AFRIGGA a3v~rig2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afrigge; jfr äfv. eng. unrig]
på (ett fartyg) nedtaga segel, tackling o. d. Nissen i NF(1875). Att uppsätta den stående tacklingen kallas att ”upptackla” l. ”pårigga” fartyget, att nedtaga densamma ”aftackla” l. ”afrigga”. Dens. Därs. 15: 1290(1891). Sjöl. 1891, § 84.— jfr RIGGA AF.
