AFSMULA a3v~smɯ2la, v. -ade (se för öfr. SMULA, v.). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.). —
1) tr. Afsmåla, Afsmula. Dähnert (1784).
a) aflossa l. frånskilja (ngt) i form af smulor. Sylta .. kallas .. alt det malmgrus, som afsmulas under brytningen uti grufvor, eller på malm och rostbackar. Rinman 2: 942 (1789); jfr 2. Man afsmular några små bitar från ett stycke alun. Berzelius enl. Kindblad (1867). NF 15: 1140 (1891).
b) (föga br.) gm smulande sönderdela l. minska (ngt); smula sönder. Almqvist (1842).
2) (mindre br.) refl. l. pass. i intr. bet.: dela sig l. falla af i form af smulor; smula sig; i sht om bröd o. d. Lindfors (1815). Wenström (1891).
