publicerad: 1898
AFSIDES a3v~si2des, äfv. 302 (a`fsides Weste), adv. o. adj. oböjl.
Ordformer
Etymologi
[fsv. afsidhis; jfr d. afsides, nnt. afsides, t. abseits; jfr äfv. eng. aside]
1) adv.
a) (†) åt sidan, undan. Vsa (räckte) vth sina hand til at hålla Arcken, för ty oxanar gingo affsidhes. 1 Krön. 13 (”14”): 9 (Bib. 1541; 2 Sam. 6: 6: oxanar gingo affsidhes vthaff wäghenom). Sedan gör jagh upp låcket(,) förer Klappan .. på snee afsides, at holet blifuer öppet. Stiernhielm Arch. D 2 a (1644). — särsk.
α) oeg.: liksom på en sidoväg, på annan väg än den naturliga. Thet är .. nyttigt, at tå Blodet icke kan igenom naturliga Vtwägar komma sin Koos, at thet annorstädes affsijdes igenom åderlåtande vtsläppes. I. Erici 1: 123 (c. 1640).
β) bildl.: åt sidan, bort från rätta vägen, på afvägar. Skäncker, .. Haat, Wänskap .. och sådant mehra (kunna) .. draga Wahlröstarne (dvs. väljarna) affsides. Girs G. I:s hist. 175 (1630). (En hederlig karl) drages icke afsides af vinst. Dalin Arg. 1: 236 (1733, 1754).
γ) bildl., i uttr. sätta afsides, åsidosätta, lämna utan afseende l. ur räkningen; jfr d β. (Paulus) sätter Laghen och menniskio stadhgar affsidhes. Ups. möt. K 1 b (1593). Ändoch jagh min prætension och föregifvin rätt .. heelt afsijdes sätter. P. Brahe i Oxenst. brefv. 3: 507 (1638). När Konungar .. settia Gudz ord afsides, settia Gudz fruchtan afsides. Swedberg Sabb. ro 379 (1688, 1710).
b) åt sidan, med bibegrepp af undangömdhet; på l. till ställe, där man kan vara obemärkt, icke ses, höres l. störes af andra.
α) i uttr. bo, gå, sitta afsides; föra, taga l. kalla ngn afsides o. d. Öffuerste höffwitzmannen (tog) honom wedh handena, och gick åffsidhes medh honom. Apg. 23: 19 (NT 1526). Bådhe fadhren och sonen kalladhe honom affsidhes, och bådho honom, at han wille anamma .. äghodelar. Tob. 12: 5 (Bib. 1541). När tu will spy, så gack affsidhes. Hambræus A 10 a (1620). Affsijdes i Roo, är bäst at Boo. Grubb 7 (1665). Efter Stångebro slag fants han ligga på knä afsides, och tacka Gud för sin seger. Schönberg Bref 1: 315 (1778); jfr d. (Bellman) satt .. afsides från hvimlet och stilla. Ljunggren Bellm. 179 (1867). Han .. vandrade något afsides från vägen och tog sig med ett dolkstyng afdaga. Hedin Rev. qv. 343 (1880); jfr a. Vid bibelsällskapets sammankomst .. tog mig kungen afsides. De Geer Minnen 2: 167 (1892).
β) (föga br.) Bestell itt bakhåll affsidhes widh stadhen. Jos. 8: 2 (Bib. 1541). Många .. (komma) gärna i hemlighe rum affsides daglighen .. tilsamman at Dricka och Swälgha (dvs. frossa), men .. (vägra att komma) til Hedherlighe Collatz (dvs. gästabud, samkväm). Rothovius 1 Pred. B 2 b (1623).
γ) [jfr fr. à part] i teaterväsendet. An Aside .. det som talas afsides i en comedia. Serenius (1734). Hvem? jag? — hvart syftar du? (afsides) Ack! .. om jag älskat? — jag! Leopold 1: 53 (1790, 1814). Aparté .. Hvad Actören talar afsides eller för sig sjelf, högt nog för Åskådarne, men antaget som ej hördt af medspelarne. Holmberg (1795). ”Måtte vi få äta vår qvällsvard i ro först!” tillade han afsides, såsom man på theatern talar afsides. Bremer Hem. 1: 178 (1839). — jfr: Fru Lotta. (Till Sara afsides.) Låt mig se Sara. C. Gyllenborg Sprätth. 35 (1737).
