publicerad: 1978
SLÄPPA släp3a2, v.3 -er (Upp. 6: 13 (NT 1526) osv.), -te, -t (Apg. 28: 18 (NT 1526) osv.), -t ((†) pr. ind. sg. akt. -ar Rålamb 14: 147 (1690; möjl. felaktigt). sup. -it BtFinlH 2: 135 (1555)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, i ssgr, IErici Colerus 2: 126 (c. 1645: Tilsläppelse), Lind 1: 928 (1749: nedsläppelse)), -NING; jfr SLÄPP, sbst.2
Ordformer
(shl- 1631. sl- 1526 osv. -eff- (-ef-, -eeff-) före konsonant 1607 (: slefte, ipf.)— 1655 (: sleffte, ipf.). -ep- 1526 (: slepte, ipf.)—1824 (: jnslepa). slepp- 1526—1746. -äff- (-f-) före konsonant 1565 (: släfftt, sup.)—1730 (: släfte, ipf.). -äp- 1526 (: släpte, ipf.), 1693 (: släper, pr. sg.)—1902 (: släpt, sup.). släpp- 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. släppa, sleppa, sv. dial. släppa, schläppa; jfr fd. slæppæ, fvn. o. nor. dial. sleppa; kausativbildning till SLIPPA, v.2 — Jfr SLÄPPE, SLÄPPO]
Anm. Beträffande redovisningen av former i relation till SLIPPA, v.2, med vilket ord d. o. i vissa fall sammanfaller, se anm. under förstnämnda ord sp. 6649-50.
I. i anv. där det som anges gm objektet avlägsnar sig från (stundom äv. närmar sig) det som anges gm subjektet, samt i anv. som (närmast) ansluter sig härtill.
1) med avs. på ngn l. ngt som ngn l. ngt håller med handen l. tänderna l. i sitt grepp o. d.: uppge greppet l. taget l. bettet om (o. låta falla l. komma loss l. bli fri); äv. med avs. på ngn l. ngt som hålles fastbunden resp. fastbundet l. i bojor l. fångenskap o. d. (äv. i förb. med loss l. lös l. fri o. d.): låta komma loss l. bli fri (o. ge sig av); äv. med avs. på ngt som hålles avspärrat från ngt (i denna anv. i sht i förb. med adverbial): (vrida på ett handtag l. trycka på en knapp o. dyl. o. därmed) öppna l. avlägsna spärr o. d. för; äv. allmännare (med personligt l. sakligt obj.), dels: låta falla, stundom äv.: tappa (till marken o. d.), dels: låta fira ned (i rep o. d.) l. (öppna dörr o. d. för o.) låta komma (ngnstädes) l. ge sig av o. d. (stundom äv. liktydigt med: tillåta att l. låta fara l. springa l. gå l. flyga o. d.); stundom äv. övergående i bet.: lämna ifrån sig l. dyl.; äv. [jfr motsv. anv. i fsv.] med refl. obj. (se k, r, x δ α'); äv. utan obj.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Släppa en fånge ur fängelset l. ur handbojorna. Den häktade släpptes loss efter en vecka. Flickan släppte fågeln ur buren. Den fångade haren släpptes i frihet i skogen. Örnen släppte sitt byte, som föll till marken. Man släppte laxynglet i älven. Han släpptes över muren med hjälp av ett lakan. Pojken släppte enkronan genom springan på spargrisen. Sliden släpper ånga ur cylindern. West tu icke ath iach (dvs. Pilatus) haffuer makt ath Corsfästa tigh, och ath iach haffuer makt ath släppa tigh? Joh. 19:10 (NT 1526; Bib. 1917: giva dig lös). Köpmannen wille ingalundha sleppa honom, vthan drogh honom i Kappan. Lindner Tijdhfördr. 17 (1641). Ho som släpper lös annars mans båt, och warder tilwunnen med twenne witnen, gälde åter skadan och böte 3 Marcker. Schmedeman Just. 587 (1669). Sist släppes lös en ståtlig hjort, / Att hetsas af ett vindthundspar, / Det bästa koppel kungen har. Arnell Scott Sjöfr. 172 (1829). Släpp icke lyktan i golfvet, söta Christophle. Almqvist GMim. 3: 138 (1842). Släpp ingen djefvul öfver bron, håll ut en stund ännu! Runeberg 2: 55 (1846). Varje dag följdes av en afton, då munterheten släpptes fri, och då glädjen kunde ostört härska. Ideström NilB 8 (1914). — jfr AV-, BORT-, EFTER-, FRAM-, FRI-, GENOM-, I-, IN-, LÖS-, NED-, PÅ-, SAMMAN-, TILL-, UPP-, UT-, ÖVER-SLÄPPA m. fl. o. O-SLÄPPT. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt (jfr f slutet). Man (skall) icke .. släppa lwsen j skorffuen eller j skinfällen, Ty hon kommer ther wäl eliest. Balck Es. 76 (1603); jfr: Släpp intet Lwsen i Skinfällen, hon leetar sigh fulle sielff dijt. Grubb 411 (1665). Släp icke hunden j smörtroget. SvOrds. C 2 b (1604); jfr c o.: Släpper man hunden till smörtråget, vill han upp i det med alla fötterna. Landgren Ordspr. 153 (1889). Thet är .. bättre, at man släpper en brotzligan, än at man dömmer en obrotzligan. Schroderus Waldt 40 (1616). Släpper man dhen Onde i Kyrkian, så wil han på höga Altaret. Grubb 405 (1665). Bättre något släppa, än alt mista. Rhodin Ordspr. 11 (1807). Man skall inte släppa liten fisk, förrän man fått den store. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i fråga om att boskapsdjur (drivs ut o.) släpps loss på betesplats för att där beta i frihet; särsk. (äv. med utelämnat obj.) i uttr. släppa (djur) på l. i bet(e) (stundom äv. betet) l. på gräs(bete) l. (i) vall (förr äv. valle). (De) Felttes .. för tet te haffua oloffuandes sleppitt sin boskap på sanct Signetz skär. BtFinlH 2: 135 (1555). Släpp Boskapen wall, löös Oxen vr Bås. Wivallius Dikt. 105 (c. 1642). ÅgerupArk. Brev 21/7 1728 (: i bete). Serenius (1741: i wall). Fåren böra ei släppas walle för bittigt om mörnarna. Dahlman Reddej. 74 (1743). Då Hästar om sommaren warit nyttjade, böra de ej åter släppas på betet, för än de stått på stallet och blifwit wäl afswalnade. Bure Häst. 6 (1801). (Kor) betala .. sig wäl mot wårens slut, den tiden man släpper på bete. Almqvist Lad. 23 (1840). Då fölen om wåren släppas på gräs, böra de om morgonen, innan de utsläppas och om aftonen då de intagas, erhålla torrt foder. Tidén Bosk. 9 (1841). Släppa hästar på gräsbete. Westee 58 (1842). Om delegare (av ett gemensamt bete) .. vilja begagna sin betesrätt .., få de .. utan ansvar släppa kreaturen. Juhlin-Dannfelt 33 (1886). Det är skäl att .. några dagar före släppningen gifva djuren något slags grönfoder dagligen. TLandtm. 1897, s. 404. Flickan släppte den nya kon med de andra till skogs om morgnarna. ArkNorrlHembygdsf. 1923, s. 59. Släppa hästarna i bet. SvHandordb. (1966). — jfr IN-, PÅ-, UT-, VALL-SLÄPPA.
c) i fråga om släppande av hund som hålls bunden l. kopplad l. på annat sätt hindras att röra sig fritt; särsk. i fråga om släppande av kopplad hund i samband med jakt; med obj. betecknade hund; äv. abs. PPGothus Und. Ee 8 b (1590; i jämförelse). Konung Göthe .. blef .. warse een wacker Hiort, hwilken han gärna wille skiuta: slepper derföre hundarna lösa. Verelius Gothr. 2 (1664). TurÅ 1913, s. 160 (abs.). — jfr AV-SLÄPPA. — särsk.
α) i uttr. släppa hund efter l. på ngn l. ngt, släppa hund lös o. låta den jaga efter l. ge sig på (o. angripa) ngn l. ngt. En aff de store hundarna som släptes på hiortdiuren kåm till att hålla fast en hiort in wti tiocke skogen. Ekeblad Bref 2: 320 (1662; rättat efter hskr.). Släppa hundarna efter haren. Meurman (1847). SvHandordb. (1966: på ngn).
β) i förb. med prep.-adverbial inlett med till, i uttr. betecknande att man låter hund komma till hynda l. vice versa (för att paras); jfr x γ α'. Hyndan får icke släppas till en hund, förrän parningsdriften yttrar sig. Ehrencreutz Hund. 8 (1856).
γ) (†) ss. vbalsbst. -ning konkret o. sammanfattande, om hundar som samtidigt o. vid ett o. samma tillfälle släpps vid jakt. Då man på jagt har ett stort antal hundar, brukar man fördela dem i släppningar. Svederus Jagt 358 (1831). Dalin (1854).
d) (†) om person, med avs. på egen hand l. fot, i vissa (i sht oeg. l. bildl.) uttr.
α) släppa sin hand lös, ge sin hand frihet (att göra ngt). Ah at thet måtte doch skee, som iagh ombedher ... Så at Gudh wille sönderkrossa mig, och sleppa sijn hand löös, til at förgöra migh. LPetri Job 6: 9 (1563).
β) släppa (både) händer och fötter l. bägge händer l. släppa händerna lösa l. vid sidan, betecknande att ngn (särsk. till följd av bestörtning l. förvåning l. olust l. modlöshet l. rådlöshet l. resignation) släpper greppet om ngt l. upphör att uträtta ngt (med sina händer (l. fötter)); särsk. oeg. l. bildl., använt för att beteckna handfallenhet l. modfälldhet l. rådlöshet l. resignation hos ngn. (Vid motgång) vphäffuer sigh mödha och arbete, olust och otoligheet, så at man wil sleppa hender och fötter och intet meer göra. FörsprSalB (Bib. 1541). Nähr något slår feelt .. stutzer man deröfver strax, sleppandes henderne vedh sidhen. AOxenstierna 6: 20 (1631). Dhe veta sig heelt inthet att skicka i sådan fahrligh tidh, som nu ähr; ähre vedh godhe dagar vahne, och sleppa snarast sagtt bådhe händer och fötter, och göra sigh fåfenge hopp. Därs. 8: 6 (1633). Thet är wäl troende, att man skall finna obstat (mot förslaget), men man får fördenskull inthet släppa henderne löösa. RARP 4: 542 (1651). Släpte jag (vid storm o. oväder) händerna lösa (under vakt ombord), så störtades jag vnder i det swallande Hafwet. Bliberg Acerra 274 (1737; t. orig. liesz ich die Hände losz gehen). När som jag sade, at jag från dig war utsänder, / Så blef han mållös strax och släpte bägge händer. Knöppel Mannsschol. 30 (1741).
e) (numera bl. mera tillf.) med avs. på eld (numera bl. i förb. med lös): låta komma lös. Om en eeld vpkommer .. så at .. åkren vpbrend warder, thet skal han betala igen som eelden slept haffuer. 2Mos. 22: 6 (Bib. 1541). Hvilken som släpper eld löös i skieppet .. och giör der skada med miste lijfwet. SvFlH 1: 510 (i handl. fr. 1570). (För att få mark till odling har man) esomofftast .. slept Skogzellden löös. RARP 3: 253 (1642). Matz Mårthensson Bryggiares, som hafuer slept elden vti Sahl: Hans Brenners gårdh. BoupptSthm 4/7 1662.
f) med avs. på tygel l. töm (jfr m): släppa o. låta falla l. lämna ifrån sig; äv.: lätta på greppet l. taget om (så att tygel osv. blir slakare l. slak; särsk. i fråga om att ge häst fria tyglar o. därigm låta denne själv bestämma väg o. hastighet); äv. bildl., i sht med avs. på tygel, i uttr. betecknande att ngn (icke) styr l. bestämmer över ngn l. ngt l. att ngn (icke) ger ngn l. ngt (alltför) stor frihet o. d.; förr äv. med indirekt obj. angivande den l. det som (icke) får frihet osv.; i sht förr äv. med avs. på betsel, i det bildl. uttr. släppa betslet ur (förr äv. utur) munnen, betecknande att ngn l. ngt icke låter sig styras l. tyglas. När ymnigh Åhrszwäxt är, lefwa Menniskiorna allment oskickeligen .. och släppa Köttet Tyghelen löös. Schroderus Os. III. 2: 167 (1635). (Alexander den stores hastiga död) förorsakade .. thet ena blodiga Krijget vppå thet andra, i thet een starck armeé stod vppå Beenen, hwilken aff thet stoore Beröm för the begångne dråpelige Gerningar skul hade släpt Betzlet vthur Munnen, och wårdade ingen mehr at parera. Brask Pufendorf Hist. 12 (1680). (Gud) wil icke släppa tygelen utur sin hand, utan wil allena wara en Herre öfwer himmel och jord. Borg Luther 2: 100 (1753). Svea Rike hade honom (dvs. hertig Karl) den största förbindelse, at han icke släppte Riks-tömarna lösa uti Despotiska eller Aristocratiska händer. Schönberg Bref 1: 304 (1778). Tränstygelns fattning och släppning. KrigVAT 1843, s. 363. Cannelin (1904: släppa tyglarna). — särsk. i ordspr. Den som släpper Tÿgelen han blir snart satter uhr Sadelen. Celsius Ordspr. 1: 62 (1708); jfr: Den som släpper tygeln, blir snart kastad ur sadeln. Wensell Ordspr. 19 (1863); jfr äv.: Släpper man först tygeln, så är man snart ur sadeln. Östergren (1941).
g) i fråga om igångsättande av ngt (i sht mekanisk anordning), i vissa uttr.
α) (numera bl. tillf.) släppa (lös) väderkvarn l. släppa väderkvarn lös, låta väderkvarn komma i gång l. sätta väderkvarn i gång (gm att släppa upp spärr l. dyl. som håller vingarna låsta). Den 13 Nouembris .. förbödz Borgerskapet .. släppa sine wederquarnar lössa om sonedagen och mala. BtÅboH I. 6: 119 (1633). Ähr witnat wara quarnen slept (en söndag) efter tijdgärden och malit litet stund. Murenius AV 402 (1658).
β) [uttr. härleder sig sannol. från användningen av vattenkraft för driften av (blås)maskiner o. d., vilka startades gm att vatten släpptes på] släppa ngt i gång, förr äv. till gångs, i sht metall. låta ngt komma i gång, sätta ngt i gång. Bergv. 1: 296 (1676; med avs. på hyttbälg). Bonsdorff Kam. 567 (cit. fr. 1689: til gångs; rättat efter hskr.; med avs. på hyttor). Änu har intet (vatten-)konsten i Fahlun komit att sleppass i gång. CPolhem (1717) hos Swedenborg RebNat. 1: 269. Posten 1769, s. 736 (med avs. på senapskvarn). Medan bröstet (till suluugnen) uppdrogs, fylldes ugnen med träkol som antändes. Därefter släpptes bälgarna igång. Lindroth Gruvbrytn. 2: 32 (1955; om förh. på 1700-talet).
