publicerad: 1898
AFSKÄRNING a3v~ʃæ2rniŋ (a`fskärning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af AFSKÄRA. Mört 57 (1727). — särsk. topogr. Akrell Rekogn. 50 (1813). Cnattingius (1873, 1894). Att genom afskärning bestämma punkter vill säga, att från tvenne gifna punkter, der stationer tagas och mätbrädet orienteras, draga syftlinier till en tredje punkt. Schartau Top. 2: 26 (1875). jfr BAKÅT-, FRAMÅT-AFSKÄRNING. — mer l. mindre konkret:
1) linje l. yta, som afskär; ställe (ss. punkt, linje osv.), där ngt afskäres l. afskurits l. korsa(t)s; punkt, linje l. yta, som uppkommit l. tänkes uppkomma gm afskärande (i eg. o. oeg. bet.); snitt. Större eller mindre tvärhet i afskärningen (på gåspennan). Mentzer Kalligr. 67 (1846). Gatorna .. prydas vid hvarje afskärning eller kors af .. springbrunnar. Läseb. f. folksk. 683 (1868, 1892). Den vulkaniserade kautschuken bör vara ljusgrå i afskärningen. Ekström Linearritn. IX (1886). — särsk.
a) motsv. AFSKÄRA 3 c β, mat. Rålamb 4: 65 (1690). Om två planer skiära hvarandra, så är deras gemensamma afskiärning en rät linea. Strömer Eucl. 11—12: 262 (1748). Landtm. förf. 1: 21 (1766). Grundlinie kallas afskärningen mellan projektionsplanerna. Pasch Linearritn. 1 (1880).
b) genomskärning, profil, snitt. Gadolin i VetANH 12: 197 (1791; om pipan å en brännvinspanna). En äppelskifva, som har röda strimmor i afskärningen. SAOB (1870). Björkman (1889).
c) i konst. mindre del af fält l. yta (å konstprodukt o. d.), som gm en linje o. d. är afskild från det hela. Adam och Eva stå vid kunskapens träd. Deröfver märkas i en afskärning tre bröstbilder. Brunius Gotl. k. 2: 202 (1865; om ett rundbågigt fält på en dopfunt). — särsk. [jfr t. abschnitt] num. å medalj, mynt o. d.: exerg, bas. VittAH 4: 385 (1795). I afskärningen (på minnespenningen öfver Bellman antydes), att han ”år 1795 sjöng svanesången”. Valerius 2: 191 (1849). Exerg .. afskärning, ett litet, vanligen genom en vågrät linie afskildt fält (för årtal eller inskrift) på nedre delen af ett mynts eller en medaljs yta. NF 4: 877 (1881).
d) motsv. AFSKÄRA 3 b α, metr. Cesur .. eller afskärning. Almqvist Sv. spr. 205 (1840). Kræmer Metr. 89 (1874). Björkman (1889). — jfr VERS-AFSKÄRNING.
e) (mindre br.) bokb. snitt. Tekn. tidn. 1871, s. 189. Titeln (å en kinesisk bok) befinner sig oftast i bokens afskärning. PT 1892, nr 296, s. 3.
2) motsv. AFSKÄRA 3 c α, 2 b β α', geol. förkastning. Afskärningar eller förtryckningar. Wallerius i VetAH 4: 153 (1743). Uppf. b. 3: 180 (1873). jfr Rinman 1: 11 (1788; se under AFSKÄRA 3 c a).
3) det, som blifvit afskuret l. bortskuret. De yttersta kullriga afskärningarne af hvarje sågblock kallas Ytbräder eller Bakar. Stål 1: 24 (1834). Cnattingius (1873, 1894). Afskärningar af tryffeln. Hagdahl Kok. 450 (1879). Fanér utgöres af myck(e)t tunna .. afskärningar af hårda, dyrbarare träslag. NF 16: 848 (1892). — jfr TRÄD-AFSKÄRNING m. fl.
5) (föga br.) handel. del af en större penningsumma, dragen med växlar; appoint. Afskärning (vid vexlar ..) .. der Abschnitt (bei Wechsel). Jungberg (1873).
Ssgr (i allm. motsv. AFSKÄRA 1, 2, 3): AFSKÄRNINGS-APPARAT310~102. Tidskr. f. landtm. 1880, s. 418 (på en betupptagningsmaskin). Automatiska afskärningsapparater för tegelpressar. PT 1892, nr 128 A, s. 1. —
(jfr AFSKÄRA 3 b δ, 4 i slutet) -DIKE~20. landt. Lundequist 163 (1855). SFS 1886, Bih. nr 85, s. 3. Juhlin-Dannfelt 3 (1886). —
(jfr 2) -KLYFT~2. bergv. Afskärnings- förtrycknings- eller förädlingsklyfter. Bergv. 2: 612 (1752). —
-LINJE~20.
1) mat. Strömer Eucl. 11—12: 277 (1748). Ekelund Mek. 21 (1838). Afskärningslinie, matem., en linie .., utefter hvilken tvänne plan råkas eller skära hvarandra. Nissen i NF (1875). J. O. Andersson Geod. mätn. 188 (1876).
-PUNKT~2. (Schwedenstein) är en vanlig, ej särdeles stor gråsten, belägen just i afskärningspunkten af den gamla och nya vägen till Lützen. Geijer I. 3: 159 (1810). särsk. mat.: Mört 154 (1727). Lindelöf An. geom. 21 (1864). —
-STEG~2. [jfr t. abschnittsteg] boktr. De olika stegen i en form kallas, der .. arket skall skäras före falsningen, .. afskärningssteg. Nordin Boktr. 125 (1881). Lundell (1893). —
Spoiler title
Spoiler content