejade från åkerfälten. Rydberg Ath. 506 (1859, 1866). Skördemaskin, maskin för afmejande af foder och sädesväxter. Juhlin-Dannfelt 361 (1886). — i bild om döden, tänkt ss. skördeman. Döden har a(fmeja)t en rik skörd. Hahnsson (1884). jfr Dalin (1850).
2) (eg.: med lie l. skära) beröfva (åker l. äng) växande gröda o. d. Afmeja .. faucher un prés. Dähnert (1784). En afmejad åker. Wallin 1 Pred. 3: 241 (c. 1830?). Roos Str. 14 (1892).
Spoiler title
Spoiler content