γ) (mera tillf., i sht ngt vard.) bildl., i uttr. släppa löst, om person: ge farten fritt spelrum, låta gå för fullt (särsk. i fråga om motorfordon l. -farkost); äv. [med anslutning till r δ]: släppa sig lös (se r δ). Vi höllo vår kurs, ty så var vår plikt och närmare land ville vi ej riskera att komma. Mäster uppmanades att släppa löst. Stenfelt Skepp. 197 (1903). En undermedveten tanke sade honom .., att .. (ruin hotade), och då kunde han gärna roa sig med att släppa löst ordentligt för en gång och vara hänsynslös av hjärtans grund. Blomberg Överg. 122 (1915).
h) i fråga om att i inrättning för avstängning l. avskärmning lossa spärr o. därvid bringa ngt (som faller ned l. drages upp o. d.) att avstänga l. avskärma l. lämna fri passage l. sikt o. d.; särsk. (numera företrädesvis i den särsk. förb. SLÄPPA NED) med avs. på visst slags gardin l. persienn: lossa spärr o. därvid bringa (gardin l. persienn) att falla ned (o. avskärma fönster). Rättnunnas, då han släppte gardin för fönstret. Gustaf III 2: 226 (1788). — jfr NED-SLÄPPA. — särsk. [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (numera i sht i vissa trakter) med avs. på visst slags spjäll: lossa spärr o. därvid bringa (spjäll) att falla ned o. avstänga rökgång till eldstad, stänga. Påskaftonen ströks kors över dörren ock kastades krut i spisen, för att ej påskkäringarna skulle kunna komma in. Av samma orsak släpptes spjället före kl. 6 på kvällen. EWigström i Landsm. VIII. 3: 330 (c. 1900).
i) i fråga om att ngn lämnar ifrån sig o. avstår från (ägande)rätten till ngt (mot vederlag (i pengar)); oftast liktydigt med: sälja l. avyttra (ngt); numera företrädesvis i uttr. släppa ngt för, stundom äv. till (visst pris o. d.), lämna l. sälja ngt för (visst pris o. d.), släppa ngt (alltför l. för) billigt, lämna l. sälja ngt (alltför) billigt; i sht förr äv. i utvidgad anv. med avs. på person, i det bildl. uttr. släppa ngn för gott pris från ngt, låta ngn komma billigt undan ngt. (Hon) swarede .. att belthett war henne pantsatt för 45 daler, och försåge sigh till rettenn, att hon måtte få sin fulle betalningh, för än hon släpte belth(et). 2SthmTb. 8: 133 (1590). Icke skall .. någon lätteligen vara så fåvitsk, att den för ett skippundh stångjern marggångitt tolff daler kan bekomma, slepper dedh för tije daler. AOxenstierna 2: 633 (1624). Han lofwade widtala den man .., som hade hans herrskaps saker om händer, att han måtte släppa höet (som herrskapet icke behövde). Almqvist Lad. 24 (1840). Redan wid rättegångens början wisade sig, att de som genom sjöutgräfningen blifwit lidande icke ämnade släppa werkställarne deraf för godt pris från saken. Englund Ged. 89 (1853). Gud vet, om jag ändå inte släppt tomterna för billigt, tänkte han. Siwertz Sel. 1: 210 (1920). Släppa en vara .. till halva priset. Östergren (1941). Släppa ngt för en spottstyver. SvHandordb. (1966).
j) med avs. på ngt som avfyras l. avskjuts: låta gå, fyra l. bränna av, avlossa; numera bl. med avs. på skott från handeldvapen (särsk. i fråga om snabbt avlossat skott) samt i särsk. förb. RP 14: 251 (1650; med avs. på fyrverkeripjäser). Mr. Z släppte ett par skott efter den flyende björnen. Utterström Pälsjäg. 99 (1932).
k) i fråga om att kropp ger ifrån sig exkrementer l. urin l. gaser; dels i uttr. släppa (sin) spillning l. dynga, om kreatur: tömma tarmen l. ge ifrån sig exkrementer, dels i uttr. släppa sitt vatten (förr äv. urin(en) l. vattnet), om person l. djur: låta sitt vatten l. kasta vatten l. urinera, dels (o. numera nästan bl.) i uttr. släppa (sitt) väder (ngn gg äv. ett ljud, förr äv. ett väder l. en vind) l. (vard.) refl. släppa sig l. (starkt vard.) släppa en fjärt l. en fis, om person (l. djur): låta magens gaser (hörbart) lämna ändtarmen, ”fjärta” l. ”fisa”; stundom äv. abs., i uttr. släppa löst, släppa sig (i ovan angiven bet.). Ther wedh (dvs. då bardskäraren försökte dra en törntagg ur hennes fot) sleeffte then godhe Hustru .. en stoor fiert. Lindner Tijdhfördr. 64 (1641). Fijsa är för höflige öron den som släpper sitt wäder neder uth. Rudbeck Atl. 2: 601 (1689). (Fåren) skola (strax) släppa både urin och dynga (vid skrämsel). Serenius EngÅkerm. 141 (1727). HFinlÖ 409 (1730: sitt vatt(e)n; om person). Om man släpper en fiärt när man rider, blir hästen sadelbruten. Törner Vidsk. 90 (c. 1740). Fröken släpte en fis i hofwet, bleknade, altererades, gick hem, dog. Linné Diet. 1: 151 (c. 1750). Darelli Sockenapot. 117 (1760: vattnet; om patient). VetAH 1810, s. 124 (: urinen; om patient). VexiöBl. 1814, nr 23, s. 6 (: sin spillning). Dalin (1854: ett väder). Andersson GrDram. 304 (1885, 1910: en vind; om person). Trots alla .. försigtighetsmått var .. (Sancho Panza) nog olycklig att på ändalykten råka släppa ett ljud (då han förrättade sitt tarv). Lidforss DQ 1: 205 (1889). VLitt. 1: 515 (1902: släppa löst). Det är bara mitt klavér, som blåser, sa tiggaren, när han släppte sig. Ström SvOrdst. 137 (1929). Teofil .. släppte väder med kläm rakt i ansiktet på den .. liggande Jonasson. Rosendahl Lojäg. 110 (1956).
l) i fråga om att djur l. växt (ss. led i sin fortplantning) lämnar ifrån sig viss produkt.
α) om ko: låta (mjölk) lämna juver; äv.: låta (mjölk) lämna juvers högre delar (o. komma ned i juvrets mjölkcistern); i fackspr. anv. numera bl. i sistnämnda bet., o. nästan bl. i den särsk. förb. SLÄPPA NED. Hos .. (nötkreaturen visade sig) symptom till sjukdom .. hvarjemte de flesta af korna ej ville ”släppa” mjölken. SD(L) 1899, nr 331, s. 1. Om kon ej ville släppa mjölken vid första mjölkningen efter kalvningen, skulle man ge henne sådor, slösäd, brödsmulor eller något annat extra gott i ljumt vatten. Levander DalBondek. 1: 280 (1943).
β) (tillf.) om gök (med tanke på honans sätt att lägga o. lämna ägg i andra fåglars bon): lägga (ägg). Hedin 4Tal 67 (1914; i bild).
γ) om fiskhanne: avge (mjölke); äv. (numera bl. mera tillf.) om fiskhona: lägga (rom). At både han och hon af alla fiskar wid lektiden släppa miolke och rum wid .. (analöppningen), det wet hwar. Linné Bref I. 2: 177 (1752). Sedan hannen (av sik) uti honans qwed släpt sin mjölkaktiga semen, .. har den genom ägg-husets canaler, spridt sig kring uti ägg-stocken, och så fröat äggen. SvSaml. 3—5: 247 (1765). Jag (dvs. gäddan) släpper min romm uti wattnet. Topelius Lb. 1: 16 (1860).
δ) om (ståndare hos) växt: ge ifrån sig (ståndarmjöl resp.) frö. Auerbach Tillägg (1918; med avs. på frö). Den blomma, som skall korsbefruktas, kastreras genom ståndarnes avlägsnande, innan de ännu släppt sitt frömjöl. LmUppslB 371 a (1923).
m) (numera bl. tillf.) oeg. l. mer l. mindre bildl., om person, med avs. på munljud l. ord o. d. (förr äv. i uttr. släppa ngt av tungan): låta komma ur munnen, uttala, yttra, säga; förr äv. i uttr. släppa lös sin tungas tygel, lossa sin tungas band (o. tala fritt o. hämningslöst). (Förf. till företalet i ”Liturgia”) slepper löös sin förgiftiga tungos tygel. Chesnecopherus Skäl F 3 b (i handl. fr. 1587). Missbruka .. (är att) anthen aff ondsko och berådda modhe, eller obetenckt, .. sleppa Gudz Nampn aff tungone. L. Paulinus Gothus ThesCat. 31 (1631). (Han) Sade sig .. af oförståndh sådana ordh slept hafwa. BtÅboH I. 6: 8 (1633). Drottningen bär (vid dopet) barnet, som inte släpper ett knyst. Edholm SeklSlut 188 (1882).
n) bildl., om person, med avs. på sitt liv: gå miste om l. sätta till l. förlora l. offra (numera bl. i den särsk. förb. SLÄPPA TILL); förr äv. dels med avs. på mod (se MOD, sbst.1 6 o. 7): låta falla, tappa, dels med avs. på vett: låta fara, bli från. (De) tijga .. stilla, lijka såsom the hadhe släpt Wetet. Schroderus Waldt 61 (1616). (Jag) förmanar .. eder .. att .. I icke släppa modet. Gustaf II Adolf 546 (1630). Han säger sig heller skola sleppa lijfwet i neeslig måtto, än han det vtfäästa ächtenskapet skulle fulborda. VDAkt. 1684, nr 88. Loenbom Stenbock 3: 53 (1760: släppa modet).
o) i fråga om att ngn l. ngt försvinner ur ngns l. ngts åsyn l. synfält; särsk. i uttr. släppa ngn l. ngt ur (förr äv. utur) sikte, i sht förr äv. ögonsikte, om person (l. djur): låta ngn l. ngt komma ur sikte, förlora ngn l. ngt ur sikte; ofta oeg. l. bildl. Jag lät .. öfwertala mig af hoppet, och släppte ej det föresatta ur ögnasigte. Hwalström SpecPaid. 1 (1773). (Statsbildningen har en negativ o. en positiv sida.) Tager man nu både sidorne tillsammans och ingalunda släpper utur ögnasigtet, att (osv.). Biberg 1: 33 (c. 1814). Hon släppte aldrig gossen ur sikte. Harlock 757 (1944).
p) om person, med avs. på person: låta lämna l. slippa tjänst l. arbete o. d.; låta få avsked från tjänst osv.; äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) med avs. på soldat l. trupp: permittera, hemförlova; ofta i förb. med prep.-adverbial (inlett med ur (förr äv. utur) l. från, förr äv. utav) angivande tjänst osv. som ngn lämnar l. får avsked från. (Ståthållaren skall) hafue opsyn medh höffuidzmännen .. att dee huarcken för Mutor eller Wenskaps skull sleppe någon vthur tiensten, som lagligen är skrifuen. LReg. 108 (1616). Gustaf II Adolf 50 (c. 1620: vthaf tiänsten). Sedan Hertigh Frederijk hade släpt sitt Krijgsfolck, föllo strax Inwånarna .. vthur Stadhen (som han belägrat). Schroderus Os. 2: 631 (1635). (Apotekaren) hade sielfw gerna behållit honom (dvs. en apotekargesäll), men för .. (en annan apotekares) skuld wilde han gerna släppa honom. CollMedP 1692, s. 27. På .. (husbondes) wilja och behag bör ankomma at släppa eller qwarhålla sådant Legohion (som på olaga tid uppsäger sin tjänst). PH 5: 3408 (1752). Släppa en ur sin tiänst. Schultze Ordb. 4533 (c. 1755). (Sv.) Släppa från arbete m. m. (fr.) renvoyer. Weste (1807). I sparsamhetens intresse drog man sig .. (i tidningens ledning) inte .. för att av ekonomiska skäl släppa dugliga krafter. UrDNHist. 1: 219 (1952).
q) (mera tillf.) oeg. l. bildl., om lärare: låta (ngn) få godkänt i ett ämne (o. därigm släppa upp vederbörande i högre klass o. d.). Swensson Willén 206 (1937).
r) med refl. obj., i vissa anv.
α) om person l. djur: (uppge greppet l. taget l. bettet o.) låta sig falla, falla. Weste (1807). högberg Utböl. 1: 197 (1912; bildl.). Hugo är uppe på flaggstångstoppen, tänk, om han släpper sig. Hammar Minn. 1: 47 (1937).
β) [sv. dial. släppa sig] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om barn som lär sig gå: släppa grepp l. tag (i möbel o. d.) o. (låta sig) stå l. (i utvidgad anv.) gå (fritt) utan stöd. Tholander Ordl. (1872).
γ) [sannol. efter mönster av spänna sig] (numera knappast br.) om person: låta sina muskler slappas, slappa av. Först när du är under vattnet, får du släppa dej, till dess ska du ha kroppen spänd och bena tillsammans. TIdr. 1896, s. 444.
δ) i det bildl. uttr. släppa sig lös, om person: göra sig fri l. ta ledigt; vanl. pregnant: göra sig fri från l. kvitt sina hämningar l. lägga av l. ta sig ledigt från vardagsbekymren (o. ge glädje l. livslust fritt utlopp); roa sig uppsluppet; slå sig lös; äv. i utvidgad anv., om fantasi o. d., angivande denna ss. verkande fritt o. utan hämningar. (I en park i Shanghai) har den barockaste fantasi släppt sig lös, här firar onaturen sina triumfer. Nyblom Österut 41 (1908). Avskedade betjänter .. och gatflickor släppte sig lösa i de nöjeslokaler, på vilka (osv.). Laurin Folkl. 132 (1915). Den drivne scenbyggaren (Lessing) släppte sig lös till en lekande och festlig utflykt i sin andes blåa rymd (i ”Nathan der Weise”). Johanson Stärbh. 25 (1929, 1946). Alla musikanterna släppte sig överljutt lösa. Arnér Finnas 91 (1961).
s) (i sht i fackspr.) i fråga om transport l. förflyttning av ngt gm släppning utför vattenled; särsk. dels (i sht skogsv.) i fråga om flottares släppande av virke (genom flottled l. ur damm o. d.), dels i fråga om släppande av båt (bemannad med en person vid årorna) genom fors med hjälp av ett vid båten fastgjort rep som en på stranden stående person håller i o. firar av (stundom äv. i överförd anv., med avs. på fors: (på angivet sätt) passera). Äfwen afyttrades något sågtimmer, som släpptes utför forszen. Englund Ged. 17 (1853). (Om forsen icke är spak,) ”släppa” de (dvs. lappar o. nybyggare i Lule lappmark) båten ut före. Düben Lappl. 94 (1873). Att sköta det stora (virkes-)magasinet samt släppningen från detsamma erfordras 4 man. HbSkogstekn. 390 (1922). Här nedanför (dvs. nedanför fallen) går älven djupt nedskuren i lösa jordlager och bildar åter en fors, som delvis måste släppas med rep. TurÅ 1937, s. 259.
t) sport. i fråga om att i bollspel l. ishockey o. d. spelare (särsk. målvakt) släpper boll l. puck o. d. så att den kommer i mål l. till motspelare l. ur spel o. d.; äv. i utvidgad anv.: låta (boll osv.) passera sig (så att den kommer i mål osv.); särsk. i uttr. släppa boll l. puck l. skott l. straff(spark l. -slag) o. d. i mål, om målvakt: (släppa o.) låta boll l. puck (avlevererad ss. skott l. straffspark l. -slag) o. d. passera sig o. gå i mål. Högerbacken släppte en enkel höjdboll över sig, och det blev upptakten till det mål, som strax efteråt följde. (Fotbollslaget) fick sitt enda mål genom en straffspark, vilken deras målvakt släppte i mål. SportIdrNyh. 1924, nr 24, s. 3. Nisse Thervin viftade plötsligt (under bandymatchen), långt ute från planen ett höjdskott mot mål, vilket (målvakten) Sarinen .. släppte. IdrBl. 1924, nr 1, s. 2.
u) sport. om starter, med avs. på jakt- l. startfält: låta ge sig i väg, starta; numera företrädesvis i förb. med i väg. Efter masterns fall tog löjtnant Linton ledningen (i jaktloppet) och släppte fältet (efter ett kort uppehåll). SDS 1899, nr 249, s. 5. Till följd av det skyfallsliknande regnet blev .. starten (för 10.000 meter) uppskjuten .., och först 7.05 släpptes fältet iväg. IdrBl. 1924, nr 82, s. 2.
v) i förb. med prep.-adverbial inlett med på (ersättande direkt obj.): (lossa grepp o. d. om l. spärr o. d. för o.) låta (ngt) komma (något) längre ned l. bli (något) längre l. slakare l. lösare o. d.; särsk. med adverbialets huvudord betecknande (del av) klädesplagg, i fråga om att sprätta upp fåll o. göra denna mindre. Släppa på tyglarna. Då den sista stången skulle inpassas, släpptes på skrufvarna, så att rätta afståndet erhölls. TT 1901, V. s. 11. Listigt och förslaget skall jag knipa'n, när han kommer hit, / Strax skall jag inte visa kroken, släppa på refven småningom, / Låtsas, som jag intet visste. VLitt. 1: 330 (1902). Man gör .. klokast i att fästa .. (volangen) med en lämplig överkant, så att man sedan har något att släppa på. Sömnadsb. 496 (1915).
x) i vissa anv. i förb. med prep.-adverbial angivande vad ngn l. ngt släpps ur l. vart ngn l. ngt släpps o. d.
