SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSLÄPPA a3v~släp2a, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
I. tr.
1) (numera mindre br.) släppa från sig; släppa lös, släppa ut. Dijkman Ant. eccl. 301 (1703). De oupphörligt afsläppte och återtagne länkarne. Ehrenheim Fys. 275 (1822). Då .. (hästen) icke visade vidare uppstudsighet afsläpptes han. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 63 (1836). (En) större eller mindre del af bromslinan afsläppes eller uppvecklas. Tekn. tidskr. 1886, s. 106. — särsk.
a) jäg. om hundar: släppa lös. Afsläppa .. cast off (the dogs). Björkman (1889).
b) (nästan bl. i p. pf. o. vbalsbst. -NING) om maska. En maska fordrar .. Fem rörelser: instickning, omkastning, genomdragning, afsläppning, åtdragning. Schallenfelds met. 9 (1886).
2) (mindre br.) om flytande l. gasformigt ämne (i sht vatten): låta afrinna; släppa ut. Linné Sk. 377 (1751). Afsläppa ett för odling hinderligt vattn genom sin grannes lägre belägna jord. Boëthius Nat. 163 (1799). Arrhenius Jordbr. 3: 132 (1862). Gasen afsläppes genom en sidokanal till skorstenen. E. Klingenstierna i Tekn. tidskr. 1887, s. 85.
II. (†) intr.: låta bli, upphöra. Han afsläppte intet (dvs. icke), er liesz nicht ab. Lind (1749).
Spoiler title
Spoiler content