AFSKÄRPA a3v~ʃær2pa, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
— jfr SKÄRPA, v.
1) (mindre br.) bokb. medelst skärpknif aftunna (kanterna på vid inbindning användt skinn); skärpa. Deleen (1836, under abschärfen). De .. öfverskjutande kanterna (af öfverdragen på pärmarna) afskärpas, vikas och fastlimmas på insidan. Uppf. b. 6: 521 (1875). AHB 111: 44 (1882).
2) [jfr t. die sauce abschärfen] kok. gm tillsats gifva (maträtt) den behöriga skarpa l. pikanta smaken. Såsen afskärpes med några droppar citronsaft eller fin ättika. Hagdahl Kok. 255 (1879).