α) (†) i förb. med prep.-adverbial inlett med (ut)av, angivande lokalitet som ngn l. ngt släpps ur (särsk. i uttr. betecknande att ngn släpps fri från världen gm döden). Tå taladhe Herren medh Mose och sadhe, Gack in, och tala medh Pharao Konungenom j Egypten, at han slepper Israels barn vthaff sitt land. 2Mos. 6: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: ut ur). (Paulus blev) förfolgd, så at the Christne om een natt måtte sleppa honom vtaff stadhen öffuer muren j en korg. LPetri 3Post. 45 a (1555). (Hon) lågh och längtade effter thet dödhen skulle släppa henne aff thenna onda werldenne til Gudz Rijke. Wallius 2Likpr. 238 (1627); jfr γ. (Fången) slefftes .. vthaff fengsle, medh påbudh, att han tillstädz wore, enär th(et) vthaff honom begärades. ConsAcAboP 1: 234 (1646).
β) i förb. med prep.-adverbial inlett med inpå l. på l. uppå, i vissa uttr.
α') släppa (lös) ngn l. ngt (l. släppa ngn l. ngt lös resp. löst) på (i sht förr äv. uppå) ngn l. ngt (jfr c α), släppa (lös) ngn l. ngt att ge sig på o. angripa ngn l. ngt; äv. oeg. l. bildl., särsk. dels: ge ngn l. ngt fria händer att angripa ngn l. ngt l. kritiskt nagelfara ngt o. d., dels: låta ngn l. ngt gripa sig an med ngt. (Ivan IV) hadhe låtit binda widh .. (sin svärfars) port 4 starka biörnar ... Samma biörnar plägade han och släppa löös vppå folcket. Petreius Beskr. 2: 81 (1614). Lockbetet (för Ryssl. vid freden i Tilsit) var .. Turkiet ... Men ännu ville Napoleon icke släppa ryssarna på turken. Grimberg SvH 458 (1908). Det må .. betraktas som en synnerlig tur att han (dvs. en viss korrekturläsare) icke släppts lös på vår högre litteratur. BonnierMH 1910, s. 105. En beställare (av reklamfilm) har fått ett manuskript, ändrat en sak här och en där, och så släpps officinen lös på uppgiften. Förberg SäljFilm 94 (1946).
β') släppa ngn l. ngt (in)på sig, tillåta l. låta ngn l. ngt komma (in)på sig; i sht förr äv. oeg. l. bildl. (särsk. betecknande att ngn låter ngn l. ngt komma sig (för) nära l. inpå livet l. blottställer sig för ngn l. ngt). (Sv.) Släppa en på sig (fr.) laisser approcher qlcn de trop près, donner prise sur soi. Weste (1807). (Sv.) Släppa ngn på sig, .. (fr.) céder aux importunités de qn. Berndtson (1880). (Jag) gick .. (efter att ha skrivit på en växel åt en enträgen kollega) med ett tiopundsnöt på bröstet, som rent av kvävde mig — vad släppte jag honom på mig för? Hallström Händ. 104 (1927). När de voro .. i gemenskap med andra människor, släppte de icke .. sådant (dvs. tankar om döden) .. inpå sig. Därs. 222. Släppa fienden för nära inpå sig. SvHandordb. (1966).
γ') släppa ngn l. ngt inpå (i sht förr äv. på) livet, tillåta l. låta ngn l. ngt komma sig inpå livet; i sht oeg. l. bildl. (särsk. betecknande att ngn låter ngn l. ngt komma sig (för) nära l. blottställer sig för ngn l. ngt). Lindfors (1824: på). Allt (i hennes tankevärld) gällde fortfarande henne själf, och ingenting annat släpptes inpå lifvet. Hallström NNov. 47 (1912). (Sv.) Släppa ngn inpå livet (fr.) donner prise sur soi, laisser qn devenir trop familier. Hammar (1936).
γ) i uttr. släppa ngn l. ngt till ngn l. ngt (jfr c β), (släppa o.) tillåta l. låta ngn l. ngt komma till ngn l. ngt; äv. (i uttr. släppa ngn l. ngt till ngt): tillåta osv. ngn l. ngt att komma i besittning l. åtnjutande av ngt (särsk. i fråga om att ngn tillåts komma i besittning av ämbete o. d.). Wallius 2Likpr. 238 (1627: til Gudz Rijke). (Kejsarinnan Eudokia hade lovat sin gemål) at hon ingen annan ächte Man skulle släppa til Regimentet. Schroderus Os. 2: 597 (1635). (Prästerna) skola hålla .. (katekesförhör): Och släppa ingen til Sacramentet, som icke kan eller hafwer lust at lära sine Christendoms-Stycker. Rothovius Const. A 3 b (c. 1645). Släpp Musen till katten, få see om han intet tar fatten. Celsius Ordspr. 2: 131 (1709). Till statens små embeten släppas vi sent. Hedenstjerna Kaleid. 1 (1884). Till skafferiet släppte hon .. aldrig barnen. Östergren (1941). — särsk.
α') i fråga om släppande av handjur till hondjur l. vice versa (för att paras); jfr c β. (Vissa) Bockar slacktas, The andra sleppas til gäterna. Freund Alm. 1656, s. 19. Släppa en hors-hest til märarna. Serenius (1741). Släppa tjuren till kon. SvTyHlex. (1851). Släppa ko till tjur. Östergren (1941).
β') [ombildning av uttr. sätta bocken till trädgårdsmästare (se BOCK, sbst.1 I 1 b)] (numera bl. tillf.) i uttr. släppa bocken till trädgårdsmästare, sätta bocken till trädgårdsmästare. Möller (1807).
γ') (†) i uttr. släppa saken till doms, gå med på att låta saken avdömas. Eneman Resa 1: 113 (1712).
δ') (†) i uttr. släppa ngn till livs igen, om Gud: låta ngn komma åter till livet l. återfå sitt liv. Bergklint MSam. 1: 44 (1781).
ε') (numera bl. tillf.) i uttr. släppa ngn till edgång l. ed, om domare l. domstol: låta ngn komma till edgång l. gå ed; förr äv. i uttr. släppa ngn till förhör, om domstol: låta ngn komma l. inställa sig till förhör. UUKonsP 19: 393 (1690: till eed). (Göta hovrätt) förfrågar .. sig .. huruwida Hofrätten må kunna släppa förbemälte kiärande til förhör och af honom emottaga nya bewis eller bilagor. Schmedeman Just. 1580 (1700). Släppa ngn till edgång (dvs.) låta ngn gå ed. IllSvOrdb. (1955).
δ) i förb. med prep.-adverbial inlett med ur l. utur, i vissa uttr.
α') släppa ngn l. ngt ur (förr äv. utur) sin hand l. handen (i vitter stil äv. hand) l. sina händer l. händerna, stundom äv. släppa ur (förr äv. utur) sin hand osv. ngn l. ngt, i sht förr äv. släppa sig ngt ur händerna, äv. i fråga om att tappa ngn l. ngt (ur sin hand resp. handen osv.); äv. oeg. l. bildl. (numera företrädesvis i uttr. släppa ngn l. ngt ur händerna), särsk. dels med avs. på person: låta komma undan, dels med avs. på tillfälle o. d.: låta gå sig ur händerna l. försumma l. försitta. Lijka som tu slepper en foghel vthu handenne, altså är thet ock när tu förlåter tin wen, tu fåår honom intit igen. Syr. 27: 19 (öv. 1536; äv. i Apokr. 1921). Så tractera intet kongarijken, att dee aldeles uhr händerne sleppa vapnen. RP 6: 190 (1636). Widegren (1788: utur sina händer). Berendt von Melen hade släppt sig ur händerna tillfället att med wapen winna saken. Fryxell Ber. 3: 51 (1828). Soldaterne, som hela dagen haft framgång, brunno af begär att .. denna gång icke släppa motståndaren ur händerna. Rappe Nordarm. 137 (1874). Vid ett slag af kuskens piska / Barnen korgen släppt ur hand. Snoilsky 2: 27 (1881). (M. Rosenblad) hade den gammalsvenska kärlek till embetsmannagöromålen såsom sådana, att han kände sig vid dem fastvuxen och ej gerna ville släppa dem ur sin hand. Wirsén i 3SAH 2: 709 (1887). Först tappade hon ljusmanschetterna i golvet ... Sedan tog hon upp ett av de andra paketen och släppte även det ur händerna. Wägner Silv. 18 (1924). Att .. (mor efter konkursen) inte släppte dem (dvs. affärerna) ur händerna, har jag redan berättat. Wigforss Minn. 1: 26 (1950). Släppa tillfället ur händerna. SvHandordb. (1966).
γ') släppa ngn l. ngt ur minnet l. sina tankar, låta ngn l. ngt falla l. få ngn l. ngt ur minnet l. sina tankar. Mången .. / Släpper sent sitt hem ur minnet. Runeberg 5: 65 (1857). Jag .. kunde inte släppa hans dystra anlete ur mina tankar. Dahl Forbes Kvinn. 261 (1935).
δ') (†) i utvidgad anv. om ngt sakligt, i uttr. ngt släpper ngn utur ngt, ngt förorsakar l. leder till att ngn släppes ut ur ngt. Guds gåfwors miszbruk en vtur Guds kålgård släpper. Kolmodin QvSp. 1: 10 (c. 1710, 1732).
ε) i förb. med prep.-adverbial inlett med över, i vissa uttr.
α') (i sht i vitter stil) släppa ngt över ngn l. ngt, släppa ngt (djur) löst o. låta det komma l. kasta sig över o. angripa ngn l. ngt. (Schah Abbas) tillade i vredesmod (till den turkiske ambassadören): Eländige stackare, jag skall släppa mina falkar över er, och de skola slita er i trasor. Hedin i 3SAH 29: 287 (1917).
β') släppa ngn över ngt (med adverbialets huvudord betecknande pengar l. förmögenhet o. d. tillhörande subjektspersonen l. -personerna), bildl.: låta ngn få tillgång till l. komma över ngt. Släpp honom ej öfver edra penningar. Weste (1807). Lindfors (1824: öfwer sin förmögenhet).
y) [jfr FÄLLA, v. 25 a] (†) i uttr. släppa fjädrarna, bildl., om person: tappa modet, sluta upp att yvas. MStenbock (1704) i KKD 12: 241. (De upproriska kosackerna) woro .. emellan 2 eldar (dvs. mellan persiska o. ryska trupper), och begynte strax släppa fjädrarna. Kempe FabritiiL 16 (1762).
z) (†) ss. vbalsbst. -ning, om handlingen l. (konkretare) tillfället att i krig släppa greppet om kringränd fiende o. låta denne undkomma. År 1711 bewistade .. (B. v. Dalheim) slaget, eller rättare sagt, släpningen wid Prutströmmen och fölgde efter densamma sin Stora Konung til Turkiska Lägret. SvMerc. 2: 44 (1756).
2) om levande varelse (numera bl. om djur) l. växt: förlora l. bli av med l. mista (ngn del av sig själv; i sht i fråga om periodiskt avstötande av hår l. fjädrar l. horn o. d. resp. blad o. d. som sedan återbildas av organismen), fälla (se FÄLLA, v. 4); äv. om sak (dels med avs. på viss beståndsdel o. d., dels med avs. på ngt varmed sak är l. kommer i kontakt): ge ifrån sig l. lämna ifrån sig l. avge l. avstöta l. stöta bort (stundom äv. om kroppsligt organ o. d., liktydigt med: avsöndra). Verelius 161 (1681; om sak, med avs. på färg). (Barnmorskan) skal .. ransaka .. om Naflan släpper någon Blod. Hoorn Jordg. 1: 278 (1697). Ännu felas oss så många anecdoter om Djur-rikets invånare, om tiden när de paras, yngla, värpa, släppa hår, ragg, ull, fjäder, horn, skal. Fischerström Mäl. 354 (1785). LAA 1813, s. 210 (om växter, med avs. på blommor). Ström Skogsh. 52 (1830; om träd, med avs. på blad). Släpper linden tidigt på hösten sitt löf, det betyder boskapsdöd. Eneström Finv. 239 (1910). Jag tycker inte alls om bleckkärnan. Den släpper inte smöret bra. Sjödin StHjärt. 7 (1911). Pennan släpper för mycket bläck. SvHandordb. (1966). — särsk.
a) (†) om person, med avs. på tand l. tänder: fälla (se FÄLLA, v. 4). En gammal .. / .. släpper mången tand. Brenner Dikt. 1: 171 (1709, 1713). Nog har tu barnetändren släpt. Kolmodin QvSp. 1: 91 (c. 1710, 1732).
b) (numera föga br.) i fråga om att ämne efter att ha utsatts för viss behandling l. påverkan o. d. avger viss(a) i ämnet ingående beståndsdel(ar): avge l. avskilja l. avstöta (beståndsdel). Den bruna massan (av salpetersyra förenad med kalk) löst i vatten .. släpper kalken, då alkali tilkommer. Scheffer ChemFörel. 102 (c. 1750). Då (guld-)purpurn glödgas släpper den sitt vatten. VetAH 1813, s. 192. Samma ädla metaller som släppa chloren i hetta, släppa äfven bromen, under samma omständigheter. Almroth Kem. 335 (1834). Man må framförallt ihågkomma att ett mjukt, varmt smör aldrig släpper kernmjölken, huru länge det än må bearbetas. Grotenfelt Mjölkh. 35 (1886).
c) (†) i det bildl. uttr. ngt släpper hjälp, ngt ger l. lämnar hjälp l. länder till hjälp. Ringa woro Sahl. Fars medel, men gud tröste när detta släpper ingen hielp. VDAkt. 1702, nr 220.
d) bergv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om berg(art) l. malm(gång) l. sköl o. d.: som släpper delar av sig (vilka störtar ned); äv. i uttr. av (en) släppande art, av den (en) art av berg som släpper delar av sig (vilka störtar ned). Tilas PVetA 1742, s. 26 (om berg). Der (dvs. i en gruva vid Varnäs) är et ganska skiöligt släppande Bergslag. NoraskogArk. 6: 55 (1768). Bergman Jordkl. 1: 245 (1773; om malm). Den urgröpning, som blifver uti taken af arbetsrummen, efter nedfallne skutor, eller stora stycken, som lossna genom tilmakningar, där berget är af en släppande och skölig art. Rinman 2: 679 (1789). Skölarna voro ofta släppande och livsfarliga att arbeta under. Lindroth Gruvbrytn. 1: 493 (1955).
e) om stekpanna o. d.: ge ifrån sig (det stekta o. d. utan att detta bränner vid); i sht abs. Smör lägges i en stekpanna som släpper wäl. Nordström Matlagn. 9 (1822).
f) lant. om plog: ge ifrån sig l. avstöta (jord); äv. abs. Albionplogen (dvs. en plog av märket Albion) lemnar största säkerhet för att släppa all slags jord äfven efter flera års begagnande. SDS 1898, nr 226, s. 4. Därs. (abs.).
g) tekn. om fartyg i rörelse, med avs. på vatten: ge ifrån sig (i sht i sådan utsträckning att ett minimum av icke önskvärd virvelbildning blir följden); jfr SLÄPP, sbst.2 3. Hvad konstruktören eftersträfvar, det är .. att fartyget skall lätt släppa vattnet. Frykholm Ångm. 274 (1890).
II. i anv. där det som anges gm subjektet avlägsnar sig från l. lämnar l. överger l. tar avstånd från o. d. det som anges gm objektet, samt i anv. som (närmast) ansluter sig härtill.