c) (numera mindre br.) (långt) borta l. bort (från ngt centrum, mera bebodda l. besökta trakter o. d.); på l. till aflägset ställe. En Markat .. slap lös (från kungliga slottet) .. och kom afsijdhes i bygden tijl en bondeby. Bureus Suml. 38 (c. 1600). Swirges krijgzvolck wore långt afsijdes och icke så wedh handen, förthenskuld att the brukades uthi thet Lijflendiske och Ryska .. krijget. Gustaf II Adolf 171 (1617). Affsijdes boor och Folck. Grubb 7 (1665); jfr b. Dessa bussar (dvs. två präster i Jockmock) voro kastade afsides från folck. Linné Ungd. 2: 95 (1732). Gården ligger afsides från allmänna stråkvägen. Kindblad (1867); jfr b, d. — jfr: Afsides, långt hän belägen / är oväns gård, om äfven han står vid vägen. Tegnér 1: 11 (1825).
d) med framhållande af bibetydelsen af afskildhet: åt sidan, för sig själf, på särskild plats; på l. till ställe, där sammanblandning l. beröring med andra l. annat undvikes. Abraham stelte siw lamb affsijdhes. Sadhe Abimelech .., Hwadh skola the siw lamb som tu haffuer stelt ther affsijdhes? 1 Mos. 21: 28, 29 (Bib. 1541). När een quinna haffuer sins kötz blodhflödh, hon skal wara affsijdhes j siw daghar. 3 Mos. 15: 19 (Därs.). The Barn som oächta födas, och mördas, skola läggas afsijdes på Kyrckiogården. Kyrkol. 18: 10 (1686). Fä .., som af farsot dör .., skal .. gräfvas två alnar diupt ned i jord, afsides ifrån by. BB 22: 5 (Lag 1734). De (nordiska kvinnorna) hade väl, liksom Grækerne, sina särskilta rum, hvaruti de suto afsides från manfolken. Dalin Hist. 1: 289 (1747). Almqvist (1844, under bortsätta). — särsk.
α) i uttr. lägga ngt afsides, lägga ngt undan för att förvara det l. vid behof hafva det till hands; gömma, reservera. Ananias .. sålde sin ååkir, och hadhe lagt affsidhes någhot vthaff wärdhit. Apg. 5: 2 (NT 1526). Contributionen aff Finlandh .. moste leggias affsijdes och i förvaring. A. Oxenstierna Skr. 1: 509 (1622). De verktyg, som han icke dagligen behöfde begagna, lade han afsides. Kindblad (1867). Björkman (1889).
β) (†) bildl., i uttr. ställa l. sätta afsides, (tillsvidare) lämna därhän, uppskjuta; jfr a γ. Satte vij den punchten om ratificationen .. affsijdes, icke viliendes däropå declarera vår mening, för ähn vij vore om Brudeskatten eens vordne. A. Oxenstierna Skr. 1: 97 (1614). Alle öfrige ährenden hafwa most till annan lägenheet ställas afsides. RARP V. 2: 195 (1655).
2) adj.
a) (mindre br.) motsv. 1 b, c, d. Itt fördoldt och affsijdes rumm. Schroderus Hoflefv. 296 (1629). Rum som äre mörk afsijdes öde toma. Rosenhane Ven. 17 (c. 1650, 1680). Afsides lefnad, Vita in secessu. Sahlstedt (1773); jfr Almqvist (1842). Afsides rum, Place of privacy, Retreat. Widegren (1788). En afsides ort som denna (dvs. Vexiö). Tegnér 6: 159 (1831). Afsides hviskning. Hagberg Shaksp. 1: 247 (1847); jfr 1 b slutet. De hunno snart en mer afsides (retired) ort. Strandberg 4: 258 (1859). (Detta ställe) är så afsides, att det sällan besökes af främlingar. Goldschmidt W. Scotts Q. Durw. 273 (1877). Till följd af sitt afsides läge .. var .. (Dal) länge en bland de minst bekanta delarna af Sverige. Hellstenius i NF 3: 776 (1879). Westermarck Äkt. 140 (1893).
b) [jfr d. aparte] (†) bildl.: afvita, besynnerlig. Huru skulle Magistraten kunna falla på en sådan afsides mening, at kalla Handtverks-Geseller för gement folk. SP 1780, s. 290. — jfr AFLÄGSE, adj.2 3 a.
-YTTRANDE~200.
Spoiler title
Spoiler content