SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFPUTSNING a3v~put2sniŋ, r. l. f.; best. -en.
vbalsbst. af föreg. — särsk.
1) motsv. AFPUTSA I 2 a. — (†) konkret. Bruka afputsningen (dvs. det, som i trädgården bortrensas) uthi Köket, som Löök, Purlök, Persilja. Rålamb 14: 53 (1690).
2) motsv. AFPUTSA II. — konkret: puts. Denna (mur-)beklädnad kallas Rappning eller Afputsning. Stål 1: 257 (1834).
Ssgr: (jfr AFPUTSA I 1 b, 2 b) AFPUTSNINGS-JÄRN310~2. Wikforss (1804, under abstosseisen).
(2) -ÄMNE~20. (Murbruk) egnar sig .. förträffligt .. till afputsningsämne för bygnader. Uppf. b. 4: 438 (1873).
Spoiler title
Spoiler content