1) om person l. djur, med direkt obj. (betecknande ngn l. ngt som person osv. håller fast med händerna l. tänderna o. d.): uppge greppet l. taget l. bettet om (o. avlägsna sig l. sin hand l. sina tänder o. d. från); äv. allmännare, dels: sluta upp att ha kroppskontakt med l. befatta sig med l. intressera sig för o. d. (o. avlägsna sig från l. lämna l. överge) (ngn l. ngt), dels övergående i bet.: låta bli l. lämna l. överge l. uppge (ngn l. ngt) l. sluta upp med (ngt); förr äv. utan obj. (se b π slutet, c); ofta oeg. l. bildl. (i denna anv. äv. med sakligt subj.). Lejonet släppte sitt offer och försvann. Han släppte det heta handtaget till spisluckan och blåste på fingrarna. Han släppte tanken på ett äktenskap med henne. Hon vägrade släppa tron på en gudomlig allmakt. Han ville till varje pris inte släppa samtalet. Dikten får inte släppa kontakten med verkligheten. Hwj gåår tu icke frå migh, och slepper migh? Job 7: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: lämnar .. i fred). Thet är .. swårt at släppa sin Wahne. Preutz Kempis 38 (1675). Hans sätt att icke forcera sin mening, men icke heller någonsin släppa den, uppfattades stundom såsom brist på öppenhet. Rundgren i 3SAH 2: 100 (1887). Han kan ha fält överord och han kan ha tagit miste, men han har aldrig tappat fattningen, släppt rodret och låtit båten driva för vinden. Spångberg StMän 1: 14 (1917). Efter omdansningen (i gotlandskadrilj) släppa kavaljererna sina damer och turen upprepas från början. Folkdans. 50 (1923). Det är så hemskt att alldeles släppa en människa. Att ge honom förlorad, just när alla är emot honom. Gustaf-Janson ÖvOnd. 55 (1957). — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Du tar honom intet der du släppte honom. Rhodin Ordspr. 45 (1807); jfr: Man tager honom icke der man släpper honom. Landgren Ordspr. 118 (1889); jfr äv.: Den tar man inte där man släpper honom. Hägglöf Par. 39 (1952).
b) om person (stundom äv. djur l. ngt sakligt), i förb. med direkt obj. (l. abs., se π slutet), i vissa allmännare l. oeg. l. bildl. anv.
α) med avs. på landområde l. egendom o. d. (särsk. sådant landområde osv. vars innehav är förbundet med viss ämbetsvärdighet l. befattning o. dyl., äv. med avs. på sådan ämbetsvärdighet osv.): avstå från l. ge avkall på l. dra sig tillbaka från (särsk. makten över l. ägande- l. besittningsrätten till). The aff Holsten wille thet (dvs. hertigdömet Schleswig) icke sleppa. OPetri Kr. 164 (c. 1540). Thet godzet Hambra .., som Per Cristiernson icke vil släppe. G1R 28: 398 (1558). (Bruno) Wille ey .. gerna släppa Påfwedömet (som han av kejsaren förordnats att bekläda). Schroderus Os. 2: 582 (1635). — särsk. (†)
α') med avs. på gäll (se GÄLL, sbst.4 a): avgå från l. lämna. Til laga bygning, taakning eller Stengning, skal han, som wid Geldet tager, förnöya honom eller hans Arfwingar, som thet släpper. Schmedeman Just. 33 (1559). KOF 3: 330 (1685).
β') med avs. på tjänsteboställe: (gm l. till följd av sitt dödsfall) frånträda. VDAkt. 1691, nr 382 (med avs. på prästgård).
β) (numera bl. mera tillf.) med avs. på område l. fäste l. stridsställning o. d.: dra sig tillbaka från, uppge; äv. om folk l. nation o. d., med avs. på visst territorium: avstå från. (Svenskarna) toge in all the wällige Fäste / .. The (dvs. danskarna) moste them sleppe huad the wille eller ey. Svart Gensw. H 8 b (1558). Ther så hände, at the (dvs. ryssarna) ändteligen genom en skrymtachtigh wänskap, fördragh och enigheet medh the Swenske, skulle släppa Nougården och Pleskou, så (osv.). Widekindi KrijgH 366 (1671). Det (var) först på meddelande från nordkårens chef att kårens hufvudstyrka måst släppa sin ställning .., som .. (en viss truppstyrka) vek norrut. SD(L) 1900, nr 320, s. 3.
γ) med avs. på näringsfång l. yrke l. arbete l. tjänst l. syssla l. ngt som ngn har för händer o. d. (jfr α): överge l. uppge l. lämna (stundom äv.: avsäga sig l. avgå från); numera företrädesvis i den under slutet redovisade anv. Oss vore leedt att sleppa och öfuergifue dedh vij nu så lenge opå arbethedt hafue. AOxenstierna 2: 702 (1624). (Skeppsfrihet beviljas för sillböjser.) Dock medh den condition och wilkohr, at .. (ägarna) under warande Sillefiske, icke må understå sig släppa sielfwa Sillefisket .. och (osv.). Stiernman Com. 3: 768 (1669). Iagh skref .., att iagh intet weet någon med(icine) Studios(us) sökt att blifwa ordinarius eller extra ordinarius sedan iagh slepte Adjuncturen (i medicin). ORudbeck (1685) hos Annerstedt UUH Bih. 2: 236. Den vandrande handtverkaren, som smidigt lär och släpper det ena yrket efter det andra. NordT 1892, s. 410. — särsk. (numera i sht ngt vard.) i fråga om att ngn (genast) överger l. uppger l. slutar med l. lämnar (l. nödgas överge osv.) allt annat l. vad vederbörande just (har i händerna o.) sysslar l. arbetar med (för att göra ngt annat som är (mer) brådskande l. angeläget); särsk. i uttr. släppa allt (annat) l. släppa allt l. vad ngn har i händerna l. för händer. Tilli shlepper altt annadh och ähr allenast intent, huru han Magdeburg skall kunna vinna. OxBr. 8: 44 (1631). Den Svenske Allmogen .. måste .. ofta nog .. släppa sin plog och öfvergifva egna angelägenheter för påkommande Durchtog. LBÄ 16—17: 111 (1798). Släpp genast hvad du (dvs. pigan) har för händer ock kom hit! Strix 1904, nr 28, s. 3. (Jag) släppte .. allt jag hade i händerna och bara stirrade (på den frackklädde herre som kommit in i köket). Nordström Amer. 259 (1923). Mitt i en mycket viktig vägning .. lät jag det smälla till. Han släppte genast allt och störtade till hörnet (där en råttfälla fanns). Hallström Händ. 58 (1927). Släppa allt vad man har i händerna. SvHandordb. (1966).
δ) (†) om stipendiat, med avs. på stipendium: frånträda l. lämna. Ett sluut giöres huru högh perfection en (stipendiat) skal vara kommen til, när han släpper Stipendium. Rudbeck Bref 18 (1662).
ε) (numera bl. tillf.) med avs. på inkomst (särsk. av viss avgift o. d. som ngn har att erlägga): avstå från l. ge avkall på. Man kan intet så plötzligen sleppa licenterne och intet haffva att hålla guarnisonerne medh. RP 6: 191 (1636).
ζ) kortsp. med avs. på spel l. stick (i sht i bridge): avstå från l. underlåta att ta (särsk. för att ge partner tillfälle att i stället ta). Holmberg Culbertson Spel 53 (1934). Under andra robberten, när han fick Rutger till partner, tog Hjalmar alldeles för stora risker och hade svårt att släppa ett enda spel. Gustaf-Janson ÖvOnd. 94 (1957).
η) (†) med avs. på Guds ord: sluta upp att befatta sig med l. hålla sig till l. förlita sig på, överge. Then som Gudz ord slepper, han kan slett om ingen ting vthi Guddomligha saker wara wiss. LPetri DialNattw. C 6 a (1562). Släpper du Ordet, så måste du förgås. Borg Luther 2: 605 (1753; t. orig.: Lässest du .. das Wort fahren).
ϑ) (†) med avs. på tal l. yttrande: icke avsluta på ett tillfredsställande sätt, uppge l. överge; anträffat bl. i mer l. mindre pleonastisk förb. med övergiva. Offta kan .. förarghelse komma vthaff itt taal, som ellies wäl är nyttigt, men thet warder aff Predicarenom j otijdh (för än thet är aldeles wäl fulkompnat) slept och öffuergiffuit. LPetri KO 5 b (1561, 1571); jfr KOF II. 1: 133 (1659).
ι) [delvis att uppfatta ss. oeg. l. bildl. anv. av I 1] med avs. på bok (se BOK, sbst.2 1 a), i negerande uttr. betecknande att ngn (på grund av bokens fängslande l. spännande innehåll o. d. icke håller upp med l. låter vara l. kan hålla upp med osv. att läsa boken o. därför) icke lämnar l. kan lämna ifrån sig denna l. lägger l. kan lägga denna åt sidan o. d.; särsk. liktydigt med: (icke) kunna slita sig från (bok). När han väl börjat läsa en spännande bok, släpper han den inte. (Sv.) Han släpper icke boken; (t.) er läszt das Buch nicht fahren. Möller (1790). Man släpper ej gerna boken innan man genomgått den till slut. PT 1882, nr 183 A, s. 3.
κ) med avs. på väg l. spår l. område o. d.: ge sig av från l. lämna l. överge. (Efter några dagsresor) släppa de (som färdas från Egypten till Palestina) .. bygdredden (dvs. det bebodda området) och gå in i ödemarken. Eneman Resa 2: 92 (1712). Vid vandringen .. (till Tarrahyddan) från Varvekhyddan akte man sig att för tidigt släppa den utprickade turistvägen. TurÅ 1892, s. 31. Vi släppte ej spåret, utan (osv.). Östergren (1941).
λ) (†) med avs. på hyrd häst: (efter avslutad skjuts) gå ifrån l. lämna l. överge. Skiusz-penningarne är den Resande ei plicktig at betala, där han Hästarne tager, utan i den Giästgifwaregård, som han dem släpper. PH 2: 1142 (1734).
ν) med avs. på ngt som ses l. upplevs med synsinnet.
α') i sht sjöt. om sjöfarande, med avs. på (lokalitet på) land (stundom äv. med obj. ersatt av prep.-adverbial inlett med från): uppge l. mista synkontakten med l. förlora åsynen av l. lämna ur sikte. Wår Konung .. / Gick seger-säll til siös, han släpte denna ort (dvs. Själland), / Och hade lykkan, jämt en foglig wind om bord. Brenner Dikt. 1: 27 (1700, 1713). Små och ostadiga vindar började redan när vi släppte Java, göra hemresan igenom Indiska Hafvet långvarigare, än vi förmodade. VetAH 1761, s. 55. (Vinden) friskade .. när de släppte Hansten i lofvart. Strindberg Hafsb. 3 (1890). När man släpper från land, skall det vara eld i skansen och äldste mannen i laget stå till rors. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 166 (1923).
β') i uttr. släppa ngn l. ngt med blicken l. ögonen (stundom äv. enbart släppa ngn l. ngt), om person l. djur: låta blicken l. ögonen upphöra att vara riktad resp. riktade mot l. fäst resp. fästa vid ngn l. ngt, låta blicken l. ögonen lösgöra l. frigöra sig från ngn l. ngt; äv. (i uttr. släppa ngn l. ngt), om blick l. ögon: upphöra att vara riktad mot l. fäst vid ngn l. ngt, lösgöra l. frigöra sig från ngn l. ngt. Hunden släppte inte ett ögonblick sin herre med ögonen. Hans blick släppte icke en secund Amalias ögon. Knorring Cous. 2: 69 (1834). I likgiltigt förakt såg han på åldringen .. och släppte honom för att se längre bort mot bergens blå. Hallström Than. 62 (1900). Karlen .. lät ej ögonen släppa henne en minut. Lagerlöf Jerus. 1: 149 (1901). Han kunde inte släppa henne med blicken. Krusenstjerna Pahlen 1: 223 (1930).
γ') (†) i uttr. släppa utsikten av ngt, förlora åsynen av ngt. (Vi) kommo in emellan backar och bergen; släppte utsikten af Röda hafvet. Eneman Resa 2: 16 (1712).
ξ) med avs. på ngt som höres l. upplevs med hörselsinnet, i fråga om att detta upphör att produceras (o. därmed slutar upp att ljuda l. höras); särsk. (o. numera företrädesvis, i sht mus.) med avs. på (not (se NOT, sbst.3 1) med tanke på) ton: överge l. lämna l. gå ifrån (o. ge plats för l. övergå till annan ton l. paus); äv. (i vitter stil) med avs. på melodi l. visa o. d., i fråga om att lämna denna ofullbordad l. dyl., o. i denna anv. i sht i förb. med predikativ betecknande melodi osv. ss. ofullbordad osv. (Tecknet för akut accent) gifver väl tillkänna, att man skall höja stafvelsens ljud, men att det åter hastigt bör släppas. Trendelenburg GrSpr. 77 (1801). Bågen (betecknar bl. a.), att föregående not eller noter icke få släppas, förrän i och med detsamma den efterföljande anslås. NF 2: 1424 (1878). Näktergalen (sjunger) midt på dagen sina korta .. drillar, bara på försök .., vårdslöst släppande visan half och vårdslöst tagande om den igen. Hallström ItBr. 33 (1901).
ο) i vissa uttr.
α') (†) släppa ngt allena i sticket, lämna ngt att klara sig ensamt. Widh senaste Frankfurter Keijserlige waal hafwer .. (Frankrike) Swäriges partie så gott som förlåtit .., sleppandes Swärige allena i sticket. RARP 8: 176 (1660).
β') (numera bl. tillf.) släppa ngt till ngt, avstå l. lämna l. bidra med ngt till ngt. Han släpper sielff medlen til sin egen skada. Grubb 310 (1665). Mäst Kong David ther til (dvs. till tempelbygget) släpte, / Och sina händer eij til then bekostning knäpte. Spegel SalWijsh. 25 (1711). Och kommer staden att dertill (dvs. till arbetet på kyrkan) släppa nödige dagzwärken. VRP 20/4 1730. Plebs (dvs. boskapen) får släppa hullet till kalaset. Fahlcrantz 2: 8 (1825, 1864).
γ') släppa greppet l. taget l. bettet (i sht förr äv. grepp osv.) l. sitt grepp osv. (om, stundom äv. i ngn l. ngt), om person l. djur: uppge l. tappa greppet l. taget l. bettet l. sitt grepp osv. (om resp. i ngn l. ngt); ofta bildl. (särsk. i uttr. betecknande att ngn (icke) ger upp l. tappt l. låter sig nedslås l. dyl.). Holmberg 2: 495 (1795: släppa tag). Sitter en igel för länge qwar .., kan man få den att släppa bettet, så snart man strör litet salt på den. Lovén Anv. 53 (1838). Perikles (sökte) föra samtalet i nya spår, men sofisten släppte icke bettet. Strindberg HMin. 1: 63 (1905). Ofta händer, att när tången ej kan få fatt om tanden eller också släpper taget, den griper om och bräcker benet under tandköttet. Odenius 2Celsus 455 (1906). (Spå-)gumman hade fattat tycke för honom och ville inte släppa sitt tag. .. Hon tog hans hand i ett fast grepp. Bergman JoH 6 (1926). Isen hade .. släppt sitt hårda grepp om alla uddar. BygdFolk 1: 314 (1927). (Ankar-)Järnen .. (har) så småningom börjat släppa taget i trävirket. TurÅ 1933, s. 244. Aldrig släppa taget. Östergren (1941).
δ') [möjl. i anslutning till γ skedd ombildning av uttr. tappa sugen] (mera tillf.) släppa sugen, ge upp l. tappa sugen. Att släppa sugen i första taget har aldrig varit min vana. Wilhelm BrJeanne 48 (1917). DN 20/1 1929, Söndagsbil. s. 3.
ε') (numera bl. i Finl., föga br.) släppa sina affärer, uppge kontrollen över sina affärer, låta sina affärer sköta sig själva l. gå vind för våg. FoU 15: 72 (1902). Bergroth FinlSv. 222 (1928).
π) i förb. med obj. jämte bestämning (i sht predikativ) angivande i vilket tillstånd den l. det som betecknas gm objektet överges l. lämnas o. d.; numera bl. dels (i vitter stil) med avs. på visa l. melodi o. d. (se ξ), dels (i sht ngt vard.) med avs. på arbete o. d. Han släpper aldrig ett jobb halvfärdigt. (Gregorius den store) hafwer .. vthi hans Yttersta .. släpt honom (dvs. en oärlig munk) föruthan Tröst. Schroderus Os. 2: 181 (1635). Jagh .. nödgas .. (på grund av penningbrist) släppa hans (dvs. min sons) studia, mitt i hans ungdoms lopp, ohulpna. JBaazius (1644) i OxBr. 12: 593. — särsk. (†) i uttr. släppa (ngn l. ngt) handlös l. handlöst, lämna (ngn l. ngt) utan tillsyn o. d. (se närmare HANDLÖS 3 a). Stiernman Riksd. 470 (1599: sleppe handelöst; abs.).
