med afsikt (se d. o. 3); som innebär afsikt, som göres l. säges med afsikt; öfverlagd, uppsåtlig, med berådt mod företagen; tendentiös. En afsigtlig förolämpning. Elgström Umgänget med frunt. 23 (1809). Afsigtlig uraktlåtenhet. Wallin 1 Pred. 1: 387(c. 1830?). Vi påstå icke, att förvrängningarna alltid skett afsigtligt; ty öfver afsigter hafva vi ej rätt att döma. Claëson 2: 196(1859). En konstpoesi, såsom produkt af individens medvetna och afsigtliga verksamhet, eger vår medeltid icke. B. E. Malmström 1: 8(c. 1860). (Portlandvasen) sönderslogs 1845 afsigtligt af en museibesökare. Upmark i NF 13: 38(1888). jfr: En som utan afsiktlig (dvs. själfförvållad, medvetet ådragen) skuld störtats i elände. Cavallin Skr. 38(1879). — jfr O-AFSIKTLIG.
Anm. Det ofvan från Elgström (ur öfv. från t.) anf., nu fullgoda uttr. upptages af en recensent i Journ. f. litt. o. theat. 1809, nr 55bland ex. på ”nya och sällsamma ord, hvilka isynnerhet göra en löjlig verkan”. jfr Frunck Nya skolans förber. 67.