ρ) (†) i förb. med direkt obj. utgörande inf.-uttr. inlett med att: sluta med l. låta bli l. underlåta att (göra ngt). Jag skal intet släppa at nagelfara alt det som skier emot detta ädla bandet (dvs. kärleksbandet). Kling Spect. D 4 b (1735).
σ) [jfr sv. dial. släppa vatten, om brunn: icke avge ngt vatten, sina] (†) i uttr. släppa mjölk, om ko: sluta upp med l. låta bli att avge mjölk, sina. (Kon) wille .. intet äta, släpte miölken (osv.). HdCollMed. 23/1 1745.
τ) (†) om nation, med avs. på krig: överge l. sluta upp med; äv. om land, med avs. på annat land: avskilja sig från. Carelen .. släpper Ryszland vti öster, och Swerigie .. vthi Wäster. Tempeus Messenius 102 (1612). En nation, som ähr lätt till att begynna ett krig och sedan sleppa dedh. RP 7: 63 (1637).
c) (†) om person, i förb. med prep.-adverbial, i uttr. släppa med ngt, upphöra l. sluta med ngt; jfr 2. Sannerligen släpper iag eij med mina böner och tårar förän iag hulpen warder. VDAkt. 1750, nr 44.
2) om person l. djur: uppge l. tappa greppet l. taget l. bettet l. sitt grepp osv.; äv. i utvidgad anv., om sak: upphöra att sitta fast l. ihop l. ligga an l. ha kontakt l. utöva tryck l. spärr o. d., lösgöra sig l. lossna (ibland: falla av); äv. oeg. l. bildl., särsk. dels (numera bl. mera tillf.) om person: ge upp l. ge tappt l. sluta (förr äv. pregnantare: sluta l. upphöra att finnas l. med att ansätta ngn med förfrågningar l. böner o. d. (jfr 1 c)), dels om ngt sakligt (särsk. mer l. mindre abstr., numera vanl. om köld l. värme l. feber l. sjukdom l. smärta l. känsla l. tanke o. d.): upphöra att existera l. finnas l. ta slut l. sluta l. försvinna l. vika o. d. (stundom äv.: ge med sig l. mildras); om sak äv. med obj. angivande vem l. vad ngt lösgör sig l. lossnar l. viker ifrån. Degen skall arbetas, tills den släpper händerna. Äggen skall släppa pannan, när de steks. Kölden släppte inte under hela december. Febern släppte (patienten) först efter en vecka. När det blir vår, släpper isen (från) stranden. Den förlamande tröttheten släppte. Oron släppte så småningom. Misstanken att ha blivit lurad släppte henne aldrig. När the Cazanska och Nagaiska Tatare sleppa, tagha the Bolgariska eller Wolgariska Tatare wedh någhot litet vthi Söder. Petreius Beskr. 1: 85 (1614). Men lät oss börja igen (med berättelsen). Hwar släpte wi sist? Dalin Arg. 2: 73 (1734, 1754). Han har .. eij släpt, förr än jag måst lofwa honom, at .. gjöra förfrågan. VDAkt. 1784, nr 63. Vid sjukdomens första tydliga utbrott sattes genast blodiglar kring halsgropen; och innan de väl hunnit släppa, gafs kräkmedel. Cederschiöld QvSlägtl. 3: 225 (1839). (Det) lät .. som när hållhaken släpper i en gammal moraklocka och lodet fritt får dra trissorna. Bondeson Anna 15 (1883). Södertelje kanal håller .. på att utvidgas, och det är klart, att .. då och då någon kubikmeter kan släppa från de höga släntorna och plumsa i vattnet. NDA 1915, nr 177, s. 6. Begäret att klättra i berg har aldrig riktigt släppt mig, sedan jag var barn. Siwertz Jord. 63 (1936). — jfr AV-SLÄPPA. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. När thet eena onda släpper, så tager thet andra vidh. LPetri Kr. 72 (1559). Dher weetet släpper, taar lyckan wedh. Grubb 475 (1665). Igeln släpper inte förr än den har sugit sig full. SvOrdspråksb. 47 (1865); jfr: Igeln lik som suger sig fast till dess han är blodmätt. Adlerbeth HorSat. 179 (1814). Där en släpper, tar en annan vid. Östergren (1941).
b) (numera bl. i vitter stil) om geografisk företeelse (vattendrag l. berg l. skog l. land l. äga o. d.): upphöra l. ta slut l. sluta. Ner åån slepper kommer Ett Traske 4 mila longt. HSH 38: 107 (1592). Så snart Christianstads Län vid pass 2 1/2 mil ifrån Staden släpper, och Blekings möter, kan man strax skönja den stora olikhet, som på de landen är. Därs. 6: 139 (1658). Staden Hirsarschick .., derest som Donaströmmen gick förbij och dhe höga bergen släpte, då flacke fältet åter begyntes. KKD 3: 242 (1711). Så snart Swerige släpper widtager en otrolig dyrhet i det mästa. HH XXXII. 2: 107 (1778). Då Skarhults egor släppa, taga Svenstorps vid. HTSkån. 4: 80 (1817). Så släpper skogen för ett ögonblick. En liten mossmjuk hjortronmyr tar vid. TurÅ 1900, s. 50.
c) (numera i sht ngt vard.) om bergart: upphöra l. sluta att finnas, ta slut. Här släpper kritan och vidtager kalkstenen. Möller (1790).
d) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (numera i sht ngt vard.) om klädesplagg (särsk. kjol): upphöra l. sluta (ngnstädes på kroppen). Archombrotus .. stack honom någre gångor med en Dart in där Pantzar-Skjortan släppte. Malmborg Barclay 339 (1740). Mor Malena var lång och stor, men genom en ödets ironi råkade hon alltid få kjolar, som sytts till små fruntimmer, hvilket gjorde att de oftast släppte en half aln upp på benet. Benedictsson Folkl. 63 (1887). Figurerna (av Kain o. Abel på en kalkmålning) äro klädda i korta, mörkt rödbruna rockar, af hvilka Abels släpper vid knäet. Rydbeck Kalkmåln. 90 (1904). Kjolarna släppte ett gott stycke ovanför knäna, exponerande ett par smällfeta ben. Jönsson Eko 70 (1930).
e) (†) om svit l. serie l. följd: upphöra l. ta slut. Schück VittA 4: 507 (i handl. fr. 1731; om serier av medaljer).
g) (†) om tvist l. upplopp o. d.: upphöra l. sluta. Schroderus Os. III. 2: 2 (1635; om tvist). Rålamb Resa 63 (1658, 1679; om upplopp).
h) (numera bl. tillf.) om skola: upphöra att meddela kunskaper. Det blef Universitetets lott att (i fråga om undervisningen i latinsk grammatik) taga wid der skolan släppte. SvLittFT 1837 sp. 142.
i) i sht tekn. om redskap l. mekanisk anordning l. apparat: sluta ta l. verka (till följd av att viss(a) del(ar) av redskapet osv. upphör att utöva sin (riktiga) funktion); särsk. dels om fil (se FIL, sbst.2 1): slinta (till följd av att filgraderna blivit oskarpa), dels om sugpump l. injektor: (tillfälligt l. permanent) sluta suga (till följd av inkommande luft i sugröret). TT 1889, s. 246 (om filar). PriskatalSonesson 1895, s. 173 (om injektor). Som .. centrifugalpumparne (på bärgningsfartyget) ej kunna taga vatten på hvilka djup som helst, finnes äfven en universalpump .. att användas, då den andra släpper. SD(L) 1896, nr 220, s. 3.
j) i sht tekn. om relä (se d. o. 3): slå ifrån (till följd av att magnetismen försvinner.) VocTélInt. 73 (1931).
k) sport. om deltagare i tävling o. d.: ge upp att hålla jämna steg (med medtävlare l. konkurrent), sluta ”hänga med”. Haglund och Alm togo till att börja med ledningen (i terränglöpningen), men ute i terrängen måste den förstnämnde släppa. IdrBl. 1924, nr 49, s. 2. Han (dvs. en medlem av ett lag tävlingscyklister) släppte i en uppförsbacke en mil från mål. DN 1968, nr 282, s. 29.
l) (numera i sht i fackspr.) ss. vbalsbst. -ning (jfr m), om ngts släppande l. lossnande från ngt; äv. konkret(are) (särsk. om enskilt fall av sådant släppande osv.). Skiffer-taflans tjocklek (är) likasom determinerad af naturen genom släppningar. VetAH 1771, s. 275. — särsk.
α) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om lossnande o. nedstörtande i masugn av två l. flera sättningar (som hängt upp sig) på en gång, ras. En masugn vid Elk Rapids .. sades gå utan släppningar. JernkA 1886, s. 185.
β) metall. om modells l. gjutstyckes släppande från sin form. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 172. Ofta är det nödvändigt att .. svagt luta en vägg (i en gjutform) för att åstadkomma erforderlig släppning. Smith ReglMaskinritn. 172 (1946).
γ) (föga br.) om lossnande av färg från det tryckta i samband med tryckning, plockning. Där digelpress användes och ”släppning” framträder till följd av för låg temperatur, bör en liten gasugn .. placeras på golvet under pressen. NordBoktrK 1910, s. 140.
m) [utvidgad l. bildl. anv. av l] (i fackspr., särsk. tekn.) ss. vbalsbst. -ning konkret(are), om den utformning av begränsningsytan hos en kropp, som innebär att ytan bildar en viss liten vinkel l. är svagt konisk i förh. till en avsedd (relativ) rörelseriktning. Släppning mellan olika diametrar på svarvade axlar. Hallström Verkt. 15 (1923). Figurer (i stuckornament) som ej ha ”släppning” tryckas med gelatinform. HantvB I. 4: 278 (1936). I själva verket har vi alla daglig beröring med släppning i den form den finns hos hål och proppar i tvättställ. SAOBSakkSvar (1975). — särsk.
α) i sht metall. i fråga om gjutning, om släppning hos gjutform l. modell l. gjutstycke, nödvändig för att modellen resp. gjutstycket skall kunna avlägsnas ur formen. TNCPubl. 5: 29 (1944; hos modell). Om konstruktören (av en modell) vill ha släppningen åt visst håll, måste han själv ange den på ritningen. Smith ReglMaskinritn. 176 (1946). TNCPubl. 39: 95 (1968; hos form).
β) i sht tekn. i fråga om sänksmide, om släppning hos väggarna i sänke, nödvändig för att förhindra arbetsstyckets fastnande i sänket. 2NF 28: 105 (1918).
γ) i sht metall. om den utåtriktade släppning av sidorna i en schaktugn som underlättar beskickningens nedrasande. SvIndLex. 1: 552 (1948).
δ) i sht tekn. om släppning hos den (mot arbetsstycke vettande) verksamma delen av ett skärverktyg. Den cylindriska delen (på en spiralborr) är svarfvad eller fräst med ”släppning”. TT 1898, M. s. 83. Släppning .. innebär att endast eggen (på ett verktyg) är i beröring med arbetsstycket. TNCPubl. 23: 32 (1954). jfr SIDO-SLÄPPNING.
ε) tekn. i utvidgad anv., i slutparti av bult o. d., om spår vari gängning utmynnar o. upphör, frispår. TNCPubl. 16: 52 (1949; klandrat).
I. till I 1.
1) (släppa o.) låta (ngn l. ngt) ge sig av l. avlägsna sig l. falla av l. till marken o. d.; äv. oeg. l. bildl. (särsk. med avs. på person: låta dra sig tillbaka (från ett uppdrag o. d.)); numera företrädesvis dels med sakligt obj. betecknande ngt som släpps ur hand l. fingrar l. med hand osv. o. därvid faller av l. ger sig av (från ngt o. d.), dels i a—c. Bårgmestarens son (fruktade) för skåtet (som avlossades under ett slagsmål) och slepte så af verian. BtHforsH 1: 131 (1623). Det ser ut, som skulle .. (valvbågen) vilja flyga upp i luften genom sin egen spännkraft, liksom den böjda stålfjädern gör då man släpper af den. Kræmer Span. 32 (1860). (Man) för (vid stickning) stickan genom maskan, lägger garnet öfwer stickan, drager det genom maskan och släpper af den undre maskan. HandlednStrumpstickn. 9 (1872). Magnus vill inte släppa dig (dvs. dottern) af till Stockholm. Benedictsson Peng. 44 (1885). Släppa af vattnet, (dvs.) låta vattnet rinna ut. Sundén (1891). Skånes enskilda bank släpper nog icke af sin ”styrande mästare” (dvs. bankdirektören) .. derför att han uppnått statstjenarnes hviloår. SD(L) 1901, nr 155, s. 5. särsk.
a) om person (i utvidgad anv. äv. om transportfordon), med avs. på person (l. djur) som färdas i transportfordon: låta komma av l. ur. Vi backa ett ögonblick utanför Sorrentos grönskande stränder och släppa af samt taga upp folk i småbåtar. Edgren ESkr. 1: 153 (1892). En spårvagn utan nummerskylt skramlar in på Tegelbacken och släpper av ett tiotal passagerare. Fogelström Vakna 7 (1949).
b) (numera bl. mera tillf.) om person, med avs. på ridhäst under dressyr: (tillfälligt l. för dagen) uppge dressyrarbetet med o. frisläppa. Platen HlednRytt. 52 (1856).
c) (ngt vard.) till I 1 j, om person, med avs. på skott ur skjutvapen: avlossa l. låta gå. Lewenhaupt Reddy 179 (1907).
d) (tillf.) till I 1 m. Manne (som läste högt) slutade kapitlet. Det sista ordet släpptes av som en sten i ett bråddjup. Sjödin StHjärt. 58 (1911).
e) (tillf.) till I 1 r α, refl., i uttr. släppa sig av, om person (åkande på fordon): släppa sig ned på marken o. på så sätt komma av (ngnstädes). Jag hoppade upp bakom baksätet (på hästskjutsen) .. och släppte mig av hemma vid kyrkan. Larsson Hemmab. 73 (1916).
2) [eg. specialfall av 1] (numera bl. tillf.) med avs. på tåg l. lina o. d.: släppa efter (se släppa efter 1) l. släcka på. Sahlstedt (1773). Hammar (1936).
II. till II.
1) (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) till II 1, med direkt obj. (l. prep.-adverbial ersättande sådant obj.): (släppa o.) avlägsna sig l. sin hand l. sina tänder o. d. från; äv. allmännare, dels: lämna (därhän) l. överge, dels: sluta upp (att befatta sig) med l. upphöra att vara intresserad av (stundom äv. närmande sig l. övergående i bet.: glömma av); i sht förr äv. abs.; äv. oeg. l. bildl. (Sv.) Släppa af. (Fr.) Cesser. Discontinuer. Nordforss (1805). Släpp af, slit ej min klädnad sönder! Runeberg (SVS) 6: 105 (1863). Hon släpte af stakettet och gick dinglande ner för Schamovniki gränd, åt vaktkontoret till. FinT 1886, s. 52. Borgmästaren släppte nästan av Ehrensvärd (dvs. ett verk av C. A. Ehrensvärd som han läste, sittande vid fönstret,) för att kunna vaka över .. Kronans Posthus mitt emot. Dahlbäck Åb. 296 (1914). I reformationstalet 1817 och än tydligare i (dikten) Thorild släpper Geijer av både på Schelling och dogmen för att (osv.). 3Saml. 11: 7 (1930). särsk.
a) (numera föga br.) om dibarn, med avs. på modersbröst: släppa med munnen, övergående i oeg. l. bildl. bet.: sluta att vilja ha, icke ta. VetAH 1818, s. 237.
b) (numera föga br.) i uttr. släppa av greppet l. taget l. bettet l. sitt grepp osv., släppa greppet l. taget l. bettet; äv. övergående i oeg. l. bildl. bet.: upphöra att anstränga sig, slappna av. Benedictsson Folkl. 142 (1887: sitt tag). Strindberg Hafsb. 105 (1890: taget; bildl.). (Jag önskar) Att ni släpper av greppet i min rockärm, herr markis. Hallström K11 144 (1918).
c) i sht sport. oeg. l. bildl., med avs. på (löpares) fart o. d.: sakta l. minska l. slå av på; numera nästan bl. i uttr. släppa av på (fart o. d.). Om man .. ligger ganska avsevärt före en medtävlare, bör man aldrig släppa av farten de sista meterna. Hjertberg HbIdr. 14 (1920). (Hållet) gjorde att .. (löparen) måste släppa av .. på farten. IdrBl. 1924, nr 58, s. 7.
d) (numera föga br.) oeg. l. bildl., i uttr. släppa av med ngt, upphöra l. sluta upp med ngt. Mången har fattat tron på sin Frälsare. Han har begynt att bedja, han hör och läser Guds ord, och han släpper icke af med detta. Rudin 2Evigh. 2: 453 (1884, 1889).
2) [abs. anv. av 1 l. till II 2] (numera bl. tillf.) oeg. l. bildl., om person l. djur: avstå från att fortsätta (med ngt) l. lägga av l. ge tappt l. ge upp l. tappa sugen l. kasta yxan i sjön. (Matematiken förefaller alltför abstrakt för många,) det grumlar sig för inbildningen, och man släpper af och trötnar. Bergklint MSam. 129 (1781). Wingård krusade undan så godt han kunde (i dispyten med Hedrén), men Hedrén släppte ej af och gjorde verkligen Wingård litet förlägen. Stenhammar Riksd. 1: 72 (1834). (Hunden bör läras att) efter en längre tids ståndskall (nere i rävgrytet) släppa af och komma upp, der man kan koppla honom. SvKennelklT 1903, s. 35. Han hade haft piskan över sig och då hade han kunnat arbeta, men släppt av igen samma dag han inte längre kände snärten. Dahlbäck Åb. 86 (1914).
3) till II 2, om person förflyttande sig framåt med hjälp av ett fortskaffningsmedel (särsk. skidor l. båt): (upphöra att hålla igen l. emot o.) låta det bära av l. gå med full fart l. för fullt (utför backe l. medströms o. d.). Skidlöparen släppte av för fullt i backen. Skjut från land / .. Beslå ditt segel, nyttja åran / Och håll dig midt i vattenfåran (på floden) / .. Der det som allra djupast är. / Släpp af — så der ja. Nog har färden / Gått fort och hastigt ner till fjärden. CVAStrandberg 3: 20 (1855). —
SLÄPPA BORT10 4. [fsv. släppa bort] till I 1, med avs. på person l. djur: (släppa o.) låta ge sig av bort, släppa i väg (särsk. liktydigt med: lösge l. frige); äv. till I 1 p, i fråga om släppande l. avskedande av person ur tjänst o. d.; äv. (o. numera bl., mera tillf.) med avs. på ngt sakligt: låta komma bort ifrån sig l. gå sig ur händerna, avhända sig (äv. till I 1 i: sälja bort l. avyttra). (I Sthm) släpte .. (Knut Posses budbärare) hästen (dvs. den förtrollade häst som luftledes fört honom över havet) bort, efter Possens befalning. Bureus Suml. 55 (c. 1600). (Siameserna) släppa på theras Helgedagar mycken fångad Fogel och Fisk bort, uthi thesz förriga Frijheet igen. Schouten Siam 36 (1675). Wij (dvs. folket) släppe eder (dvs. den vise) intet bort för än i osz underwijsen om det Waal wij giöra skole. Ehrenadler Tel. 218 (1723). (Svenskarna misstänkte) at de Danske aldrig alfwarligt woro sinnade, at släppa bårt de erhållna fångarna. Loenbom Stenbock 4: 191 (1765). Släppa bort en betjent, (dvs.) släppa honom, ur sin tjenst. Weste FörslSAOB (c. 1815). Släppa bort en egendom, (dvs.) afhända sig, afyttra. Sundén (1891). Cannelin (1904). jfr bortsläppa. särsk. (numera bl. tillf.) oeg. l. bildl., med avs. på tillfälle: låta gå sig ur händerna, icke begagna sig av. Sundén (1891). —
I. till I 1.
1) (momentant l. successivt) släppa l. lätta på grepp o. d. om o. i samband därmed ge ifrån sig viss mindre l. större del av (tåg l. rep l. lina o. d. åt ngn l. ngt som sträcker l. drar o. d. tåget osv. åt visst håll); särsk. liktydigt med: ge efter l. släcka på l. slacka; äv. med obj. ersatt av prep.-adverbial inlett med på; äv. abs.; jfr efter II 5. Lind (1738). Påminnes fiskaren, när refwen witjas eller uptages .., at han .. (då stora fiskar fastnat på kroken) ej håller strängt igen, utan släpper efter refwen, och på det sättet fortfar 3 a 4 gånger, til des fisken blifwer trött. Schultze Fisk. 200 (1778). Med detta (i garnets ena ända fastgjorda) snöre .. släpper den ena af fiskarena efter garnet till den andra, som drager det åt sig. Ekström AfhFiska 55 (1845). Matroserna (som torterade en fånge) släppte efter på snöret (som de bundit hårt kring hans handled) utan att dock taga bort det. Aminoff Krigsg. 364 (1904). Släppa efter på ett tåg. Hammar (1936). särsk. ridk. i utvidgad anv., med avs. på tygel l. töm: lätta på greppet om, hålla mindre stram l. sträckt; äv. bildl., i uttr. betecknande att ngn (icke) ges (alltför) stor frihet. (Fr.) lâcher .. la bride .. (sv.) släppa efter .. tygeln. Björkegren 1610 (1786). Hammar (1936; äv. bildl.). Släppa efter på tygeln. SvHandordb. (1966).
2) (†) refl., i uttr. släppa efter sig ngt l. ngt efter sig, (släppa o.) lämna efter sig ngt (särsk. i fråga om medvetet kvarlämnande). Laga at Du oförmärkt kan släppa detta bref efter Dig. Posten 1769, s. 1092. Släppa efter sig något, (t. e. näsdukar o. d.). Lindfors (1824). Släppa efter sig, t. ex. handskar o. d. Schulthess (1885).
3) [eg. bildl. anv. av 1 (jfr 1 slutet)] med sakligt (företrädesvis abstr.) obj. l. (o. numera vanl.) prep.-adverbial inlett med på, ersättande sådant obj.: ge efter l. ge upp (kravet på) l. avstå från (stundom äv. liktydigt med dels: överlämna (ngt åt ngn), dels: minska (på) l. pruta av på); äv. abs.: ge med sig l. ge efter l. ge vika l. ge upp (stundom äv. liktydigt med: tappa sugen l. kasta yxan i sjön l. lägga av l. vara l. bli liknöjd). Nordforss (1805; abs.). (Under långa riksdagar) blifva folkombuden .. uttröttade, längta hem, släppa efter och varda mot slutet lika medgörlige, som de varit kyndige och hållit sig raka i början. Crusenstolpe Mor. 3: 68 (1841). Hemkomme-ölen, som våra kära syskon, efter gammal sed måste bestå oss, och som vi ej skola släppa efter. Bremer Sysk. 2: 235 (1848). Tror (lärjungen) .. sig icke om att till .. (terminens slut) förvärfva de nödiga insigterna i alla ämnen, så är detta .. icke någon anledning för honom att förlora modet och släppa efter. Frey 1850, s. 360. De små släppte inte efter. De klappade, smekte och bestormade mamma .. med de bevekligaste böner. Hedenstierna FruW 160 (1890). Si den där Walther, hähä ... De' är nog bara det, att vår herre har släppt efter styret åt den där hederskarln. Högberg Baggböl. 1: 40 (1911). Man får icke släppa efter på disciplinen. Auerbach (1913). (Gertrud) är klok, ärlig, ödmjuk utan att släppa efter på sin kvinnliga värdighet. Bergman i 3SAH LXI. 2: 179 (1950).
II. (numera bl. mera tillf.) till II 2.
1) om ngt sakligt konkret (särsk. fjäder (se d. o. II 1) l. spik): ge efter l. lösgöra sig l. upphöra att sitta fast l. vara spänd, lossna (förr äv. om lina o. d.: upphöra att vara spänd, vara l. bli slak). Rosenfeldt Tourville 41 (1668; om sejsing). Meurman (1847; om spik). ÖoL (1852; om fjäder).
2) i bildl. anv. av 1, om ngt sakligt abstr. (i sht sjukdom l. smärta o. d.): ge efter l. ge med sig (särsk. liktydigt med: minska l. mildras). Nordforss (1805; om sjukdom). Böttiger 4: 177 (1857, 1869; om ont som hungersnöd för med sig). Ännu på tredjedagens eftermiddag hade hufvudvärken ej släppt efter. Bondeson Chronsch. 1: 172 (1897). Smärtorna (vid ischias) ha .. neuralgiens vanliga karaktär att vara blixtsnabbt insättande för att efter en stund släppa efter eller alldeles upphöra. 2NF 12: 903 (1909). Cassel TeorSocEkon. 103 (1934; om tryck betingat av varupriser). —
SLÄPPA FRAM10 4. till I 1: (släppa o.) låta (ngn l. ngt) komma fram l. vidare; äv. bildl. Svart G1 148 (1561; med avs. på för spioneri misstänkt person). Släpp fram Mowitz med Basfiolen. Mak åt er Sillpackare. Bellman (BellmS) 1: 91 (c. 1771, 1790). Tankarna trängde på men hon ville inte släppa fram dem ännu. Fridegård Offerrök 272 (1949). särsk.
b) (numera bl. tillf.) till I 1 m. Schroderus Os. 2: 584 (1635; med avs. på suck). Dahlbäck Åb. 53 (1914; med avs. på ord).
c) låta (ngn) bli antagen (till att genomgå prövning l. examen o. d.); förr äv.: låta (ngn) bestå l. klara provet (vid examen). (Sv.) De släppte honom fram vid examen, (t.) Sie lieszen ihn beym Examen durchkommen. Heinrich (1814). (Sv.) Släppa ngn fram till examen (t.) e-n zur Prüfung (zum Examen) zulassen. Auerbach Tillägg (1918). —
SLÄPPA FÖRBI10 04. till I 1; jfr förbi II 1; äv. bildl.; jfr släppa om. Carl XII Bref 306 (1703; med avs. på transportgods). Strindberg SvÖ 1: 68 (1882; bildl., med avs. på tillfälle). särsk. sport. till I 1 t. Henning gjorde .. vid nästa anfall (under fotbollsmatchen) en storartad miss, och släppte förbi bollen med vidhängande (spelare). IdrBl. 1924, nr 74, s. 12. —
SLÄPPA FÖRE10 32. till I 1: (släppa o.) låta (ngn l. ngt) komma före (ngn l. ngt l. sig). Wigström Folkd. 1: 125 (1880; med avs. på katt). —
SLÄPPA I10 4. till I 1: (släppa o.) låta (ngn l. ngt) komma i (ngt); i sht förr äv. till I 1 r α, refl., i uttr. släppa sig i, (icke hoppa utan) låta sig falla i (vattnet i simbassäng o. d.). Tjuven hade öppnat brunnslocket och släppt i tjuvgodset för att sedan ge sig av. Han släpper sig i, han hoppar inte. TIdr. 1896, s. 453. —
SLÄPPA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4.
1) till I 1, i uttr. släppa ifrån sig ngn l. ngt l. ngn l. ngt ifrån sig, om person l. djur: (släppa o.) låta ngn l. ngt komma ifrån sig; särsk. allmännare: låta ngn l. ngt ge sig av l. gå l. resa ifrån sig, lämna ifrån sig ngn l. ngt; äv. oeg. l. bildl. Tijdhen är fast framlidhen, slepp them (dvs. folket som samlats för att höra dig) j frå tich, ath the mågha gå bort j byianer och torpen .. och köpa sich brödh. Mark. 6: 36 (NT 1526; Bib. 1917: låt dem skiljas åt). Släpte Kongen honnum (dvs. besökaren) ifrå sig, med stor ynnest. Verelius Gothr. 55 (1664). Sina ungar släpper hon (dvs. aphonan) aldrig ifrån sig, utan bär them med sig hwart hon går. Orrelius Diurr. 79: 1 (1750). Kammarjungfrun .. fattade den olyckligas (dvs. den av sinnesrörelse halvt avsvimmades) hand, men släppte den hastigt ifrån sig, när hon fann den kall. Almqvist DrJ 53 (1834). Enligt den k. propositionen (av d. 21 juni 1905) hade regeringen släppt ifrån sig initiativet (i unionsfrågan). Billing AntRiksd. 283 (1905). (Sonen) Sven-Olof var allt vad fru Lidén ägde på jorden och honom tänkte hon inte släppa ifrån sig. Siwertz Tråd. 25 (1957). särsk.
a) med avs. på tjänst l. ämbete o. d.: överlämna (i en annans händer); äv. (o. numera vanl.): låta gå sig ur händerna, gå miste om. När han släpte Rectoratet ifrån sig antäcknade han .. (summan) i sine Räckningar. HärnösDP 1694, s. 227. Hvad är det för ett ämbete som du har släppt ifrån dig? Lidforss DQ 2: 616 (1892).
b) (†) om man: låta (hustru l. älskarinna) lämna sig l. sitt hus, förskjuta l. ge på båten. Schroderus Os. 1: 733 (1635). De Phariseer .. (menade) at de utan synd kunde släppa sina hustrur ifrån sig för ringaste orsak. Bælter JesuH 4: 130 (1757).
e) till I 1 p. Brask Pufendorf Hist. 128 (1680; med avs. på krigsfolk). Sahlstedt (1773; med avs. på dräng).
2) till I 2, i uttr. släppa ifrån sig ngt l. ngt ifrån sig, om sak: ge l. lämna ifrån sig ngt. Rålamb 14: 147 (1690; om planteringsholk, med avs. på jordklimp med planta). Brauner Bosk. 80 (1756; om murslev, med avs. på bruk). Under den gamle herrns vita valrossmustascher hänger en svart och krokig pipa, som häftigt släpper ifrån sig ljusblåa rökpuffar. Sjöberg Kvart. 746 (1924). —
SLÄPPA IGEN10 04. till I 1: (släppa o.) låta (ngt) falla igen; äv. oeg. l. bildl. Hon släppte igen luckan med en smäll. Almqvist Skälln. 58 (1838; oeg., med avs. på ögonlock). —
SLÄPPA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM32 l. 40. till I 1, om person (l. djur): (släppa o.) tillåta l. låta (ngn l. ngt) komma igenom (ngt); äv. i utvidgad anv., om sak: låta (ngt, äv. ngn) komma igenom (ngt l. sig); äv. oeg. l. bildl. Han öppnade kranen till röret och släppte igenom några liter vatten. Konung Christiern .. (hoppades kunna) komma genom strömmen widh Stäket, och tå han ther kom, wille erchebispen huarken tala med honom, eller sleppa honom ther genom. OPetri Kr. 270 (c. 1540); möjl. icke särsk. förb. Den swårighet som Academiæ betiente därutinnan öfwergår, att den boskap de få ned ifrån landet icke numera .. släppes igenom staden utan tull och acciis. ConsAcAboP 8: 391 (1704); möjl. icke särsk. förb. Block MotalaStr. 35 (1708). Somliga ting släppa ljuset genom sig. Berlin Lrb. 120 (1852). Tyget släpper inte igenom vatten. SvHandordb. (1966). jfr genomsläppa. särsk. oeg. l. bildl., i uttr. släppa igenom ngn l. ngn igenom (i examen), i sht förr äv. släppa ngn igenom examen, låta ngn bli godkänd l. klara sig i l. bestå examen. (Det var icke) möjligt sörja för de blifwande studenternas wederbörliga underbyggnad, så länge hwarje lärjunge, huru swaga hans insigter än woro, släpptes igenom den till en nästan blott formalitet nedsjunkna studentexamen. SKN 1843, s. 233. Hvad vilja och begära föräldrar och målsmän i allmänhet? Jo, att deras barn och myndlingar skola släppas igenom i examen. VL 1895, nr 166, s. 2. Rektorn ska väl hålla tal för dig i kväll och tacka för donationen (till åminnelse av Johans mogenhetsexamen). Det vill säga, om de släpper igenom Johan. Bergman Mark. 247 (1919). Släppa igenom ngn i examen. SvHandordb. (1966). —
SLÄPPA IHOP10 04, äv. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv.032. till I 1: (släppa o.) låta (ngra) komma ihop l. tillsammans (särsk. för att kämpa l. slåss inbördes); äv. i uttr. släppa ngn l. ngt l. ngra ihop med ngn l. ngt l. ngra l. ngra ihop med varandra, (släppa o.) låta ngn l. ngt l. ngra komma ihop med ngn l. ngt l. ngra l. ngra komma ihop med varandra; äv. till I 1 c, i fråga om hundar. Eneman Resa 2: 189 (1712; med avs. på personer). Gud släpper djäfwulen tilhopa med osz: då få wi se hwad män wi äre. Borg Luther 2: 611 (1753). Släpp ej dessa kreatur .. ihop med hvarandra. Weste FörslSAOB (c. 1815). Greta tordes inte släppa ihop dem (dvs. snöskatan och kanariefåglarna). Beskow Greta 63 (1901). Släppa ihop stridstuppar. Klint (1906). Släpp ihop dem (dvs. godsägarsonen o. fabriksarbeterskan) — tills vidare, förstår du. Johansson RödaHuv. 2—3: 240 (1917). Släppa ihop två hundar. SvHandordb. (1966). —
SLÄPPA IN10 4. till I 1: (släppa o.) låta (ngn l. ngt) komma in; stundom äv. abs.; äv. bildl. Han släppte in fågeln i buren. OPetri Kr. 185 (c. 1540; i fråga om insläppande av personer i Sthm). (Han) ropade .. och bad låtha up porten. I thet samma kom pijgan löpande, och slefte honom in. 3SthmTb. 10: 34 (1618). Hagberg Shaksp. 1: 369 (1847; bildl., om hjärta). Det klappar på dörrn. — Släpp in! hördes Bettys röst utanför. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 53 (1886). jfr insläppa. särsk.
b) sport. till I 1 t, om målvakt: (släppa o.) låta (boll l. puck o. d.) komma in (i målet); äv. i utvidgad anv., om (spelarna i ett) lag, med avs. på av lagets målvakt på angivet sätt insläppt(a) boll(ar) osv. IdrBl. 1924, nr 78, s. 13 (om målvakt i fotboll). SvD 1971, nr 14, s. 16 (om (spelarna i) ishockeylag). —
SLÄPPA NED10 4 l. NER4, äv. (ålderdomligt) NEDER40. [fsv. släppa nidh] till I 1: (släppa o.) låta (ngn l. ngt) komma ned (särsk. med avs. på ngn l. ngt som håller fast i l. är fäst vid rep o. d.: gm att (småningom) släppa efter på repet osv. låta komma ned, (på angivet sätt) sänka l. fira ned); stundom äv. liktydigt med: låta falla ned l. tappa (ned); äv. oeg. l. bildl. (särsk. med sakligt subj.). Han släppte ned hästen till stranden för att dricka. (De) stigho .. vp på taket och slepte honom (dvs. en lam man) nedh genom taket medh sänghen mitt fram för Jesum. Luk. 5: 19 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Charlotte i Mildens kök, ej just så länge — sedan, / En tallrik släppte ned, i golfvet klinga — han. Bellman (BellmS) 12:121 (c. 1790). I mitten .. (av milan lämnas) en tom pipa, i vilken bränsle sedan släppes ned, när milan skall tändas. Sandström NatArb. 2: 6 (1910). Janson Lögn. 304 (1912; bildl., om tak, med avs. på ljud). Släppa ned ngn i källaren. SvHandordb. (1966). jfr nedsläppa. särsk.
a) till I 1 h, med avs. på rullgardin l. persienn l. fönster o. d.: (släppa o.) låta komma ned, fälla ned; äv. dels med avs. på ridå: låta falla ned, fälla ned, dels (numera i sht i skildring av ä. förh.) med avs. på vindbro o. d.: fälla ned. Svart G1 38 (1561; med avs. på vindbro framför Sthms slott). Jag släpper ner (vagns-)fönstret, han drar det up. Riccoboni Catesby 6 (1761). Björn Okände 98 (1791; med avs. på rullgardin). Gellerstedt Hult 141 (1906; med avs. på persienn). SvHandordb. (1966; med avs. på ridå).
b) (†) med avs. på segel (se segel, sbst.1): bärga l. ta ned l. fira ned l. stryka. Linc. L 4 b (1640). Lagerbring 1Hist. 1: 196 (1769).
e) (†) med avs. på båge (se båge, sbst.1 1): nedspänna (se d. o. 3) l. avstränga, ta ned. Lindfors (1824).
f) i sht sömn. med avs. på uppfäst l. uppvikt (del av) klädesplagg o. d. (särsk. klänning): (lossa o.) låta falla l. fälla ned (stundom äv. liktydigt med: (på angivet sätt) förlänga); äv. med avs. på (i sht nedtill befintlig) fåll på klädesplagg o. d. (särsk. klänning): lossa o. minska samt ånyo fästa (o. därmed göra (viss del av) plagget osv. längre). Han släpper ner hatten på alla kanter. Dalin Vitt. II. 5: 76 (1738). (Sv.) Släppa ned en klädning .. (fr.) détrousser une robe, se détrousser. Weste (1807). Släppa ned en klänning .. (dvs.) fälla ned en uppviken klänning; sprätta upp och förlänga. Sundén (1891). Släppa ned en klänning (dvs.) göra längre. Auerbach (1913). Cannelin (1921; med avs. på kjol). SvHandordb. (1966; med avs. på fåll).
g) (i fackspr.) i uttr. släppa ned mjölk, om hondjur (i sht ko): (vid mjölkning) låta (i juvrets högre delar befintlig) mjölk komma ned (i juvrets mjölkcistern), fälla ned mjölk. (Weijber o.) Eklundh Lad. 125 (1937).
h) (vard.) oeg. l. bildl., med avs. på grogg o. d.: inta o. svälja ned, dricka. Som intim vän i familjen .. (kom han) tidigare än de andra (gästerna) för att släppa ned en liten extragrogg. Essén Vap. 295 (1917).
i) till I 1 r α, refl., i uttr. släppa sig ned, släppa sig (från ngt) o. låta sig komma l. falla ned (ngnstädes); äv. allmännare, dels: låta sig falla ned (ngnstädes), dels: (med hjälp av tråd l. rep o. d.) låta sig komma l. glida l. sjunka ned l. ta l. fira sig ned (ngnstädes); äv. oeg. l. bildl. Fången släppte sig ned till marken med hjälp av ett par hopbundna lakan. Blir .. (korsspindeln) skrämd, släpper han sig med en tråd hastigt ned till marken. NF 4: 594 (1881). Rosenius Himmelstr. 198 (1903; bildl., om buskar). Om natten gick han icke ner i rummet (dvs. kajutan) utan blef uppe, och i tjocka mörkret släppte han sig ner i sjön. Strindberg NSvÖ 1: 97 (1906). Tränger man honom (dvs. den ruvande järnsparven) närmare, skall han ljudlöst ge sig upp och släppa sig ned till marken. Rosenius SvFågl. 1: 20 (1913). särsk. (mera tillf.) om utförsåkare på skidor: låta det bära av nedåt (utan att staka l. bromsa), (på angivet sätt) glida iväg nedåt l. utför. Schröder Skid. 53 (1900). —
SLÄPPA OM10 4. [jfr gå om, köra om] till I 1, i uttr. släppa om ngn, låta ngn komma förbi (sig), släppa förbi ngn. IdrBl. 1935, nr 78, s. 3 (om racerförare, med avs. på medtävlande). —
SLÄPPA PÅ10 4. till I 1.
1) (släppa o.) låta (ngn l. ngt) komma på (ngn l. ngt); särsk. jäg. till I 1 c α, i uttr. släppa på hund l. hund på, släppa hund att driva på villebråd l. villebråds spår. Der aff (dvs. av den frodiga brodden på åkern) Bonden är gladh och släpper på Gumser och Kalffuar, / At bliffua feet och göda sigh. Ståhle VersVasat. 324 (i handl. fr. 1663). Det gälde .. hare för stöfvare ... Det var på eftermiddagen hundarna släpptes på ... Snart hördes skallet gå rundt i skogen. Strindberg Blomst. 48 (1888). Björkman (1889: Släppa hundarna på). jfr påsläppa.
2) (släppa o.) låta (ngt, t. ex. vatten l. luft(ström) l. ånga l. värme l. elektricitet) komma ut l. fram (för att verka på l. fylla ngt l. avge ngt o. d.); äv. i förb. med adverbial (i sht prep.-adverbial inlett med på l. i), stundom äv. indirekt obj., angivande behållare l. anläggning l. maskin o. d. dit man (släpper o.) låter vatten o. d. komma; äv. i utvidgad anv., med avs. på mekanisk anordning l. maskin o. d. (som igångsättes gm handling av angivet slag): låta träda i funktion, sätta i gång, starta; äv. oeg. l. bildl.; jfr på III 2 q. Antingen .. (hammaren) slår så fort som en Liungeld, eller sachta, alt som mycket eller litet watn släps på hiulet, som drifwer machinen. Polhem Invent. 51 (1729); möjl. icke särsk. förb. VetAH 1742, s. 137 (med avs. på smedjebälgar). (Strömmen) transformeras .. till 130 volts spänning och släppes sedan på en synkron trefasmotor. TT 1899, M. s. 29. Släppa på maskinen .. (dvs.) igångsätta. Klint (1906). Släppa på vatten på kvarnen. Därs. Släpper man på vattnet vid denna vårflod, kan det göras nästan en ö af (kullen). Hallström LegDr. 119 (1908). Det är kallt och man eldar eller släpper på värmen. Bäckström FastPunkt. 89 (1919). Då man .. endast släpper på fullt ljus under kortare stunder i taget, blir strömkostnaden relativt obetydlig. Förberg SäljFilm 127 (1946). Hon .. släppte på glimten i ögonvrån. Alving HemBäst 40 (1948). jfr påsläppa. särsk. (numera föga br.) bildl., i uttr. släppa på ångan, släppa på (för fullt) (se 3). Är någon (jockej) tillsagd att ”vänta”, så gör han vanligen detta genom att hålla sig bakom fältet, hur långsamt de i detsamma än gå, ända tills de börja släppa på ångan, då det i allmänhet är för sent eller tager för mycket ur hans häst att komma upp. NTIdr. 1898, s. 17.
3) [eg. bildl. anv. av 2 (jfr 2 slutet)] (vard.) abs. l. i förb. med åtföljande adverbiell bestämning för fullt o. d.: ge sig av l. sätta i väg l. låta gå fort l. fortare l. det fortaste som går l. för fullt o. d.; stundom äv. allmännare: (sätta i gång o.) agera l. verka (t. ex. sjunga) med all kraft l. för fullt o. d. När .. (kantorn) ”släpte på”, lät orgeln som en mosshumla, och mitt (dvs. organistens) mesta göra var att ropa: sjung piano, din rackare! Jag hör ju ej orgeln! Sundblad GBruk 59 (1881). I (nedförsbackarna) måste man .. (vid terränglöpning) ”släppa på för fulla muggar” och liksom rinna nedför sluttningen. Idrottsbok. 92 (1914). (Skidlöparen) Winnberg släppte på för fullt i de värsta passen (av banan). IdrBl. 1924, nr 1, s. 4. Inga (snö-)kedjor i världen kunna förhindra slirning, om man bara ”släpper på”. Motorför. 1930, nr 5, s. 5. —
SLÄPPA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv.032. [fsv. släppa (til)saman] till I 1: (släppa o.) låta (ngn l. ngt l. ngra) komma samman (med ngn l. ngt l. ngra l. med varandra). Schroderus Os. III. 2: 118 (1635; med avs. på protestantiska o. kalvinska teologer). jfr sammansläppa. —
1) i uttr. släppa till ngn l. ngt l. sig ngn l. ngt l. släppa ngn l. ngt till ngn osv., (släppa o.) låta ngn l. ngt komma till ngn l. ngt l. sig; särsk. dels (ngt vard.) i fråga om att kvinna låter man komma till sig (för sexuellt umgänge), dels till I 1 c β, χ γ α', i fråga om att (släppa o.) låta handjur komma till hondjur (l. vice versa) för att para sig. Man släppte till honom en repända, varmed han hjälptes upp ur schaktet. Djurskötaren släppte till björnen ett köttstycke. Han släppte till hyndan en hund, men hon vägrade para sig med honom. Hon släpper till sig kreti och pleti. (Sv.) Släppa en til sig .. (t.) einen zu sich lassen. Lind (1749).
2) (släppa o.) låta (ngn l. ngt) komma till (att göra ngt) l. få sin vilja igenom l. göra sig gällande o. d. (särsk. i uttr. släppa till oxe l. ko o. d., pregnant: (släppa o.) låta tjur resp. ko o. d. (komma till att) para sig); äv. o. (utom i a o. b) numera bl. (i sht ngt vard.) med refl. obj. l. abs., i uttr. släppa till (sig) (åt ngn l. ngt), om kvinna l. hondjur: låta (ngn (man) resp. ngt (handjur)) komma till att utöva sexuellt umgänge resp. att para sig med sig; äv. oeg. l. bildl. Theras (dvs. de ogudaktigas) oxa slepper man til, och misgåår icke. Job 21: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: deras boskap parar sig). The Koor man slepper til skola icke wara för mycket feta, uthan paszligen widh Hull. IErici Colerus 2: 7 (c. 1645). Att Apotekare .. sleppas till betiäna Apoteken för än de äro examinerade. CollMedP 10/7 1703; möjl. icke särsk. förb. (Sv.) De släppa ikke folket til, (lat.) Homines submovent. Schultze Ordb. 4534 (c. 1755). (Hon) borde ha / Så otäckt namn som någon torpar-slyna, / Som före wigseln släpper till. Hagberg Shaksp. 8: 280 (1849). Åt fattiga karlar släppte hon till sig för tolv skilling eller ett halvstop brännvin. Moberg Utvandr. 100 (1949). särsk. om person l. djur, i vissa oeg. l. bildl. anv.
a) (mera tillf.) med avs. på förmåga o. d., i fråga om att låta denna komma till sin rätt l. göra sig gällande fullt ut. Hon (dvs. hästen Greta) är .. att hålla som den blifvande segraren, ehuru nog den nyckfulla Molly — ungerska stoet — derest hon släpper till sin förmåga, är vida snabbare. SD(L) 1902, nr 71, s. 3.
b) [sannol. utvecklat ur a] (numera i sht ngt vard.) abs.: uppbjuda hela sin förmåga l. ge sig helt (i ngt). Det enda att använda (mot hästens spänning av ryggen), är att köra fram och så länge bibehålla hästen i en utsträkt rörelse, till dess (som det kallas) han börjar släppa till. Ehrengranat HästRör. 27 (1818). Han hade en mycket vacker men svag röst och fick många bannor af min far för det han ej ”släppte till”, som han yttrade sig. HLilljebjörn Hågk. 2: 42 (1867).
3) (numera i sht ngt vard.) i uttr. släppa till ngt l. ngn l. (numera nästan bl i b) ngt l. ngn till, (släppa o.) låta ngt l. ngn tillkomma l. tillfalla (ngn l. ngt); vanl. övergående i allmännare bet.: släppa ifrån sig (se släppa ifrån 1) l. lämna l. ge ifrån sig l. avstå l. (upp)offra ngt l. ngn (till ngn l. ngt l. ngns l. ngts förmån o. d.); med sakligt obj. stundom äv. liktydigt med: tillhandahålla l. stå till tjänst med l. stå för l. bekosta l. spendera l. skänka bort ngt; äv. med refl. obj.; äv. abs. Kvinnorna fick släppa till sina män och söner i kriget. (Gästgivarna) skole .. göra the nästomliggiande Bönder .. bud, och thesze wara förplichtade, at släppa hästar til för så myckit penningar, som Skiutzfärdz-Ordningen förmår. Stiernman Com. 2: 600 (1649). Jag förmodar, at likasom jag är färdig at släppa til det lilla bordsilfver, jag äger, så lära ock andre vara villige at gripa riket under armarne til arméens behof. FGyllensvan (1761) i 2RARP 20: 405. Ack mit Tafovesi, som jag måste släppa til och byta bort emot den välsignade egendomen jag nu sitter på. Schröderheim Fjäsk. 13 (1791). Ro fram med fyrkarne ... Den som har, bör släppa till åt den, som inte har. Wetterbergh GNord 28 (1862). Vill man ha roligt, så bör man sjelf ock få släppa till fiolerna. Hellberg Samtida 9: 184 (1873). Att släppa till sig själv (gm att vårda en sjuk) var henne fullkomligt omöjligt. Gustaf-Janson Gubb. 351 (1934). Prinsessan var den besvärligaste (att mjölka) av alla de sju (korna), för hon ville inte släppa till mjölken. Moberg SistBr. 89 (1959). särsk.
a) sport. i uttr. släppa till grepp, om brottare, i fråga om att (alltför lätt) släppa motståndare inpå livet o. låta denne koppla grepp på sig; äv. (vard.) bildl., i fråga om att låta ngn få övertaget. En brottare i världsklass får inte släppa till grepp som svensken gjorde. Den moderate diskussionsdeltagaren hade alltför lätt att släppa till grepp. IdrBl. 1935, nr 19, s. 5.
b) i det bildl. uttr. släppa till livet l. livet till (i sht förr äv. släppa till sitt eget liv), mista l. offra livet, sätta livet till. Många vthi skiussninger hafua måst sitt egitt lijf släppa till så wäll som hästarne. VDAkt. 1676, nr 318. Ett ungt fäkreatur och två grisar fingo under slaktveckan släppa livet till. Fogelqvist Minns 15 (1935). Släppa till livet. SvHandordb. (1966).
c) med avs. på kropp(sdel); i sht oeg. l. bildl., särsk. i uttr. betecknande att person l. djur (i sht ss. straff för ngt) blir av med kroppsdel (o. därmed livet) l. nödgas utlämna sin kropp l. viss kroppsdel att pryglas. Huru monget wackert klent barn hafwer most sleppa bara kroppen til för tin (dvs. A. J. Tiderus') Grammatica och Syntaxi? Swedberg Lefw. 450 (i tal fr. 1723). Af .. (en kypares giftiga) win drucko många 1000 menniskjor och blefwe deraf döde; hwarföre han ock måste släppa knoppen til. Linné Diet. 2: 102 (c. 1750). Kan .. poesien behandla .. (politiska o. sociala) ämnen, utan att släppa till för många fjädrar i sin skimrande vinge? CSnoilsky (1883) hos Warburg Snoilsky 325. (Jag) kom .. ihåg, hur .. pojken (som sagt att han kunde trolla) en gång fick pisk af läraren, och hur förvånade vi .. blefvo öfver att se trollkarlen få släppa stussen till precis som en vanlig människa. Cavallin Stevenson Söderh. 110 (1897). särsk.
SLÄPPA TILLBAKA10 040, äv. 032. till I 1: (släppa o.) låta (ngn l. ngt) komma tillbaka (till ngn l. ngt l. en plats o. d.). G1R 26: 259 (1556; med avs. på budbärare). —
SLÄPPA UNDAN10 32, äv. 40. (numera bl. tillf.) till I 1: (släppa o.) låta (ngn l. ngt) komma undan (ngn l. ngt l. sig) l. försvinna bort ifrån sig; förr särsk. till I 1 o, i uttr. släppa ngn undan sina ögon, låta ngn försvinna ur ögonsikte (anträffat bl. bildl., i fråga om underlåtenhet att hålla ngn under uppsikt). Den bekymrade Konungen märkte .. at Han alt för tidigt hade släpt Erik undan sina ögon. Celsius G1 2: 334 (1753); möjl. icke särsk. förb. (Den på en älg ridande) Gossen tog sig fast i första qvist öfver sitt hufvud och släppte Elgen undan sig. VetAH 1819, s. 228. —
1) (släppa o.) låta (ngn l. ngt) komma upp (i luften l. till en högre upp belägen lokalitet o. d.); äv. oeg. l. bildl., särsk. i fråga om att låta (elev) flytta upp i en högre klass l. gå upp i högre l. slutlig prövning o. d. Förr släpptes inte vem som helst upp till studentexamen. Egenom Stokholms ström skall her efter inge sleppes up egenom udi Mäleren, andre än the som äre rätt skiäriekarler. RA I. 3: 432 (1594); möjl. särsk. förb. med uppigenom. Lind (1749). PedT 1890, s. 39 (med avs. på skolelev, i fråga om uppflyttning till högre klass). Utrustad med denna (för experiment med blixten konstruerade) drake gick Franklin .. en sommardag år 1752 .. ut på ett fält nära Filadelfia och ”släppte upp” sin drake. 2UB 2: 392 (1901). särsk.
2) (släppa sitt grepp o. dyl. l. lossa l. avlägsna spärr l. ngt som håller samman l. fast o. dyl. o.) låta (ngt) (gå l. fara l. svänga l. sprätta upp o. dyl. o. därvid) öppna sig; särsk. dels till I 1 h, med avs. på dörr (i denna anv. förr äv. liktydigt med: (låsa upp o.) öppna), dels med avs. på livrem o. d. (i denna anv. äv. liktydigt med: (öppna o.) släppa efter); äv. abs.; äv. bildl. De utanförvarande slet så våldsamt i dörren, som han stod och höll igen med handkraft, att han till slut måste släppa upp den. Man släpper upp snusdoslocket genom att trycka på en fjädrande knapp. Då vpstegh .. Michel och släpte up döran. VRP 1684, s. 182. Då dhe kommo till döhran hännes fader och Ioen, wille hon intet släppa up, men då faderen badh hänne andre gången, släpte hoen up. VDAkt. 1696, nr 10 (1695). Therpå jag släpte vp min ögons perlerennor, / .. Och lät ther flyta fram mång rund och modig tår. Kolmodin QvSp. 1: 301 (1732). Än höll man (under dansen) i en ring hwarandras händer fästa; / Än släpptes ringen up och alla i en rad, / Jämt fölgde på hwaran. Livin Kyrk. 129 (1781). Jag drack porter och sockerdricka, släppte upp svångremmen ett knapphål då och då. Schulze Emigr. 15 (1930). särsk. (†) med avs. på äng: öppna (för kreatursbete). Möller (1790). Lindfors (1824). —
SLÄPPA UR10 4, förr äv. UTUR. till I 1: (släppa o.) låta (ngn l. ngt) komma (ut) ur (ngt); äv. (numera i sht ngt vard.) refl., i uttr. släppa ur sig ngt l. ngt ur sig, låta ngt komma (ut) ur sig, o. i denna anv. i sht oeg. l. bildl. (särsk. (numera bl. tillf.) till I 1 m, med avs. på ord l. yttrande o. d., i fråga om att låta detta (på ett abrupt l. obetänksamt sätt) lämna munnen). Pojkarna roade sig med att släppa ur luft ur cykelringarna. Släpp ur flaskan det som finns kvar i den. Loket släppte ur sig moln av ånga. Ingen må .. släppas uhr Gymnasio och sändas till Academien, med mindre han är worden noga examinerad. Skolordn. 1693, s. A 3 a; möjl. icke särsk. förb. Serenius Tt 1 b (1734; refl., med avs. på ord). Lind (1749: utur sig). —
SLÄPPA UT10 4. [fsv. släppa ut] till I 1: (släppa o.) låta (ngn l. ngt) komma ut; äv. oeg. l. bildl. Apg. 16: 35 (NT 1526). UngKraft. 1907, s. 44 (bildl., med avs. på idéer). 1910 kunde salvarsanet släppas ut i världshandeln. Bolin KemVerkst. 114 (1942). jfr utsläppa. särsk.
e) (numera bl. tillf.) till I 1 k. Släppa ut en fis. Schultze Ordb. 4534 (c. 1755). Bruno Gumm. 243 (1762; med avs. på urin).
g) i sht sömn. sprätta upp o. flytta ut söm(mar) på (klädesplagg o. d. så att detta blir vidare), lägga ut (klädesplagg o. d.); äv.: (på angivet sätt) göra (klädesplagg o. d.) vidare; äv. abs.; äv. i uttr. släppa ut i l. på (söm), göra vidare gm att sprätta upp o. flytta ut (söm). Skräddaren släpper ut kläderna. Schultze Ordb. 4534 (c. 1755). Fröken T. (som hjälpt sin mor med klädseln) ... Tjugufyra tum om lifvet, och ändå vill hon inte släppa ut! Cavallin Kipling Gadsby 5 (1897). Nu ska vi profva hur lifvet sitter ... litet för spändt, tror jag ... jag måste släppa ut i sömmen. Topelius Sommarsjö 1: 145 (1897). Man släpper ut på höftsömmen. Sömnadsb. 496 (1915). Vems fel är det för resten, att mina västar ideligen måste släppas ut? Oterdahl Skram 186 (1919). särsk. i utvidgad anv., i sådana uttr. som här finns att släppa ut, här finns tillräcklig sömsmån för att släppa ut. (Hon) vände .. på .. klänningen ... ”Här finns att släppa ut, om det skulle behövas”, sade hon. Hedberg VackrTänd. 71 (1943).
h) öppna o. flytta ut spänne på (svångrem o. d. så att denna blir vidare); (på angivet sätt) göra (svångrem o. d.) vidare; stundom äv. med objektet ersatt av prep.-adverbial inlett med i. Man släpper ut i remmen och aptiten är där igen. Strindberg GötR 238 (1904). (Det är) svårare .. att dra till ett hål på svångremmen i stället för att släppa ut den. Selander Modernt 16 (1932).
i) (numera mindre br.) med avs. på röst (se röst, sbst.3 1): låta verka (maximalt l. för fullt); äv. abs., om sångare: låta rösten verka maximalt l. för fullt, sjunga ut. Sångarne voro nöjde, ty med .. (Otto Lindblads) kännedom af rösterna och deras resurser var sången alltid så väl lagd, att de utan ansträngning kunde ”släppa ut”, som det heter. SvBL 6: 239 (1868). Att (vid föredrag) i ett mindre rum släppa ut rösten med samma styrka som i en större sal eller på öppna fältet verkar alltid obehagligt. Svahn LbMuntlFöredr. 208 (1903). —
SLÄPPA ÅSTAD10 04. (numera bl. i vitter stil l. i vissa trakter) till I 1: (släppa o.) låta (ngn l. ngt) komma åstad l. i väg; förr äv. med avs. på maskin: sätta i gång (jfr släppa, v.3 I 1 g). Peers hustru (ville) ingelunde .. släppe sin man åstadh. 2SthmTb. 8: 42 (1589). Triewald Eldmachin 23 (1734; med avs. på maskin). —
SLÄPPA ÖVER10 40. till I 1: (släppa o.) låta (ngn l. ngt) komma över (ngt l. ngnstädes). Swedberg SabbRo 491 (1688, 1710). jfr översläppa.
Ssgr (Anm. De nedan anförda ssgrna släpp-lossna o. -sköl kan äv. hänföras till släppa, sbst.): A: (I 2, II 2) SLÄPP-FORM. (i fackspr., i sht tekn.) om beständig gjutform som släpper ifrån sig det gjutna (o. alltså icke behöver förstöras vid dettas uttagande ur formen). MeddTeknSkSthm 1895, s. 45. —
(I 1 h) -GRIND. (släppe- 1628) (i sht förr) grind (se grind, sbst.1 1) som stänger av port gm att släppas ned. L. Paulinus Gothus MonPac. 154 (1628). —
(I 1) -HÄNT, ngn gg -HÄND, p. adj. [sv. dial. släpphänt; jfr nor. (dial.) slepphendt] som (alltför lätt l. ofta) släpper ngt ur handen l. händerna; ofta oeg. l. bildl., o. i denna anv. särsk. liktydigt med dels: (alltför l. otillbörligt) eftergiven l. tolerant l. snäll l. godhjärtad l. givmild, dels: slapp l. okontrollerad (stundom äv. närmande sig l. övergående i bet.: vårdslös, slarvig); äv. ss. adv. Vara släpphänt mot ngn l. ngt. Spegel 442 (1712). Det dagliga umgänget med Carl Johan .. hade gjort .. (P. A. Wallmark) både smidig och varsam, på en gång släpphändt och fasthållande. Hellberg Samtida 2: 136 (1870). Man hade .. lärt känna följderna både af Hattarnes släpphändta sedelutgifning och af Mössornas hårdhändta sedelindragning. Malmström Hist. 6: 138 (1877). Ibland äro .. vissa kvinfolk ena riktiga idioter! Slappa åsigter, släpphändt moral. Lange Luba 65 (1889). Hör'u, hva' heter du, min gubbe, som ä' så släpphändt, att du går å tappar dina egna pengar? Janson Gast. 25 (1902). Nu ha vi för samma kurs för många betygsgrader, och den lägsta, godkänd, utdelas ofta något för släpphänt. LAHT 1925, s. 147.
(II 1) -KÄPP. om käpp l. pinne använd i tävlingslek där två personer, fattande i var sin ända av käppen osv., drar åt var sitt håll i syfte att tvinga motståndaren att släppa sitt tag l. ge efter (särsk. i uttr. dra släppkäpp); äv. ss. benämning på leken. Man (prövade) varandras styrka med fingerkrok, släppkäpp (m. m.). Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 20 (1949). Dra släppkäpp. Därs. 124 (ss. benämning på leken). —
(I 2, II 2) -MEDEL. (i fackspr., i sht tekn.) om medel (t. ex. vätmedel) som påförs ytorna i en gjutform för att denna (lättare) skall släppa ifrån sig det gjutna. TNCPubl. 30: 77 (1958). —
(II 2) -SKOTT. textil. om inslag (se d. o. 2) där tråden brustit l. tagit slut; jfr skott, sbst.2 1 a. 2UB 8: 321 (1900). —
(II 2) -SKÖL. (i fackspr., i sht bergv. o. miner.) av sekundära mineral bestående sköl (se d. o. 5) l. salband (se d. o. 2), varifrån under- l. sidoliggande malm l. bergart lätt lossnar vid sprängning l. faller ned från tak i gruvgång, släppa (se släppa, sbst. 2); förr äv. inskränktare, om spricka l. rämna inom malmgång; jfr -lossna. Bergv. 2: 228 (1741). Rinman 2: 485 (1789; äv. inskränktare). Ibland inställdes ett arbete (i gruvan), därför att folket inte ville våga sina liv under släppskölen; i vissa fall uppdrogos murar till skydd, vilket ställde sig kostsamt. Lindroth Gruvbrytn. 1: 493 (1955). —
(I 1 (s)) -SLUSS. (i fackspr., särsk. skogsv.) sluss för släppande av vatten (i sht förr äv. virke) ur sjö l. damm o. d. Ekman SkogstHb. 104 (1908). —
(II 2) -YTA. (i fackspr., i sht bergv. o. miner.) avsöndrings- l. förklyftningsyta. ArkKem. V. 10: 122 (1914). —
(II 2) -ÄNDA. sjöt. tamp av smäckrare förtöjningslina varmed ett fartyg (sedan det grövre förtöjningsgodset tagits hem) före avgång hålles förtöjt vid moring o. med vars hjälp fartyget utan assistans utifrån (t. ex. från land) kan kasta loss (gm att ifrågavarande tamp kastas loss ombord o. halas hem). Palmqvist Oceaner 149 (1942).
B [sv. dial. (Finl.) släppan-, till släppand(e), p. pr.; med avs. på ssgsformen jfr äv. samka ssgr B]: (I 1 s) SLÄPPAN-BOM. [sv. dial. (Finl.) släppanbom] (i vissa trakter av Finl., bygdemålsfärgat, i sht förr) bom (se bom, sbst.1 2 a ε) tjänande till att uppsamla virke vid flottning o. möjliggöra ett reglerat släppande av detta utför flottled o. d. De som voro mot släppanbommen skulle släppa ned stockarna till forsen. Hembygden (Hfors) 1915, s. 22 (från Borgå).
C (†): SLÄPPE-GRIND, se A.
D: (II 2 m (α)) SLÄPPNINGS-MÅN. (i fackspr., i sht metall.) om (mån (se mån, sbst.1 8) utgörande) släppningsvinkel. TT 1902, M. s. 126 (i fråga om gjutmodeller). —
(II 2 m δ) -SIDA. (i fackspr., i sht tekn.) på skärverktyg, om den sida som har släppning gentemot arbetsstycket. Hallström Verkt. 1 (1923). —
(II 2 m (ε)) -STÅL. tekn. skärverktyg av stål för svarvning av släppning, stickstål, frispårsstål. Hallström Verkt. 33 (1923). TNCPubl. 16: 52 (1949; klandrat). —
(I 1 b) -TID. (i sht förr) om tid på året då kreatur släpps på bete. Skogvakt. 1894, s. 290. — (II 2 m). -VINKEL. (i fackspr., i sht tekn.) (vinkel som karakteriserar) släppning; i sht till II 2 m δ, inskränktare, i fråga om ett skärverktygs släppning. Hallström Verkt. 4 (1923; på skärverktyg). Billman OrdlVerkt. (1941; allmännare). —
(II 2 m δ) -YTA. (i fackspr., i sht tekn., mera tillf.) släppningssidas yta. Nerén PraktFräsn. 44 (1940).
Spoiler title
Spoiler content